Ja, jag lever.

Innan klockan slagit 09.30 så kan man hinna vakna långsamt i duschen. Strosa omkring i lägenheten och göra i ordning frukost. Sakta väcka sin lilla brorsdotter genom att hålla henne i handen, blåsa bort hårstrån hur hennes ansikte.

- Moa, kom så äter vi frukost på balkongen.

Hon har en lös framtand och får äta små bitar av smörgåsen med tänderna längst bak. Berättar övertygat att hon nog kan bjuda en massa människor på en utlandsresa för sina 500 kronor.  Jag dricker en halv liter kaffe i solen. När jag vinkat av henne diskar jag, lägger bh:ar i blöt och sorterar den övriga tvätten. Bara Nivea i ansiktet. Bara en vit tunika.

Igår åkte jag till Nyköping i fem timmar. 60 minuters tågresa och knatade rakt ut i trollskogen, Mattisskogen, och satte mig på en liten kulle. Barfota i mossan. Fågelkvitter och hela skiten. Blev helt överlycklig. Jag fick åka gratis med bussen hem, eftersom jag sådär efterblivet inte förstått att man måste förköpa biljetter nuförtiden. Rara, överseende busschaufför. Precis då ringer en fröken från det förgångna och är underbar som på beställning under bussresan. Fan vad enkelt allting är.

Kom nu Sanne, kom nu Emma.

Jag ska sluta vara skör, ren som en blomma och skygg som en hind. Danko Jones, låt arbetsdagen börja!

test Filed under Uncategorized | Comment (1)