29/4

Idag har jag köpt ett par randiga byxor. Sådana som är sådär lite kortare än långa. Blå/vit-randiga med stora knappar. Jag vet inte riktigt om jag ska gå på stan själv igen. De ser ut som något som Ulla-Lena 67 tar på sig när hon ska vara lite ”sommarfräsch”. Älskling får döma mig och skratta när han kommer hem. Nu: Bevvan.

stackars dumma gubbar

Jag är inte glad jämt. Skillnaden är att jag sällan är ledsen. Jag blir bara redigt förbannad.

Just nu är jag redigt förbannad på Stieg Larsson och/eller Niels Arden Oplev, alternativt alla som reproducerar bilden av våltäkt som något som händer av ”fula gubbar”. Att de som förgriper sig på kvinnor alltid är extremt perverterade. Som hintar att homosexuella kvinnor alltid är sårade och arga, har svart hår, piercingar och tatueringar samt har blivit svikna av män. Egentligen vill de ju ha en man, eller hur? HELVETES JÄVLA SKIT, HAR VI INTE KOMMIT LITE LÄNGRE ÄN SÅ? Ibland önskar jag att tiden kunde gå lite snabbare. Att det gamla kunde få dö ut lite mer skyndsamt. Har du, efter din jobbiga jävla dag, lite lite energi över. Slösa det på en brud. Det är mitt inlägg.

Hemma igen

Hemma i Göteborg igen.

Galet underbar sak hände idag. En tydligare definition av ”plötsligt händer det” får man leta efter. Jag köpte en konstig grej på Lidl, närmare bestämt ”Eridanous Greek Style Speciality Crunchy coated peanut with tzatziki flavour” och DET VAR GOTT. Det var gott! Konstig okänd sak av konstigt okänt märke och det var gott. Lycka. Nu kommer det väl aldrig finnas där mer.

Åh herre jävvlar, får man la säga. Våra 10 dagar i Kiruna var alla känslor på en gång, från olika håll och ett fasligt flängande hit och sova här och där och tatuera sig själv, polisanmälningar, massa snö och sol, skoter, familjerna, vännerna, Laxis, Jukkas, Puoltsa, tusen kilo mat pressades in i käften så fort man gapade, drama queens hit och mad men dit, och ja. Allt. Som man kunde föreställa sig, fast massa mer. Och ost. Och min alldeles egen mamma.

Tyvärr pissade gud på oss hela tiden, så jag hann inte se Emmas hus. Men det står väl kvar, kan jag tänka. Hann i alla fall se kostymdrama och äta karra med Zozo. Fan, Sofie. Flytta med mig någonstans, nästa gång jag flyttar?

Firade vår 2-årsdag där uppe också. Fick t.o.m. blommor av min kavaljer, men bäst av allt – Alla Candy Candy-filmerna. Jag störtbölade inombords. Ville inte gråta öppet, för jag är ju mycket vackrare när jag ler än när jag gråter. Det var bättre än Astrid Lindgren-boxen. Peter kan tydligen köpa lycka. Och med eller utan matriella ting, så kan man inte vara lyckligare än jag. Jag är så svinigt nöjd.

Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva sådant här utan att låta som en tönt men som om det inte var nog så är familjen jag tänkt gifta in mig i helt jävla awesome. Så sjukt jävla imponerande människor, bara sådär i allmänhet. De bara kan allt och fixar allt och är konstant skittrevliga, även om allt inte är så lätt jämt här i livet. Oavsett vad de tycker och tänker så behandlar de mig som om jag alltid varit där. Det är som ett fett jävla hjärta som bara tokdunkar där i Puoltsa, och det gäller dem alla. Mer kunde man ta mig fan inte önska sig.

stjärttorsdag

 Hemma efter en nästintill sagolik eftermiddag, med mina nuförtiden-mått mätt. Den gav hopp om sommaren. Jag, Peter och Rekan slabbade i oss en massa indiskt, drack någon öl och ett glas vin. När vi åkte hem vid 19 vad det fortfarande +11 grader. Köpte även min älskade Dior-mascara, utan att få skuldkänslor.

Imorgon är dagen D. I ottan tar jag min fästman i handen och flyger de 157,7 milen (fågelflygvägen) hem till fäderneslandet. Helt brutalt galet underbart, ska det bli.

Idag har jag reflekterat igen. Jag reflekterade på toaletten. Det är där undren sker, uppenbarligen och tyvärr. Jag upptäckte nämligen att någon fantastiskt innovativ liten människa just på denna toalett lyckats placera ut plastmuggar i behållare. JA! Jag älskar när det händer. Det är alldeles för sällan. Man är törstig. Man är törstig och det är vedervärdigt att tänka att man, precis efter ett toalettbesök, ska dricka vatten med händerna från kranen. Ja, hur mycket man än har tvättat händerna så är de liksom besudlade tills man kommit ut därifrån. Så, ja. Jag blev glad. Jag kände mig ompysslad. Jag tänkte lite att det var lite som om plastmuggsbehållaren var min extramamma i Göteborg. Där gick jag över gränsen. Jag ångrade det direkt. Fast ändå. Tack.

Nu ska jag och Peter kämpa för att äta upp saker som annars blir gamla när vi är borta. Dessutom fyller det en dubbelfunktion genom att vi utvidgar magsäcken inför diverse släktingars förväntade hetsmatande.

klipsk

1500 kr (+ 300 kr worth of produkter) tog mig till det andra steget i den, med olika former av olika brutalt lidande, milslånga proceduren till ett bra hår. Mitt hår är lite.. orange. I en hel månad måste jag nu gå omkring med det orangea. Sedan vågar min frisör färga det igen. Hon är jävligt noggrann, får jag säga. Jag litar fullkomligt på henne. Hon förklarar allt mycket strategiskt. Hon gaddade t.o.m. ihop sig med mig mot en annan jobbig kund (14-åring med jääättelååångt ljuuuuust hååår som inte kunde sluta taaaaa på sitt eget hår, så hennes frisör kunde inte klippa det). Jag kände mig så jävla inne i gänget. Supersorgligt. Det här är också bättre än den grå utväxten jag gått med de senaste två månaderna. Jag får leva med det. Jag ska ha en grön tröja idag, så att alla vet att jag vet att mitt hår är orange. Annars skulle jag ju inte medvetet dressa upp mig till morot.

Å andra sidan. Nu kommer jag ju verkligen till Kiruna som solen. Bara på ett litet annat sätt än tänkt.

Konstig sak igår; jag gick in på toaletten i skolan. Ungefär samtidigt gick min klasskompis in på den bredvid. Jag blev tokstressad. Jag insåg snabbt vad det var. Hon fick, för guds skull, inte vara den som blev färdig först. För är hon färdig först, så innebär det att jag är färdig sist, och är man färdig sist på toaletten så är man äckligast. Det är så! Det finns en ok gräns på kanske 10 sekunder efter att den första gått ut. Kommer man ut inom de 10 sekunderna, så är man inte så äcklig. Då har man kanske tvättat händerna mer noggrant. Men går det över.. då är det klippt.

Dylan får det att kännas som andra tider.

Ibland är det fint att vakna. Ibland är jag Candy.

Att försova sig till en lektion som börjar 13.00 har faktiskt sina fördelar. Fördelar som stavas komma ikapp med 90210, äta marinerade vitlöksklyftor samt bröd med tsatziki till frukost och Anthon Berg 66% Ghana-choklad med fantastiska nibs till efterrätt. Jag förstår inte att efterrätt som följer frukost inte är mer utbrett.  

Idag är det exakt fyra dagar till Kiruna och fyra månader till Kuba. Saker att längta till. Saker som gör mig mindre och mindre bitter. Tjat. Glatt tjat.

Imorgon är det återigen dags för ett av de fruktade frisörbesöken. Jag får panik och blir helt jävla dum i huvudet. Jag vet inte vad det är som händer när jag går in där. Jag kan inte prata. Jag kan inte ta egna beslut. Det är en dimma. Vilken kreation jag sedan staplar ut därifrån med är i det närmsta ett lotteri. Det slutar alltid i en form av sorg jag sällan annars känner. Nu tror jag tydligen att jag måste ha ljusare hår. Jag vill inte, men jag tror att samhället vill det. Samhället tror nämligen att jag går runt och tror att det ser naturligt ut när jag har jättemörkt hår, att det är därför jag har det. Samhället vill att man ska ha guldigt hår, och att man absolut inte ska se blek ut. Jag tror tydligen att man inte kan färga håret i hela central- och sydamerika och att jag därför måste färga håret så att jag undviker höst-utväxten. Jag kommer betala jättemycket för det här. Jag är så jävla kass. Jag vill inte.

Look out kid, it’s something you did. God knows when, but you’re doing it again.

1 vecka kvar

 Nu är det en vecka kvar tills jag åker till Kiruna. Där ska min familj samlas för första gången på kanske snart två år, eller något.

Ibland blir det lite märkligt här i livet. Idag fick jag t.ex. bulla av, prata med samt bli inbjuden till Stockholm av den här människan http://sv.wikipedia.org/wiki/Tom_Alandh

Varför är det ingen som skriver in mig på wikipedia?

My notes about freedom.

Och så påmindes jag återigen om varför jag bor här. För att få ha picknick ute på gräset i solen 2:a april.