Jag sökte brevvänner, ja det gjorde jag. Jag tror inte detta behöver någon närmare presentation. Jag låter ett av mina första annonssvar tala heeelt för sig själv:
”Himmelsblå är Kärlekens färg för mig! Kärleken har drabbat mig och inte vilken kärlek vi som mänskor är vana vid – ha drabbat mig nej, inte den vanliga kärleken då av minsta slitning kan gå av och brytas och falla sönder!!? Jag är drabbad av AGAPE, Faderns djupaste tanke vad – just du Johanna – kan bli i min värld där inte mänskornas trånga mallar om vad som inte är, och är, ”normalt” än hit och än dit, har någon plats på första parkett! För jag vet inte, men jag misstänker, jag anar, en så mycket djupare och verkligt hållbar och stark förening mellan oss, där Faderns ord (Han har orden verkligen som gör någon nytta med oss!) där Faderns ord är som en jättehammare som förmå att krossa klippor och berg och samtidigt så ejderdunslent omfamnar ett uppriktigt hjärta.
Att befinner vi oss precis nu här och nu i mittpunkten av den starkast kärleken vi människor nånsin kan befinna oss i, ja då har vi våra livsöden uppdukade på Silverfat! Gärna med gammelsilverbestick och kristallglas som klingar så skönt av ädelhet när man ”klirrar i dem med en sked.” När alla mina drömmar fallit ned som regn – Då skriver jag till Dig en stund – Du som alltid bjuder
på Dig SJÄLV – Och inte springer och flänger runt… Du blev min måne om natten – Du blev min sol om dan – Tänk att jag så fick fatt Dig – Tänk Du gav mig tron som bar! Låt oss vara riktigt rädda om varandra Johanna Kära, (och nu så tänkte jag här) Vi två ska inte Älska – med – varann, Vi två ska Älska – i – varann, i Själens djup och dit skuggor otäcka fasansfulla bortrövande vår frihet att vara just dom vi är – ALDRIG NÅR. PER din förtrogne.”