För det första har jag hoppat av skolan, eftersom jag är för kall för den. Överhuvudtaget är jag väldigt tuff och fräsig. För det andra har jag börjat på Kapitel Ett av Boken som är Min. För det tredje har jag världens roligaste och mest osannolika liv, ett jävla  kalabalikbubbel – men jag är åtminstone inte Meningslös. Jag vill inte ha ert liv, jag vill ha mitt. Vanliga människa!

Det jag överdoserar för tillfället är dramatik, kaffe, snus, vänner och makrill. Inget satans pastellfärgat finlir, bara äkta all in. Sådär så det känns. Annars är det ingen mening med det.

Karln hela dan.

Vet ni vad en riktig karl är? Det är han man vaknar bakis med, och så säger han att man är värsta donnan trots att man (utan att överdriva) har två centimeter kajal nedanför ögonen. Sedan säger han att nu beställer vi tusen pizzor och därefter blinkar han inte ens åt att ens första mening är Vi måste se Bridget Jones. Vartefter han också ser hela Bridget Jones med en, för femtonde gången. Och tycker man är söt när man gråter åt den, för femtonde gången.

Var på maskeradfest i lördags. Jag hade tidernas kanske sämsta utklädning. Det var musiktema och jag var Knutna Nävar, med ihoptejpade händer. Alltså. Dels var det ju dåligt för att folk inte ens visste vad Knutna Nävar är, och dels var det ogenomtänkt för att det är rätt svårt att dricka öl, röka och gå på toaletter utan fingrar. Men skam den som ger sig! Bäst var naturligtvis att Kirunalaget spöade Hässleholmslaget FLÄSK i musikquizet, och att vi dansade som satan.

Dagens

Huvudet på spiken, gråskala och vänskap som satans berg: Delad förstaplats Micka och Kajsa

Bästa: Min snubbe som varit och spelat bas med andra häftiga snubbar

Bubbelglädje: Sanne

Föda: Potatis- och purjolökssoppa som dragit sig en dag. Fuck yeah.

Låt: Hambostinta i kort kort.

Roligaste: Kristoffer Appelquist (Sveriges idag mest underskattade komiker)

Ibland älskar jag Sverige. Som när man får hem en blankett, och i samma kuvert finns lika många papper som utförligt och pedagogiskt förklarar exakt hur man ska göra för att fylla i de andra pappren. Nu du Totta, körkorstillstånd in your face.

Järnspikar och klosterost, vad jag längtar hem ibland. Hemma, ni vet. Där träden pladdrar mer än människorna. Och när människorna väl pratar säger de kanske ”Dom är dyr” eller ”Hon somna dit”.

Flärpmysteriet

Steg upp 06.30 helt frivilligt. Kokade knäck, gjorde potatis- och purjolökssoppa, diskade och gjorde sedan en form lasagne. FUCK YEAH! In your face Jaggöringetvettigt-ångesten. Men så plötsligt bara dör allting dödens död. Strömavbrott deluxe. Jag går runt och liksom tittar oförstående på olika makapärer. Men.. Kaffekokaren måste väl ändå fungera, ändå liksom? Och Internet? Nä. Nej, Johanna. När det är strömavbrott fungerar tydligen ingenting som behöver ström. Pratade med Micka i två timmar. Tänkte att det säkert löser sig sådär av sig själv. Återigen nej, Johanna. Paniken börjar komma. Alltså, vildmarkslivet i all ära, men det är bäst när man får vara lite beredd på det hela och kan leka att det är avkopplande. Tanken på öppen eld på vardagsrumsgolvet och kall mat hemma i lägenheten gör mig inte riktigt lika upprymd. Och så vill man ju veta när det ska ta slut, när man ska få komma tillbaka till verkligheten. Som när jag och Peter spelade Alfapet lite för många gånger i lite för många dagar i en stuga i Ingenstans, vilket gav upphov till det här:

Tillslut var jag tvungen att göra det värsta som finns; ringa någon som är anställd för att svara i telefon. Det slutade i alla fall med att jag fick prata med vår fastighetsvärd som gav mig instruktioner enligt följande:

- Gå till proppskåpet.

- Ja..ha.. Var är proppskåpet?

- I hallen.

- Aha! Det med massa flärpar.

- Ja, precis. Vi kan kalla det flärpar.

- Hihihihi.

- Öppna skåpet.

- Ahaaaa.

- Mm. Där finns det en rund blabla-nonsensord.

- Flärp? En rund flärp?

- Visst. En rund flärp. Vrid den till ”on”.

- Min kaffekokare funkar!

Tur att han inte kunde se hur glad jag blev, hur fånig jag kände mig och hur storögt jag skulle ha tittat på vilken karl som helst som kan sådant där häftigt som inte jag kan. Nu ska jag sitta här och UPPSKATTA elektriciteten i säkert 20 minuter, tills jag tar den för given igen.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEJ.

FÖR I SATANS HELVETE!

Min frisör! Mitt liv, mitt allt!

Hon har slutat på salongen där hon jobbat, och nu kan jag omöjligt få tag i henne (för de har ingen vidare stor lust att hjälpa mig få tag i deras konkurrent). Panik, panik, panik. Vad ska jag nu ta mig till? Vad ska jag göra med mitt liv? Jag kan ju inte ringa hem till alla som heter Alma och bor Göteborg. Så gör man bara inte. ÅHHHHH det finns inget värre än att hitta en ny frisör. Det är rysk jävla roulette. Potentiellt självmord för mitt hår.

Hur kunde du bara lämna mig? Jag har ju fem cm lång utväxt. Ingen är som du. Om du bara kommer tillbaka så lovar jag att inte vara arg. Ja, ni hör ju. Skeppet har förlist, stumpen har brunnit. Det är över.

Folk underskattar att överskatta. Idag har jag t.ex. överskattat

1. Hur länge jag kan stå ut med smutsigt hår (När luggen de facto rinner i pannan så är det ett tecken. Stopp, säger luggen. Stopp.)

2. Min sociala kompetens (Lärt mig att kassörskor ler och hälsar, även om de faktiskt inte alls vill prata med mig. Lömska hyndor.)

3. Erika. Alltså. Hon är ju jättebra, fast kanske inte riktigt så bra som jag tänkte idag.

Jaha, jaha, tänker ni. Vad har du mer gjort, du ädla försvarare av kärleken? Jag? Tss. Spjuver där. Jag har, äntligen, köpt mig en klänning till mammas 50-årsfest. Håller tummar och stortår för att den ska sitta bra. Det är ju lite knivigt, sådant där. Även när man vet sin storlek. Har t.ex. köpt ett par förtjusande bruna pumps i storlek 39, eftersom jag har storlek 39, men som ändå inte passar storlek 39. Erbjuds irriterat till högstbjudande.

Jag tycker om när smarta människor säger smarta saker på enkla sätt, som här

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8088872.ab

Läs det bara, så har jag gjort min gärning idag.

För någon dag sedan luktade Göteborg vinter, så även idag. Satan i gatan vad glad jag blir. Kyla! Äntligen kan min kroppstemperatur falla ner till vad som krävs för att jag ska bete mig som folk, säger hon. Som om folk i allmänhet betedde sig exemplariskt. Exemplariskt är det i alla fall att jag nu har tre sånger i min ficka. Tre alldeles egna sånger. Mina barn. Fula, lite kantstötta, inte helt planerade och kanske meningslösa för alla andra än för mig. Men de är mina.

När jag kommer i mitt lilla hus, då är jag ensam om natten. Då tänder jag mitt lilla ljus, då har jag ingen ann än katten.

Fast jag ju ingen katt, förstås.

Så här går det när man sover den sämsta av alla tänkbara perioder, den mellan 20.00 och 01.00. Så nu sitter jag i mitt kök med ett kanelljus och dricker kanelte. Leker att det är julafton 1897.

Har naturligtvis fantastiskt hår som alla missar. Dessutom ligger det små trollspår efter Moa lite överallt. En tappad fingervante, en pappersask med glitter. Stök på ställen dit det är praktiskt omöjligt för mig att ens ta mig. Öppnade en snusdosa och fick storebrors snusdregel över handen. Undrar vilken som är bäst av hans eller min nuvarande favoritlåt med Cornelis. Kom tillbaka!

Nå väl. Snart är systern här! Hon ska göra sin första, och jag min nya, tatuering! De kommer bli pärlor. Undra om hon får sova med oss i vår säng? Sedan åker vi på roadtrip och köper städprodukter som bara vi kan. Jisses, vad skulle jag inte göra för de där två snyggare versionerna av mig?

Nu har jag haft min bror och brorsdotter hos mig i sex knasiga dagar. Värsta lyxen, värsta kaoset, värsta gypsy-stylish/bombattackerade lägenheten. Men vem orkar städa? För vi dricker ju grodkiss och gör sönder lakan för att vi vill ha spöken och äter alla kolhydrater trots GI och sover i högar. Och äter och skrattar i samma högar. Eventuellt börjar min bror förstå min vision om att alla syskon ska bo tillsammans för evigt.

Två citat får avrunda helgen:

”Nu är det slut på gifflar, slash, nu är det slut på det roliga” – Rekan 03.14

”Jag orkar inte vara med dig mer. Du är så jobbig. Du är som jag” – Storebror har mött sin jobbige jämlike till lillasyster

”Johanna, Johanna. Jag har kommit på värsta grejen. Man ska äta saltlakrits när man bajsar. Då känner man ingen lukt”. Jaaaha.