mördarbussen

Det man behöver efter en tröttsam arbetsdag är att man chansar och försöker ta en buss hem istället för vagnen. Du sätter i hörlurarna och försjunker bort i Tetris. Plötsligt släcks alla lampor i bussen, det blir kolsvart, och du upptäcker att du är den enda kvar på hela bussen (svinultralång dubbelbuss) och att du inte har någon aning om var du är. Panik panik. Typ industriområde. Typ stor väg, inte bussväg med hållplatser. Inte hemma. Försöker febrilt trycka på Pling-knappen, men den lyser konstant utan att låta pling. Ok, tänker man. Det är nu jag dör. Jag har inte sett så många skräckfilmer, men man fattar ju att det här är fel och typiskt mördaraktigt.

Jag fick tillslut gå fram och skrämma ihjäl busskvinnan som trott att bussen var tom och skitit i min hållplats och börjat åka tillbaka mot Centralen. Hon trodde förmodligen hon skulle dö när jag plötsligt dök upp. Det kunde hon gott ha. Jävla busskvinna. Skita i hållplatser sådär. Jag kunde ha varit döv och blind. Får man bara åka runt runt till Centralen då?

Jörgen

Idag sitter jag och väntar på Jörgen. Jörgen är gud och ska komma hit och kolla innan han slänger hit en annan person som ska installera min tvättmaskin. Jag undrar vad Jörgen ska kolla. Ska han se om det verkligen finns en tvättmaskin?

Kom nu Jörgen.

Vetemjölet.

Igår köpte jag en tvättmaskin.

That’s what grownups do liksom.

Men.

Men! Det krävs en gammal torr jävla nucka för att känna att ja, nu sätter jag min 5-liters mjölpåse i spritskåpet. För jag har inte plats i mitt skafferi eftersom jag har så mycket mat där (eftersom jag köper och äter riktigt mat). För att ja, nej, jag har ingen sprit i mitt spritskåp. Det ryms en 5-liters mjölpåse i mitt spritskåp.

Helt meningslöst.

Jag känner fortfarande att det i mångt och mycket handlar om de små sakerna. Jag tjatar.

Som när det i expertkommentarerna om en mp3-spelare jag tänkte köpa står att läsa ”Tobleroneformen kan göra att produkten upplevs klumpig av korta människor med tighta kläder”. Detta citat är hämtat från SweClockers AB som säger att citering är tillåten om källan anges men att de reserverar sig för eventuella informationsfel.

Som när Peter berättar för mig att taxar inte är flockhundar.

Som att ”snigelfart” är på rikt och är exakt 0,0017 m/s enligt wikipedia. Promenadhastighet är 1,5 m/s. Det skulle innebära att Barbacka-Britta och Zozo skulle kunna mötas i Sundsvall på ca 316,11111 timmar (d.v.s. 13.1712963 dygn) om de gick konstant samt på motorväg. Som om någon kommer orka räkna ut om jag har fel. Det skulle iofs vara ännu en välkommen liten glädjande sak. Eller om man räknar ut hur sakta man måste dricka en kvarting för att den ska hålla hela vägen.

Som att Frida Hyvönen gör en låt som heter Dirty Dancing så att alla med mig får sitta och tänka att JA! Yey! Jag förstår något. Jag vet vad det handlar om, det handlar om Dirty Dancing! Synd att hon ska vara så dålig på att sjunga. Uhu, I judge you. Jag sticker ut nacken. Va?

‘Saru?

Som att i morse på radion sa vädermannen ”Det blir en vanlig och tråkig dag i Göteborg. Ingen sol, inget regn. Helt meningslöst”.

Onsdagens betraktelser.

Igår såg jag ett kompispar som roade mig. Den ene var nämligen ovanligt liten och den andre ovanligt stor. Jag tycker det är väldigt roligt när väldigt stora människor är kompis med väldigt små människor. Jag föreställer mig att den lilla har en stooor kopp hemma som han tar fram när den stora kompisen kommer. Och den stora kompisen har en mindre toalettstol bredvid sin egen, så att den mindre ska nå upp. När den stora paddlar kanot sitter den mindre i hans sko och paddlar. När den lilla är trött sitter han på sin store väns axlar. Hela tiden spelas i bakgrunden Queens You’re my best friend. Den store kan låta den lilla krypa ner i något av hans kroppsveck när de tittar på tv. Ibland hittar den store inte sin lille vän, men plötsligt dyker han upp bakom sockerskålen. Oj, så de busar.

Igår såg jag även ett magnifikt unibrown av sällan skådat slag. Some day’s you’re just lucky.

Beträffande engångsmuggar.

Idag begrundar jag hur läskigt det är att dricka varmt kaffe ur engångsmugg. Mycket mer obehagligt än varmt kaffe i porslinskopp. En pappersmugg kan tydligen göras i två skikt med en tunn luftspalt mellan de bägge skikten och på så sätt uppnås en värmeisolerande funktion. Då undrar jag om det är så att gängse pappersmuggar inte görs i två skikt och därför blir sjukt varma, eller om de görs i två skikt och då.. Ja, föreställ er hur svinigt varma de skulle vara med ett då.

Sedan är det ju inte bara händerna som bränner sig. Man är ju rädd för att överhuvudtaget inta drycken eftersom man inte riktigt säkert kan förutspå dess exakta temperatur. Varför? VARFÖR KAN MAN INTE DET? Det vore ju mer rimligt att kunna avgöra hur varm drycken är när man, som genom en engångsmugg, kan känna att själva muggen är varm. Det är ju när man dricker ur kallt porslin man borde bli överraskad. Men det blir man inte. Nej då. Man är inte alls oroad. En riktigt daredevil kanske inte ens tittar på koppen när man för den mot munnen. Bläddrar nonchalant i sin skit-tidning som man bara låtsas läsa för att se upptagen ut. En riktigt van porslinskoppskaffedrickare kan även ses tittandes in i andras ögon vid själva intaget.

Ja, ni hör ju. Jag är ju djupt bekymrad.

Det konkurrerande Muminsällskapet.

Idag kommer hon! Den lilla. Världens bästa, smartaste, snyggaste, roligaste lillasyster. Hon är så liten. Går där på utebadda i en rosa-lila badrock och ser ut som Skalle-Pär. Jag är uppspelt. Gladlynt. Sorgfri och munter. Det är något med synonymer. Upprepande. Ett jävla idisslande av ord egentligen, detta Gehenna.

Imorgon blir det gala. Brud-spex med världens bästa Frida, världens bästa Rekan och eventuellt världens bästa Pernilla. Jag känner förvisso inte Pernilla speciellt väl, men jag känner ingen annan Pernilla heller. Så. Until further notice kan hon få vara världsbäst. Enligt det resonemanget vore i och för sig Hitler är världens bästa Adolf ever, så länge jag inte lär känna någon annan Adolf. Man får gärna ge mig tips om mer behagliga Adolfs. Jag tror det kan vara ett världsomspännande problem som många går och gnyr om. Gärna på mornarna. However. Jag vet inte exakt hur brud-spex går till, men jag förväntar mig klänningar, svett, locktång samt ljudliga luftuppstötningar.

Ricky Dicky Dene Gervais

Fuck me, I’m confused. I don’t know what I’m wearing. Does it even match? I knit. And I crochet pot-holders. And I make butt ugly Christmas cards for hours and it doesn’t even show. It’s hard to make butt ugly Christmas cards without finger nails. I dislike speech bubbles (you know like those in comic strips, but made by common people with slightly less enriched life that others). I also dislike ice shows and people whom write in english what would in fact just as well be written in swedish. I actually think I would decline an invitation to an ice show even if I got payed to be present. With God as my witness, if I ever get rich I will exclusively buy people and stomp on their pride. In heart and soul, I am a bully, I am. I want a pig boy Nigel of my own. Ricky Gervais, you are the man I never became.

And this above all; to thine own self be true.

I’m psychotic synchypnotic, I’ve got my blue burners and phonic.

Lyckan av att vakna upp i tron om att det är onsdag, för att sakta inse att det faktiskt är torsdag. Always the little things. Andra små saker som just nu gör livet lite bättre:

• Mia och Klara. Inte bara tv-serien. Personerna. Speciellt Mia, just nu. När kommer hennes bok?
• Alltid mamma.
• Att Peter, utan uppenbar anledning, kommer springandes från vardagsrummet för att tok-krama mig när jag, sliten och äcklig, kommer hem från jobbet. Fan! Karl! Jävla bäst-karl! Jävla äckligt tursamma äckel-Johanna. Här måste även tilläggas att Peter även gör mig glad när han tror att man alltid spontant kan säga att något är Marimekko. Typ precis vad som helst när som helst.
• När James McAvoy i senaste numret av tidningen Solo citeras efter att ha sagt att han hellre äter bajs än tränar.
• När Lady GaGa feat Akon – Just Dance spelas på radion. För jag skäms fortfarande för mycket för att faktiskt firra den till datorn. Vad ska jag säga? JAG BLIR GLAD AV DEN! Jag kan inte göra något åt det. Dö.
• Att lyssna på Dressed for success och sitt-dansa med Erika på morgonbussen till jobbet.
• Roliga sms. Gärna utan frågor. Gärna påståenden. Gärna meningslöst trams eller dramatiska överdrifter. Gärna så oväntat som möjligt.

Vem är det som läser det här egentligen? Tänk om det inte är någon. Det finns ingen präst i bekännelsebåset. Jag kan lika gärna gå och prata för mig själv på Konsum.

Fan vad pinsamt.

Förresten pratade en dam med mig igår. Hon höll i någon slags pärlpåse och sa ”men titta, de här var ju fina”. Jag höll med. Jag tror inte påståendet var riktat till mig, men hon spelade i alla fall med riktigt bra när jag väl hade svarat.

Hallå?

ordnung

Idag saknar jag Sofie. Jag vill ha häng. Tur att Rekan har flyttat till über-fett-fantastiska etage-våningen bredvid mig, så kan jag pay a visit i joggingbrallor. Jag vill också ha über-fett-fantastisk etage-våning.

Jag har en sådan jävla ordning på mitt liv. Att ha en sådan jävla ordning på sitt liv i mitt fall innebär att man har en sexigt tydlig och fungerande ekonomi-pärm, har en månadsbudget samt har kommit ihåg att söka in till universitetsstudier i tid.