I brist på formulering så lånar jag Annika Norlins och gör om så att det passar mig bättre. Som en jävla community-tönt är jag. Jag ta mig fan hatar folk som skriver hela låttexter som presentationer av dem själva. Håll till godo.

There is a war in all the heads
and there’s a war in mine as well
And if I could explain it any better, I’m sure I would
We’re in a bus and it’s night, you opened up and so will I
But though I’m good with words, I’ve never been good with words

But all I know is there’s something new this year
All I know is there’s something new real near

There is a town that I live in and it’s a town that favors winners
And when I win I think about when I’ll next lose
I’ll take a train that’ll take me north
And it’s the place where trees speak louder than the people
But if I have to pick that’s what I’ll choose
I’ll walk along the river Torne, it’ll chill me out of my bones too
But a cold wind is always better than a cold voice
I am not strong enough for win city, I’ll stay in to play Sin
Witty people without hearts have always had a lead on me

But all I know is there’s something new this year
All I know is there’s something new real near

I’ll lift your arm and you’ll lift mine, and in a Communist state of mind where I’m not worth more than anyone else, but surely not worth less

Ok. Jag mail-flirtar tydligen. Men jag är ärlig kring det. Tvättar min smutsiga byk i offentlighetens ljus. Om ni undrar vem detta är så kan ni t.ex. kolla på hans skit här: http://www.youtube.com/watch?v=yWqQ8p_pPDU

19 november, från mig till Kristoffer Appelquist

Hej! Jag vill beställa dvd:n Hejdå, alla skämten. Min adress: blablabla.

15 december, från Kristoffer Appelquist till mig

Hej Johanna! Ditt mail hade fastnat i mitt skräpfilter, därför har du fått varken svar eller DVD. MEN, idag hittade jag ditt mail så nu är DVD:n på väg! Sorry! Mvh/Kristoffer Appelquist God Jul förresten!

Mitt svar:

Bra där. Jag hade ändå inte haft råd att betala fakturan för en månad sedan. Det är win/win. Förresten är jag lite kär i dig på avstånd. Det kan vara din, potentiellt obehagliga, julklapp. Tack och hej!

Hans svar:

Då så. Ingen skada skedd. Jag ser positivt på att du är lite kär i mig på avstånd. Jag ser det som en behaglig julklapp. God Jul! /K

helgen v 48

Vad jag minns så har det aldrig varit såhär mycket snö i Göteborg sedan jag flyttade hit. Det är så fint! Inte slaskigt alls och temperaturen har lugnat ned sig, så man märker inte av Moder Hav lika mycket. Har varit sjukis hela helgen, men igår gick vi och handlade. Jag hade superhjälte-kläder med en massa goretex och ylle, och blev helt överlycklig av knarret under fötterna. Det var tösnö och små barn som spelade hockey (typ) utanför huset. Det var nästan lite barndom. Lördag natt hade jag en web cam-session med mina syskon. Ja, mamma. Det är det vi gör på lördagkvällarna. Gå ut? Vi? Nej, vi vill göra grimaser i en timme istället. Helgen var helt enkelt grym. Vi har gjort älgfärsbiffar (och dooog av hur gott det var), vi har dansat fuldanser i köket (stackars eventuella framtida barn), vi har sett filmer ingen av oss vill se och som på intet sätt utmanar vårt intellekt. Perfekt och lagom snorig helg.

För det första har jag hoppat av skolan, eftersom jag är för kall för den. Överhuvudtaget är jag väldigt tuff och fräsig. För det andra har jag börjat på Kapitel Ett av Boken som är Min. För det tredje har jag världens roligaste och mest osannolika liv, ett jävla  kalabalikbubbel – men jag är åtminstone inte Meningslös. Jag vill inte ha ert liv, jag vill ha mitt. Vanliga människa!

Det jag överdoserar för tillfället är dramatik, kaffe, snus, vänner och makrill. Inget satans pastellfärgat finlir, bara äkta all in. Sådär så det känns. Annars är det ingen mening med det.

Karln hela dan.

Vet ni vad en riktig karl är? Det är han man vaknar bakis med, och så säger han att man är värsta donnan trots att man (utan att överdriva) har två centimeter kajal nedanför ögonen. Sedan säger han att nu beställer vi tusen pizzor och därefter blinkar han inte ens åt att ens första mening är Vi måste se Bridget Jones. Vartefter han också ser hela Bridget Jones med en, för femtonde gången. Och tycker man är söt när man gråter åt den, för femtonde gången.

Var på maskeradfest i lördags. Jag hade tidernas kanske sämsta utklädning. Det var musiktema och jag var Knutna Nävar, med ihoptejpade händer. Alltså. Dels var det ju dåligt för att folk inte ens visste vad Knutna Nävar är, och dels var det ogenomtänkt för att det är rätt svårt att dricka öl, röka och gå på toaletter utan fingrar. Men skam den som ger sig! Bäst var naturligtvis att Kirunalaget spöade Hässleholmslaget FLÄSK i musikquizet, och att vi dansade som satan.

Dagens

Huvudet på spiken, gråskala och vänskap som satans berg: Delad förstaplats Micka och Kajsa

Bästa: Min snubbe som varit och spelat bas med andra häftiga snubbar

Bubbelglädje: Sanne

Föda: Potatis- och purjolökssoppa som dragit sig en dag. Fuck yeah.

Låt: Hambostinta i kort kort.

Roligaste: Kristoffer Appelquist (Sveriges idag mest underskattade komiker)

Ibland älskar jag Sverige. Som när man får hem en blankett, och i samma kuvert finns lika många papper som utförligt och pedagogiskt förklarar exakt hur man ska göra för att fylla i de andra pappren. Nu du Totta, körkorstillstånd in your face.

Järnspikar och klosterost, vad jag längtar hem ibland. Hemma, ni vet. Där träden pladdrar mer än människorna. Och när människorna väl pratar säger de kanske ”Dom är dyr” eller ”Hon somna dit”.

Flärpmysteriet

Steg upp 06.30 helt frivilligt. Kokade knäck, gjorde potatis- och purjolökssoppa, diskade och gjorde sedan en form lasagne. FUCK YEAH! In your face Jaggöringetvettigt-ångesten. Men så plötsligt bara dör allting dödens död. Strömavbrott deluxe. Jag går runt och liksom tittar oförstående på olika makapärer. Men.. Kaffekokaren måste väl ändå fungera, ändå liksom? Och Internet? Nä. Nej, Johanna. När det är strömavbrott fungerar tydligen ingenting som behöver ström. Pratade med Micka i två timmar. Tänkte att det säkert löser sig sådär av sig själv. Återigen nej, Johanna. Paniken börjar komma. Alltså, vildmarkslivet i all ära, men det är bäst när man får vara lite beredd på det hela och kan leka att det är avkopplande. Tanken på öppen eld på vardagsrumsgolvet och kall mat hemma i lägenheten gör mig inte riktigt lika upprymd. Och så vill man ju veta när det ska ta slut, när man ska få komma tillbaka till verkligheten. Som när jag och Peter spelade Alfapet lite för många gånger i lite för många dagar i en stuga i Ingenstans, vilket gav upphov till det här:

Tillslut var jag tvungen att göra det värsta som finns; ringa någon som är anställd för att svara i telefon. Det slutade i alla fall med att jag fick prata med vår fastighetsvärd som gav mig instruktioner enligt följande:

- Gå till proppskåpet.

- Ja..ha.. Var är proppskåpet?

- I hallen.

- Aha! Det med massa flärpar.

- Ja, precis. Vi kan kalla det flärpar.

- Hihihihi.

- Öppna skåpet.

- Ahaaaa.

- Mm. Där finns det en rund blabla-nonsensord.

- Flärp? En rund flärp?

- Visst. En rund flärp. Vrid den till ”on”.

- Min kaffekokare funkar!

Tur att han inte kunde se hur glad jag blev, hur fånig jag kände mig och hur storögt jag skulle ha tittat på vilken karl som helst som kan sådant där häftigt som inte jag kan. Nu ska jag sitta här och UPPSKATTA elektriciteten i säkert 20 minuter, tills jag tar den för given igen.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE

EEEEEEEEEEEEEEEJ.

FÖR I SATANS HELVETE!

Min frisör! Mitt liv, mitt allt!

Hon har slutat på salongen där hon jobbat, och nu kan jag omöjligt få tag i henne (för de har ingen vidare stor lust att hjälpa mig få tag i deras konkurrent). Panik, panik, panik. Vad ska jag nu ta mig till? Vad ska jag göra med mitt liv? Jag kan ju inte ringa hem till alla som heter Alma och bor Göteborg. Så gör man bara inte. ÅHHHHH det finns inget värre än att hitta en ny frisör. Det är rysk jävla roulette. Potentiellt självmord för mitt hår.

Hur kunde du bara lämna mig? Jag har ju fem cm lång utväxt. Ingen är som du. Om du bara kommer tillbaka så lovar jag att inte vara arg. Ja, ni hör ju. Skeppet har förlist, stumpen har brunnit. Det är över.

Folk underskattar att överskatta. Idag har jag t.ex. överskattat

1. Hur länge jag kan stå ut med smutsigt hår (När luggen de facto rinner i pannan så är det ett tecken. Stopp, säger luggen. Stopp.)

2. Min sociala kompetens (Lärt mig att kassörskor ler och hälsar, även om de faktiskt inte alls vill prata med mig. Lömska hyndor.)

3. Erika. Alltså. Hon är ju jättebra, fast kanske inte riktigt så bra som jag tänkte idag.

Jaha, jaha, tänker ni. Vad har du mer gjort, du ädla försvarare av kärleken? Jag? Tss. Spjuver där. Jag har, äntligen, köpt mig en klänning till mammas 50-årsfest. Håller tummar och stortår för att den ska sitta bra. Det är ju lite knivigt, sådant där. Även när man vet sin storlek. Har t.ex. köpt ett par förtjusande bruna pumps i storlek 39, eftersom jag har storlek 39, men som ändå inte passar storlek 39. Erbjuds irriterat till högstbjudande.

Jag tycker om när smarta människor säger smarta saker på enkla sätt, som här

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8088872.ab

Läs det bara, så har jag gjort min gärning idag.

För någon dag sedan luktade Göteborg vinter, så även idag. Satan i gatan vad glad jag blir. Kyla! Äntligen kan min kroppstemperatur falla ner till vad som krävs för att jag ska bete mig som folk, säger hon. Som om folk i allmänhet betedde sig exemplariskt. Exemplariskt är det i alla fall att jag nu har tre sånger i min ficka. Tre alldeles egna sånger. Mina barn. Fula, lite kantstötta, inte helt planerade och kanske meningslösa för alla andra än för mig. Men de är mina.