Kvinnorna

Jävla jävla jävla. Nu har jag läst igen. Det var flera år sedan jag läste något sådant. Eller, nej. Men det var flera år sedan det lyckades krypa in i verkligheten och ta över hela ens känsloregister och man kippar efter andan över alla satans ord som inte hinner komma ut. Och så måste jag tänka. Och så måste jag gråta för kvinnorna. Och bli skogstokig av av den sörjiga, eviga uppförsbacken och förlöjligandet och trött. Trött trött trött. Och sedan apatisk. Och sedan ledsen. Och det är det stora i det lilla. Varför måste Lois Griffin bara vara tråkig? Varför åker karlarna på möte i Skellefteå 4 dagar efter att man fått en bebis och man sitter och störtbölar och snorar med mjölkstockning? Och sedan måste jag diskutera med karln i två timmar.

Tur att han är Karln. Jag visste inte att man kunde vara så mycket Karln som han är.

Jävlar vad bra ni är.

Satans helvetes jävla skit, vad bra min mamma är. I förrgår var en sådan fet fläskig milstolpe som du har knatat mot i alla år och jag beundrar dig något oerhört.

Och jag är så stolt över Emma som jobbar i den där jävla gruvan bland alla jävla gubbjävlar och för vad vi pratade om igår, om att man övervinner.

Och jag är så stolt över Sofie som jobbar varje dag i en månad och ler ändå, och för vad du har blivit helt på egen hand.

Och jag är så stolt över Frida som så ofta är helt ensam någonstans i Hallonbergen och bara fixar allt som en jävla stjärna.

Ni bara fixar allt. Det är klart ni gör. Ni är ämnade till att stå ut och det är så jävla hjärtskärande och beundransvärt. Ni är ena förbannade hjältar. Jag vill inte att ni ska få diskvattens-eksem. Jag har massor av salva. Och jag sitter på jobbet och gråter för att ni är så jävla bra. Och det är inget skämt. Det är inte gulligt eller puttignuttigt. Ta det!

Åh, vad ni fattas mig.

living’s easy

Barstolarna till ab fab lab.. rat.. barhörnan a.k.a. überpysselbordet är beställda. Det är leninki+mansikka-väder och jag går i vattenpipsinförskaffningstankar. Total-veetade benen och såg att min tatuering faktiskt överlevt vintern och har funnits där under någonstans hela tiden. Hittade ett nytt slags körsbärs-godis och fick öka på samlingen. Köpte även ett Kalaha-spel, men insåg att jag inte har någon att spela med. Sådär som när man kastar en boll och så rullar den bara bort, för det är ingen som tar emot den och så.. snorar man och har för korta ben på sin overall.

Jobbiga situationen:

Butikskassörskan på Hemköp: Men, vad trevligt att se dig igen. Du var här hos mig tidigare idag.

Förvirrad Johanna: Eh.. nej? Ler osäkert.

Butikskassörskan försöker övertyga mig: Jo, du var här i morse.

Förvirrad Johanna: tittar förvirrat.

Hello?

Det är så mycket jämt. Det är för att man alltid är den där som ogenomtänkt sätter sig i första bästa bil. Den där bilen vars tveksamma förare spränger högtalarna med Richard Marx’s Right here waiting for you alternativt Lionel Richies Hello. Och Remington does steel. Gärna i-Pods. Och han tar kokain för 20 lax i veckan. Det är så mycket man inte vet. Någon ska väl vara den som ger perspektiv. När man har gett perspektiv kan man se ut såhär: http://www.pixbox.se/pic_show_id19517782.html

Vågar du döma mig för en Hemmets-prenumeration för 149kr/10 nr? Jävla as.

Johanna saknar, i bokstavsordning:

Emma, Esberg, mamma, Sofie. Och det där lilla och det där större syskonet. Jävla as.

Either/Or

Alltså.. Elliot Smith ladies and gent’s.

Annars Livet, dygnsschemat:

• Sömn: 9 h
• Arbete 9 h
• Spårvagnsfärd 1,5 h
• Allmänt tvagande, promenerande, proviantintagande samt planlöst ut-i-luften-stirrande 2,5 h
• Två That 70′s show-avsnitt: 50 min

Summa: 22 h, 50 min.

Det ska alltså innebära att jag har hela 1 h och 10 min till övers varje dag. De brukar användas till att öka på i sova-kolumnen. Ibland kanske jag går vild och betalar räkningar eller tvättar kläder.

Idogt arbete och cementerad rutin är enda sanna vägen till icke olycka samt till kapital nog för sann olycka.

Sommarplaner:

• Fjälltur med sprit och tält, utan flärd.
• Smörgåstårta med tre sektioner.
• Parakka revival -08.

Detta är bara en preliminär lista. Det är fortfarande fullt möjligt att föreslå fler aktiviteter. Till ovanstående går det dock bra att anmäla sig redan nu. Skriv gärna i anmälan om du är allergisk eller tråkig. Då får du nämligen inte följa med.

Rule Britannia.

Jag hade tidigare ingen aning om hur det skulle kännas att i dygnen tre, pompöst och stompigt, mentalt deklarera RUUULE, Britannia! Britannia, rule the wawes. Britons never, never, never shall be slaves! Dö! Vet du hur man ser ut när man går till den låten? Speciellt när man, som jag idag, har en häxmästarklänning som liksom trollar (jag vill att man ska kunna säga magikiserar.. magiserar, magikikikiki..) bort ens bakdel. Jag ser ut som en stor marscherande mage. Jag hatar när någon luktar slamsugare på spårvagnen, för alla tror ju bergis att det är jag eftersom jag inte har borstat håret. Jag saknar min nano.

Idag blev jag fruktansvärt rörd över mitt romantiska tilltag att skicka en fånig svärmisk vördnadsbetygelse till karln i Metro. Jag är en så jävla fin människa. Den andra fina saken som stod i Metro var att man i Tyskland ska bygga en enorm dödspyramid där varje stenblock också ska vara en grav. Tanken är att pyramiden ska växa lager för lager i tusentals år och bli det största byggnadsverket i mänsklighetens historia. På sikt kan det bli en 300 meter hög pyramid med plats för 41 miljoner människor. En av anledningarna till  bygget är tydligen att ”världen vill det”. Alltså tyskar.. De gör liksom inget slarvigt halvdant. Ska det vara så ska det vara. 100%. Sikta mot stjärnorna.

Igår tog the Birrrds över mitt 7-eleven. De flög in och var tvungna att motas bort med sopskyffel. Nu kan jag ju inte gå dit på ett tag. Jag måste gå till konstiga Pressbyrån där man inte når att se alla tidningar.

Jag tycker Frälsningsarmén ser sympatiska ut. Kanske de kan ta hand om Sibel, som var tvungen att gunga ensam på skolgården.

Being Frank is not the same as being a Dick.

a lost ball in the high weeds

Nu ska ingen, utan att nämna några namn, tro att jag inte tycker att katter ibland måste döden dö när de är i vägen. Men liksom. Jag såg en halt katt. Det vänstra frambenet var borta. Den var så rädd! Det kanske inte är helt legitimt för mig att bedöma katters mentala hälsa på 10 meters avstånd, men jag grät i alla fall litegrann till min frukostkaka. Jag minns när Rachel gjorde krabbkaka. Jag tror det är svingott. Man vill ju vara där. Speciellt när de är fiffiga. Ger tips och gör kitt. Mhm. Meh! Ta bort! Ta bort det nasala skrället på Memento.

Världens bästa, och numera hallänska-talande, unge har visiterat faster och Peter hela helgen. 511 monsterjättar stod ju och högg i hjärtat när jag kom hem efter att ha lämnat tillbaka henne i Halmstad och det är små barnhandavtryck längst ned på spegeln. Livmodern vrålar som 30 vildvittror. morphine.pixbox.se

Igår i Halmstad stod jag där ensam och var allmänt flygig och oberäknelig, som jag alltid är när ingen är med. Jag insåg att jag inte visste om jag gillade kokt eller grillad varmkorv. Håå, det var så jobbigt! 21 år gammal. Jag var naturligtvis tvungen att göra the ultimate korv-test. Jag har nog alltid trott att det var den grillade korven som hade övertaget, framförallt för att kokt korv ser så blekt vidrigt ut. Det kan ha varit Gyllene Tider-solen, min nyinköpta klännings-iver, eller åderbråckskänningarna som förmodligen stundar efter att jag just vågat köpa en scrapbooking-tidning, men ack så jag hade bedragit mig. Kokt korv vann. Fast det ska vara på Lombia eller Matto, och man ska vara 5. Barndomen. Fan, nu vill jag ha snö så att jag kan hälla varm choklad på den när jag rengör kosan. Fast nej, då börjar jag bara tänka jag på hundkiss. Alltid kiss.

A hankering for fried food.

Idag har jag lilla flätan och lilla skjortan. Jag och Zozo-Sue ska starta ett hak i Nashville, Tennessee.

Jag ska ha händerna på höfterna och skråla.

Well knock me down and steal my teeth. Ya’ll better hurry up and come on down to our ol’ honkytonk ’cause we’ll be tearin’ it up real good ’round here. Ya’ll better start ordering those drinks ’cause out there it’s hotter than a goats butt in a pepper patch and I need to start making som money, ’cause ya’ll wouldn’t believe how much it costs for my lil’ missy over there to look so cheap!

Sedan, när Emma-Lee kommer insläntrande, ska jag säga ”Well, butter my butt and call me a biscuit. Look what the cat dragged in”, och hon svarar ” Well, it ain’t that much to my, but my mama used to whip the stew outta me and it only did me good, medan Zozo-Sue ofredar någon ung hingst och tycker att han är cute as a sack full of puppies.

Inget, inget, skulle någonsin kunna gå snett.

coat of many colors

Sakta men säkert har jag raderat ut all grå-orange ur min lägenhet. Det värmer det hjärta som oj wuopsi ducking foo hittade 5 papp i spontana rörliga utgifts-räkningar i sin ytterst organiserade ekonomipärm.

Jag läser om Dolly Parton nu. Jag lyssnar bara på Dolly Parton nu. Peter tycker nog inte om mig lika mycket.

Förra veckan pratade jag med en ytterst intressant karl. Eller, han pratade med mig snarare. Jag bad inte riktigt om det.

Karln skulle få 1,5 miljon för sin lägenhet, men den vill han naturligtvis inte sälja. Hans son Ludvig är blond och blåögd samt bäst i Sverige på thaiboxning. Eller, han kom åtminstone trea i SM. Han är nere i Thatland nu. Ludvigs tjej är också boxare. Hans förra tjej var också boxare, men hon hade ljugit så efter två år som sambos gjorde han slut. Ludvig är nykterist och kan få vilken tjej som helst. Gubben själv har gått på Chalmers. Annars hade han aldrig flyttat till Göteborg. Han är Göteborgsmästare i tyngdlyftning samt svensk mästare i kulstötning (och inte kukstötning som han noga påpekade), fysik och kemi. Hans barn har uppenbarligen ärvt hans gener. Hans dotter Matilda jobbar för IMM (International Model något) och är modell sedan 10 år.

Allt detta på tre stationer. Sympatisk snubbe.

Lying out there like a killer in the sun

Jahaja. Nejmensåatt. Drömde att jag, Ralf och Roger Daltrey tjivades om vem som skulle bada vårt yngsta syskon. Ralph! Roger! ropade jag. På slapp, sådan där gnällig, engelska. Joanna! ropade de. Åh. Jag förlorade.

Såg Termosen från Himmelriket igår. Gräddvit med en sådan gammelrosa-aktig blomranka samt gammeldags kork inuti. I die! I die! Har jag 175 kr? Den kommer ju ändå från Himmelriket, liksom.

Idag kommer världens bästa syster. Ack, ljuva lycka. 4 långa månader har jag levt i vånda. Det blir öl, Sweeney Todd och Astrid-mara. Spectacular, spectacular!

Igår fick jag lilla Alla hjärtans dag-paketet av mami. Rörd, blev man. Mamma är bäst. Mamma, varför har inte du en skinnjacka? En tight. Läser du ens det här? Nu blev det plötsligt så existensiellt och jobbigt. Let’s think of.. flowers and kittens and shit.

A privy seal to keep the feel of 1960′s style

Jag vet inte.