Min romans.

Igår spelade jag på riktigt tv-spel i ca 12 timmar. Jag pausade bara för att laga och äta mat samt Så ska det låta, på hela dagen. Harvest Moon. En gammal kärlek som jag återfunnit, nu i Wii-version. Jag minns vår förra romans. Jag gick på gymnasiet och det gick så långt att jag i det allra flesta fall refererade till spelet när jag sa vad klockan var. Vad klockan var i spelet. Jag kände att jag inte riktigt hade något annat att prata om än mina tv-spelskycklingar. Det var ju inget annat som hade hänt mig. Det jag hade gjort föregående dag var att rekonstruera min lada. För er som inte vet så är Harvest Moon ett spel där man är en bonde, med gård och grödor och djur. Man bor i en by och strävar efter att bli vän med folk och gifta sig, skaffa kids o.s.v. Förutom detta kan man fiska, gräva i gruvan, plocka bär m.m. för att tjäna ihop pengar. Allt är EXTREMT tillfredsställande. Man samlar på sig saker. Det måste vara något som skänker lycka till de flesta. Att lagra. Sylta och safta, frysa in, lägga in pengar på ett sparkonto. Fast i spelet är detta mycket mer strategiskt upplagt än i ens riktiga liv. Allting leder framåt. Det finns inte så mycket livsavgörande beslut, utan det handlar mest om att jobba på. Jobba mycket = bra resultat, jobba lite = dåligt resultat. Kan det inte vara lite mer så här i världen? Jag vet att det här inte är bra, men jag vill inte bry mig. Jag kollade inte ens mailen igår, för datorn var inte intressant. I ärlighetens namn kollade jag inte så mycket på min sambo heller. Dåliga, dåliga jag. Och ändå känner jag bara att jag vill spela efter jobbet.. Jag vet även att jag är ledig på torsdag och fredag nästa vecka och har hela dagarna på mig att spela ostört. Jag är fast. Vi lär få sätta upp någon slags tidsgräns hemma. MEN jag vill påminna om att det var HAN som köpte konsollen. Stackars, stackar Pekka. Tro på mig och jag skall en dag åter blifva din.

LE PEPP

Fööörst och främst måste ALLA dra hem The Ricky Gervais Show och titta samt DÖ av skratt.

Jag sitter här och uppmanar mig själv att inte gnälla. Till min hjälp utfärdar jag härmed LE PEPP-LISTAN! Det är viktigt här att alla förstår att ”le” ska uttalas franskt, istället för exempelvis engelskans ”the”, och inte har något med leenden att göra. Jag vill bara undvika missförstånd. Vad fan tänkte du egentligen? Le pepplistan. Som en uppmaning till en lista att le liksom. You’re retarded. Retarded betyder efterbliven, mamma. Hur som helst.

LE PEPP-LISTAN:

1. 27 mars ska vi ordna någon slags festlighet. PEPP!

2. 8 april åker jag med Micka på Sweden Rock-kryssning och ska ha fantastiskt kul och vara malplacerade bland en massa amatörhårdrockare. PEPP!

3. Om två månader åker vi till Cypern med familjen Jacobsson/Tapani/Nilsson och lite Sandlöv och eventuellt något annat efternamn som jag inte är medveten om. PEPP!

4. 17 juni är det West Coast Riot med Dropkick Murphys, Flogging Molly, Bad Religion, The Hives och Rise Against! Då kommer också baby love Johan (som återvänt till Konungariket Sverige) ner och hälsar på. PEPP!

5. Midsommarveckan kommer tveklöst bli sommarens mest märkliga och potentiellt bästa vecka och ska spenderas med Frida, Benny och någon som tydligen heter Fritz. PEPP!

6. Jag funderar på att låtsas vara ung och rask och dra till Emmabodafestivalen. Jag har inte planerat det här närmre eller egentligen talat om det här för någon annan men. PEPP!

för er som väntade med spänning

Jag tror att det jag vill läsa är antropologi – läran om människan, eller som wikipedia uttrycker det: Antropologin försöker ge en förståelse av sammanhang mellan de olika sidorna av den mänskliga tillvaron och hennes natur eller en avsaknad av en sådan egentlig natur. Centralt inom antropologin står studiet av kulturen (socialantropologi). Stor vikt läggs inom antropologin vid att människan i alla samhällen skapar symboler för att kommunicera med andra eller för att beskriva, tolka och förstå sig själv och sin omvärld.

Det skulle kanske vara det roligaste och mest ostrategiska jag kunde göra. SJUKT FARLIGA ORD! ROLIG – OSTRATEGISK. Men jag försöker varje dag att säga till mig själv att jag inte ska vara så jävla smart, att jag måste göra det jag tycker om. Det börjar få verkan. Igår sa en gammal vän att jag alltid går runt alla staket istället för att bara gå över det och komma dit jag vill snabbare. Jag har ingen aning om vad man jobbar med om man är antropolog. Man sitter väl och förklarar saker. Å andra sidan kan man ju ta en fil kand i det och sedan fortsätta med lite annat.

Tips från coachen:

1. Sluta fucking svika dig själv – GÖR!

2. Sluta fan älta anledningar – fixa nya mönster, nya resultat.

gud och jesus och maria och apostlar och allt

Jag tror kanske jag har insett vad jag tänker göra med mitt liv.

Herre Jävlar.
Man måste hoppa.

Frågan är inte varför man har problemen man har. Frågan är varför man inte löser dem.

Sjuk

Igår och idag styr Sjukdomen över konungariket Lägenheten. Allt är lite, lite svettigt. Allt är som en oborstad mun. Varje rörelse skakar i huvudet. Vidrigt. Ibland är jag inte sjuk, ibland pysslar jag. Då kan det exempelvis bli såhär.

bakduk

Inspirerande tavla

hoff en massa insikter

Det är samma sak som när man är liten, fast annorlunda. Då bankade jag i en spik i en träkloss och kallade det nalle (mobil på gammelsvenska) så började mor gråta. Nu skriver man en kläggig blogg om bh:ar och asocialt beteende och mamma blir lika rörd. Det är sådant som ger stabilitet i uppväxten. Nu känner jag att jag skriver på värmländska, hör ni det?

Igår var jag alltså på kursen för första gången. OMG det är som gruppterapi förklätt i ordet konflikthantering. Jag tänkte på den ”matlagnings”-gruppen i Fyra nyanser av brunt. En helt oregelbunden grupp som inte har något med varandra att göra, men som nu ska sitta där och dela med sig. Vuxna människor! Det slog mig hur sällan jag träffar vuxna människor på en jämställd nivå. De flesta vuxna* jag träffar har en relation till mig som bekräftar att jag är yngre. De är mina äldre släktingar eller känner mig via mina äldre släktingar, eller så är de föräldrar till någon i min ålder. Jag grupparbetade med en 55-årig kvinna som försökte hitta sig själv. En gubbe från störningsjouren beklagade sig över människors syn på mitt yrke. En gammal militär hade själv sökt sig dit, helt mjuk och sårbar, för att få bukt på personliga problem. Själva coachen berättade stolt att han varit i Torne träsk. De talade med mig som en människa. Och vi var alla sjukt mänskliga. Och alla hade problem. Konflikter är inte reserverat åt tonårsföräldrar, eller tonåringar för den delen. Folk går omkring och känner saker. Shit pommes frites.

* Människor som oftast är över 40 och som har ett livsmönster, en plan och referenser som skiljer sig mer eller mindre avsevärt från mina. De ska också som princip tycka att jag däremot är ung samt inte vilja ha likadana kläder som jag har.

kurskväll och kläder

När jag kom hem igår kväll fick jag en överraskning! Darling hade köpt en treårspresent till oss båda två – ett Nintendo Wii. Fan vad roligt! Fast gladast blev jag nog av att han faktiskt lyckades överraska mig. Jag älskar att bli positivt förvånad. Han har planerat det, köpt det och hämtat det och allt helt utan min vetskap. Han köpte ett spel till som heter Active som är ett träningspass jag kan göra hemma när jag inte har tid med annat. Jag blir alltid tårögd när någon har tänkt på mig sådär. Igår var även jag och Rekan hemskt duktiga och gymmade. Jag tycker vi är duktiga varje gång. Det är alltid en lika stor sensation för mig.

Idag ska jag på den spännande Konflikthanteringskursen. Jag kände stor press när jag skulle klä mig under morgonen. Jag vet ju inte vilka slags människor som kommer vara där, och kommer vi vara 5 eller 20 st? Det är mycket som spelar in. Oftast har jag inte den här sortens klädproblem, men det kanske är för att jag i vanliga fall är rätt säker på situationerna jag kommer hamna i under dagen. Nu är det som ett vitt papper. Ingen aning. Kommer någon vilja sitta med mig? När, för det är en fråga om när, kommer jag säga något märkligt som inte går i hamn? Så att någon ler tveksamt och snart ursäktar sig.

Känner att jag eventuellt ser lite för ungdomlig ut, lite sjömansstuket med röd/vit-randig tröja. Jag trodde att det skulle kännas bättre av att jag även matchade mina underkläder, inte bara med varandra utan även med de yttre kläderna, men nu känns det bara märkligt. Herregud, ingen ska ju se mina underkläder. Men fan – Det skulle inte förvåna mig om jag i panik berättar för någon om att jag har matchat underkläderna. Då! Det är exakt då de går iväg.

Hoppas det inte är fysiska övningar, eller att man liksom måste vara med och stå upp och göra fel inför folk så att läraren får visa sin poäng. Den som lever får se.

nu rullas det igång

Igår var det feet demonstration upp för hela Avenyn med tokmycket folk och grymma, glada, arga var de. Fantastisk känsla! Göteborgsposten räknande till 1500 pers, shit pommes. Det är lite eljest än hemma i Pite, som Jenny sa.

Det var startskottet på Aktiva veckan.

Måndag: 8 mars-demonstration

Tisdag: Träning

Onsdag: Börjar konflikthanteringskurs.

Torsdag: Årsmöte

Fredag: Träning

Jag börjar sakta men säkert förstå hur man mentalt orkar med att leva efter jobbet. Framförallt gör man sjukt roliga saker.

Och under morgonen får vi höra att Portugal nu också ”måste” ta till liknande åtgärder som högerregeringen gjort i Sverige för att motarbeta krisen. Just att hela media helt sväljer orden som ”måste”, ”tvingas till” o.s.v. Som om ingenting annat finns att göra. Kan det vara meningen att vi ska tro att man inte kan göra på något annat sätt?

Bl.a. ska de sänka löner. Vad innebär det? Jo, det innebär att färre får lön –> färre kan handla –> företaget där ingen kan handla får avskeda en person –> som i sin tur inte kan handla etc. etc. etc. Det spär alltså på den negativa spiralen. De ska även skjuta upp byggprojekt, trots att varje byggjobb genererar 5 andra jobb! Den ekonomiska krisen beror inte på Högerallianserna, men de gör inte ett skit för att motverka den. Tvärtom används den som ett svepskäl för att ställa till med djävulskap. ”Måste” my ass.

8 mars

Vet ni? Idag är det hundra år sedan den internationella kvinnodagen instiftades. Sjukt coolt. I Sverige tjänar kvinnor i genomsnitt 30 % mindre än männen. Vet ni när det också var så? På 40-talet! Då var inte ens våra mammor födda. Att det är såhär beror inte på att vi har bröst som står utåt lite mer än män. Det här beror på sociala strukturer som fortsätter följas. Kul struktur. Lattjo. Om utvecklingen fortsätter i samma långsamma takt som den gör i dagsläget kommer det enligt utredning dröja minst 100 år till innan vi kan se en arbetsmarknad utan olik fördelning mellan könen. Vet ni att då lever inte vi. Det vi unga kvinnor, och även unga karlar, idag har att se fram emot är deltidsarbete-/arbetslöshet och tidsbegränsad anställning. Fast om vi kvinnor tycker att vi har för lite jobb så kan vi glädjas åt att få göra 2/3 av det obetalda arbetet i hemmet. Tyvärr ger det ingen kosing, ingen rätt till ersättning, ingen pension, inga lånelöften etc. Men rent blir det?

Ungdomsarbetslösheten. Har ni märkt den? Var det någon som märkte att plötsligt var det den med tur som fick tillsvidareanställning innan 30?

Moderata ungdomsförbundet tror sig ha lösningen. De tycker att man ska göra det billigare för företagen att anställa unga. D.v.s. minska arbetsgivaravgiften för det, sänka lönerna för oss.

Jo. Jo man provade ju det. Mc Donalds har sjukt många unga anställda. I år kommer de tjäna ca 200 miljoner på högerregeringens insatser, men de kommer inte anställa en enda tjomme mer än de behöver för att fylla sin efterfrågan i disken. Extra klirr i donkenkassan, direkt tagna ur våra skattepengar. Högerregeringen har hållit på med det här ett tag nu. Förra året ökade ändå ungdomsarbetslösheten med 3-4 % ytterligare. Konstigt. Är de dumma? Eller kan det vara så att det finns någon lurig en som tjänar på att vi konkurrerar om jobben?

9/10 ungdomar vill ha heltidsjobb. Vi tycker inte att det verkar ”krångligt”, vi tycker inte det är kul att vara ”flexibel”, vi tror inte att facket är våra fiender. Vi tycker inte heller att skatter bara ska vara till för att alla ska överleva. Istället för att sänka dem med 100 miljarder (som högerregeringen gjort de senaste fyra åren) heltidsanställa inom kommunen och höja studiemedlet så det åtminstone följer inflationen? Idag går varje student i genomsnitt back 900 kr per månad. Eller kanske bygga lite hyresbostäder? Idag behövs ca 126 000 stycken. Det högerregeringen gjorde istället var att ta bort bidraget till byggföretagen så att de numera bara har råd att bygga bostadsrätter. Så kan man ju också göra, men det är fan inte rätt.

Jag tror att inte att bl.a. Moderata Ungdomsförbundet är dumma. Jag tror de består av luriga människor.

Man kan göra på ett heelt annat sätt. Det har gjorts förr, det är inte ”krångligt”.

100304

Nu har vi den 4:e mars 2010 och då det bara är 6 månader och 20 dagar kvar till min födelsedag så har jag naturligtvis börjat spåna på en önskelista:

1. SVINbra mixer-grej, gärna inköpt på Åhléns och gärna i vacker färgvariant, som man kan göra allt med. Allt som i hacka grejer och göra smoothies och gegga och så. Eftersom jag är 23 och det är 2010, och inte är helt utestängd från verkligheten, så tror jag att jag behöver kunna göra smoothies. Att jag behöver ha den möjligheten i mitt hem. De lyckas liksom. De lyckas skapa behov inom oss som vi innan aldrig trodde skulle kunna uppstå. Som att man nog snart måste göra surdegsbröd och att man måste ha jättemycket olika slags belysning. Det spelar ingen roll hur länge vi har klarat oss utan det, nu går det inte längre.

2. En filt. En jättestor filt. Gärna 2 x 2 meter och någon centimeter tjock. Det finns även filtar man kan klä på sig, sådana som har armar. Det vore inte heller dumt, men jag förstår inte hur man ska lyckas ha den runt ryggen och över huvudet. Just nu arbetar jag med en slags kombinationsmetod. Jag har en filt över benen, en runt axlarna, värmedynan på fötterna och mössa på huvudet. Det fungerar bara jag absolut inte rör på mig.

Det är mina två saker på önskelistan hittills.

Efter denna arbetsdag är jag ledig i tre dygn. Det är nog ingen idé att försöka få schyssta biljetter till Alice i Underlandet under helgen, så vi tar nog det nästa vecka. Däremot ska jag på lite valutbildning med Ung Vänster. Få lite energi från unga friska människor som orkar saker. Fan vad man behöver det. Jag är så sjukt gammal. Tacka vet jag ungdomarna. Jävlar vad de behövs. En massa folk som går omkring som ett jävla FUCK YOU till allt meningslöst man pysslar med. Heja ungdomarna, piska mig.