Vetemjölet.

Igår köpte jag en tvättmaskin.

That’s what grownups do liksom.

Men.

Men! Det krävs en gammal torr jävla nucka för att känna att ja, nu sätter jag min 5-liters mjölpåse i spritskåpet. För jag har inte plats i mitt skafferi eftersom jag har så mycket mat där (eftersom jag köper och äter riktigt mat). För att ja, nej, jag har ingen sprit i mitt spritskåp. Det ryms en 5-liters mjölpåse i mitt spritskåp.

Filed under Uncategorized | Comment (0)

Helt meningslöst.

Jag känner fortfarande att det i mångt och mycket handlar om de små sakerna. Jag tjatar.

Som när det i expertkommentarerna om en mp3-spelare jag tänkte köpa står att läsa ”Tobleroneformen kan göra att produkten upplevs klumpig av korta människor med tighta kläder”. Detta citat är hämtat från SweClockers AB som säger att citering är tillåten om källan anges men att de reserverar sig för eventuella informationsfel.

Som när Peter berättar för mig att taxar inte är flockhundar.

Som att ”snigelfart” är på rikt och är exakt 0,0017 m/s enligt wikipedia. Promenadhastighet är 1,5 m/s. Det skulle innebära att Barbacka-Britta och Zozo skulle kunna mötas i Sundsvall på ca 316,11111 timmar (d.v.s. 13.1712963 dygn) om de gick konstant samt på motorväg. Som om någon kommer orka räkna ut om jag har fel. Det skulle iofs vara ännu en välkommen liten glädjande sak. Eller om man räknar ut hur sakta man måste dricka en kvarting för att den ska hålla hela vägen.

Som att Frida Hyvönen gör en låt som heter Dirty Dancing så att alla med mig får sitta och tänka att JA! Yey! Jag förstår något. Jag vet vad det handlar om, det handlar om Dirty Dancing! Synd att hon ska vara så dålig på att sjunga. Uhu, I judge you. Jag sticker ut nacken. Va?

‘Saru?

Som att i morse på radion sa vädermannen ”Det blir en vanlig och tråkig dag i Göteborg. Ingen sol, inget regn. Helt meningslöst”.

Filed under Uncategorized | Comment (0)

Onsdagens betraktelser.

Igår såg jag ett kompispar som roade mig. Den ene var nämligen ovanligt liten och den andre ovanligt stor. Jag tycker det är väldigt roligt när väldigt stora människor är kompis med väldigt små människor. Jag föreställer mig att den lilla har en stooor kopp hemma som han tar fram när den stora kompisen kommer. Och den stora kompisen har en mindre toalettstol bredvid sin egen, så att den mindre ska nå upp. När den stora paddlar kanot sitter den mindre i hans sko och paddlar. När den lilla är trött sitter han på sin store väns axlar. Hela tiden spelas i bakgrunden Queens You’re my best friend. Den store kan låta den lilla krypa ner i något av hans kroppsveck när de tittar på tv. Ibland hittar den store inte sin lille vän, men plötsligt dyker han upp bakom sockerskålen. Oj, så de busar.

Igår såg jag även ett magnifikt unibrown av sällan skådat slag. Some day’s you’re just lucky.

Filed under Uncategorized | Comment (1)

Beträffande engångsmuggar.

Idag begrundar jag hur läskigt det är att dricka varmt kaffe ur engångsmugg. Mycket mer obehagligt än varmt kaffe i porslinskopp. En pappersmugg kan tydligen göras i två skikt med en tunn luftspalt mellan de bägge skikten och på så sätt uppnås en värmeisolerande funktion. Då undrar jag om det är så att gängse pappersmuggar inte görs i två skikt och därför blir sjukt varma, eller om de görs i två skikt och då.. Ja, föreställ er hur svinigt varma de skulle vara med ett då.

Sedan är det ju inte bara händerna som bränner sig. Man är ju rädd för att överhuvudtaget inta drycken eftersom man inte riktigt säkert kan förutspå dess exakta temperatur. Varför? VARFÖR KAN MAN INTE DET? Det vore ju mer rimligt att kunna avgöra hur varm drycken är när man, som genom en engångsmugg, kan känna att själva muggen är varm. Det är ju när man dricker ur kallt porslin man borde bli överraskad. Men det blir man inte. Nej då. Man är inte alls oroad. En riktigt daredevil kanske inte ens tittar på koppen när man för den mot munnen. Bläddrar nonchalant i sin skit-tidning som man bara låtsas läsa för att se upptagen ut. En riktigt van porslinskoppskaffedrickare kan även ses tittandes in i andras ögon vid själva intaget.

Ja, ni hör ju. Jag är ju djupt bekymrad.

Filed under Uncategorized | Comment (0)