Beträffande engångsmuggar.

Idag begrundar jag hur läskigt det är att dricka varmt kaffe ur engångsmugg. Mycket mer obehagligt än varmt kaffe i porslinskopp. En pappersmugg kan tydligen göras i två skikt med en tunn luftspalt mellan de bägge skikten och på så sätt uppnås en värmeisolerande funktion. Då undrar jag om det är så att gängse pappersmuggar inte görs i två skikt och därför blir sjukt varma, eller om de görs i två skikt och då.. Ja, föreställ er hur svinigt varma de skulle vara med ett då.

Sedan är det ju inte bara händerna som bränner sig. Man är ju rädd för att överhuvudtaget inta drycken eftersom man inte riktigt säkert kan förutspå dess exakta temperatur. Varför? VARFÖR KAN MAN INTE DET? Det vore ju mer rimligt att kunna avgöra hur varm drycken är när man, som genom en engångsmugg, kan känna att själva muggen är varm. Det är ju när man dricker ur kallt porslin man borde bli överraskad. Men det blir man inte. Nej då. Man är inte alls oroad. En riktigt daredevil kanske inte ens tittar på koppen när man för den mot munnen. Bläddrar nonchalant i sin skit-tidning som man bara låtsas läsa för att se upptagen ut. En riktigt van porslinskoppskaffedrickare kan även ses tittandes in i andras ögon vid själva intaget.

Ja, ni hör ju. Jag är ju djupt bekymrad.

Filed under Uncategorized | Comment (0)