catch up

..jaha, heej? Jag glömde. Missade. För jag höll på med en grej. Det kallas mormorsrutor och jag har inte gjort annat i 10 dagar. Och enligt någons beräkningar har jag inte ens gjort en tredjedel så många som jag behöver för att bli färdig. Så det är det som har hänt. Ibland har min man försiktigt sagt ”När ska du sluta sticka?” och då har han fått svaret ”Jag VIRKAR för i helvete, VIRKAR! Det är inte samma sak överhuvudtaget!”. Nu är jag ju en kärring när det kommer till att rätt ska vara rätt, sådär i allmänhet. Dock lyckades ju virkandet infalla under tadarattataaaa – PMS-dagarna!

Herrejävlar alltså. Det är inte att leka med.

En morgon under dessa dagar råkade jag försova mig, och vad gör Peter? Vad gör han? Han råkar.. sucka. En liten, liten suck. D-å-l-i-g i-d-é, gosse. Det resulterade i GAAAAAAAAAAHAHAHAHHGAHGAHGA DU KAN INTE SUCKA NU! DU FÅR INTE SUCKA IDAG! DU FÅR INTE UTTALA SAKER SARKASTISKT ELLER SUCKA, FÖR DÅ SPRÄNGS JAG! Och sedan grät jag i 26 sekunder innan jag sprang till bussen som jag nu var ännu mer försenad till. Stannar på hållplatsen och ba.. WTF, mate? Vad hände? Nu är jag ju helt vanlig igen.

Även igår gjorde sig de premenstruella störningarna påminda. Vi såg Snabba cash. (På tal om film måste jag bara inflika att alla borde se Inception närhelst de får tid). Vi har läst boken och tänkte att ok, den kan ju vara lite ok att strö-kolla. Det var den inte. Jag förstår inte hur någon som inte läst boken kan fatta något överhuvudtaget. Hur som helst, i mitt tillstånd var jag dock helt oförmögen att tänka på hur kass filmen var. Det enda jag gjorde var att sitta och gny för den lilla flickan med Mrado som far.

Jag -Men.. barnet.

Peter – Mmm..

Jag – Men flickan! Men gud vad hemskt.

Peter – Eh. Mm.

Jag – Men Peter, barnet!

Peter – Ja, barnet ja. Fan vad dålig barnskådespelerska.

Jag – Men lägg av! Hon är ju liten!

Peter - (kollar hur länge det är kvar av filmen) 

Jag – Men Peter! BARNET! HON ÄR JU ENSAM! Gud vad hemskt (hulkar).

Peter – ..

Jag – Nej nej nej! Barnet! (blundar) Nej, hon sa ”pappa” (gråter i smyg). Även när vi gått och lagt oss var jag fortfarande väldigt upprörd.

Alltså. Filmen handlar liksom inte om barnet. Det handlar om sjukt mycket mer saker innan det ens lite handlar om barnet. Detta är vad pms gör med en. Rekan skulle kanske ha förstått. Det är alltid Barnen och Föräldrarna. Jag får ont i hjärtat.

OCH ANNARS DÅ? Emma och Petter var och hälsade på, vilket var grymt! ”Vilken fin blomma du har.” ”Tack, det är hasch.” Och här försöker man visa upp någon slags civiliserad och ofarlig stad.

Jo, jag har bara ett par timmar kvar på jobbet och sedan drar vi till Stockholm och svirar med mina syskon. Det ska tydligen seglas. Segla? Sedan när har en Kirunabo seglat? Det är liksom inte vår naturliga miljö. Jag är något nervös. Efter Sthlm drar vi till Prag några dagar och sedan Kiruna. Dit man kommer när man kommer hem! Längtar som en tok. Känns som att jag ska på date, är helt pirrig i magen. Utomhuset, massa snyggon man inte sett sedan julen och tydligen – Koskenkorva med rosa drinkparaply?

test Filed under Uncategorized | Comment (1)