the rising of the man flesh eating svettäckel

Idag steg jag upp klockan 06.00 och duschade i 30 minuter. Skrubbade t.o.m. knäna. Jag tror antalet gånger mina knän fått sådan uppmärksamhet kan räknas på en tumme. Insåg att jag var totalt likblek i ansiktet och förstärkte naturligtvis det med att använda mascara för första gången sedan West Coast Riot. Sedan valde jag kläder bland vad som kändes som en uppsjö av plagg då allt är rent eftersom jag svettats runt i samma stretchiga bomull i två veckor. Gick ut. Hej intryck. Hej en massa sinnen som legat obrukade. What?. Luft. Regn på kind. Ta steg? Man med hund. Man ska inte visa till hundar att man är rädd. Hej människa! Hej krossad snigel. Värsta träden. Oj. Ljud What? Jag log efterblivet mot samtliga som steg in på spårvagnen. Från att jag steg upp ur sängen liknande processen mest den där de i Sagan om Ringen gräver fram en orch ur leran. Det var jag, det var det som var känslan. Fast när jag kom ut började jag inte äta man FLESH, utan alltså efterbliven-leendet. Idag jobbar jag alltså och ska få betalt samtidigt som jag ser nya Harry Potter. Life is good, man. Life is good. Jag tänkte också bli en bättre och mer ljuvlig människa. Tips?

hjärntumören, sa vi va?

Jag har alltså varit ute ur lägenheten en gång på sex dygn. Det var för ett läkarbesök i Angered. Känner mig som en råtta i ett smutsigt bo. På onsdag har jag bestämt mig för att jag ska känna mig helt frisk och gå och jobba. Kanske duscha lite. Luft vore nog även det en bra idé. Sedan ska det vara över. Jag ska vara le fucking NÖTKÄRNA. Hoppa fram av ren friskhet. Speciellt på fredag när Frida och Benny kommer! Svinkul ska det bli! Jag saknar alltid min lillasyster, utan undantag.

Försöker bita tag i skolarbetet nu när jag inte kan göra något annat, men koncentrationen sviker mig lite för ofta och lurar mig att spela Sims. Här ska dock riktas ett speciellt tack till Lennart Kjörling, författaren av en bok jag desperat behöver. Utan flams erbjöd han sig att låta mig betala för boken direkt till hans personkonto och skicka den till mig med A-post, alltsammans till ett billigare pris än någonstans i handeln. Sicken hjälte. MST är brutalt intressant, så blir mitt paper ett fiasko så har jag åtminstone en massa kunskap jag länge åtrått.

palt

Befinner mig precis i Paltkomans dimma. Alla ljud är lite starkare, synen suddig och varje andetag måste tas med stor försiktighet för att undvika uppkastning. I övrigt är jag sjuk. Igen. Någon virusinfektion. Min karantän måste fortsätta och ångesten över sjukskrivning är påtaglig. Tur att jag har Sanne, min nya tjejkompis, att göra tjejkompissaker med.

Det är så många som är kära! Det är bra när folk är kära. Nu ska jag pussa min man.

sommaren

Jag har ingen koncentration till att göra allt jag behöver göra, så jag ser det som ett ypperligt tillfälle att lägga mitt minimala fokus på att sitta och gnälla över det. I övrigt har vi gäster konstant. Det har tidigare varit Jebus, Kent, Esberg, Olle och Sofie. Nu är det Sanne (som egentligen har flyttat in), Haller och Magnus. Snart kommer Frida, Benny, Mervi, Totta och kanske mamma och Bengt. Jag tycker bäst om de kombinationer som innebär de mest konsekventa matintagen, i övrigt har jag vant mig vid att ramla över diverse halvnakna människor och luftmadrasser. Önskar dock att lilla, lilla Empan Pempan och lilla, lilla Foskin Lasso hade kunnat klämmas in någonstans.

I natt var det ett SJUHELVETES åskväder. Sådär så att man inser att man är en liten människa i en stor värld. Jag tänkte instinktivt; jämmer och död, Mattisborgen har rämnat mitt itu!

veckan

Kom hem från Stockholm, åkte till Tjörn och jobbade natt, Kent och Jebus anlände, kom hem och försökte ordna dygnsrytmen, gick på West Coast Riot och fick träffa Kjell-Bengt, blev sjuk utav bara helvete, öl hit och öl dit, feber i kroppen och TOKVARMT överallt, hela tiden. Idag har sista gästen dragit och imorgon kommer nya – Sofie och Sanne. Det är bara att skrubba lägenheten, samla sig mentalt och försöka bli av med hals-aids.

Bilder från midsommar, WCR och besök finns på morphine.pixbox.se

midsommar

Idag beger jag mig från Göteborgsregn till Stockholmsuppehåll. Vi ska fira midsommar där med mamma, bror, Micka och Moa, Frida och Benny. Skitkul blir det, sa flickan. Alle zusammen ♥

Varför måste man ha det här uppvaknandet där det inte finns något snus kvar i hela lägenheten? För att sedan inse att ens kort inte fungerar på kiosken och att man måste åka till stan, men att man ska med tåget först om 5 timmar och att det blir jävligt tråkigt på stan så länge, så man får packa och göra sig i ordning i ett fem timmar långt helvetesdis av nikotinbrist.

Är det bara jag som blir helt förundrad över tv-reklam nuförtiden? Jag ser i snitt på tv en gång i veckan. Det är Lyxfällan 21.00 på onsdagarna. Ja, det är det. Plötsligt avbryts programmet, utan att jag kan göra något åt det, och det kommer en massa färger och ljud och information och känslor. Jag vet inte hur man hanterar reklam längre. Jag tittar noggrannt och liksom lyssnar förskräckt på vad de har att säga.

090616

Jag kan börja med att högtidligt informera

alla er fem ur allmänheten om att jag inte

har rökt en endaste cigarett på hela

FEM VECKOR.

Inte en endaste.

Jag har nog aldrig inte gjort något i fem veckor överhuvudtaget.

Igår var mitt grande finale-besök hos frisören. Nu har jag brunt hår. Brun-brunt. Inte någon jävla koppar-swosh-swish rödaktig grej. Brunt. Helt brunt. Skogsrå-brunt. 70-talsbrunt. Jag har hittat Göteborgs bästa frisör. Jag har även alltså köpt plastblommor till min balkong. Jag vet inte hur jag ska känna. Jag hade förmodligen känt betydligt mer skam om jag inte var så lat. Gällande resan så har vi nu vaccinerat oss, köpt ryggsäckar samt ett par fantastiska byxor till mig som kan bli shorts. Jag kommer vara så brutalt ärtig bland alla super hot latino-bruttor. Verkligen. De sitter sådär ganska högt i midjan också. Tack för låren Gud och Valentino pizzeria.

Hörsel: Rocky Votolato eller Lena Nyman

Syn: 87 kg random skräp vi hade strategiskt utplacerat runt om i lägenheten som nu är bortrensat.

Lukt: Handtvål! Handtvål luktar blåjeans, blå himmel, ren tvätt = mamma!

Smak: Naturgodis. De vita, stora, runda med torkad jordgubbe i.

Känsel: Mitt bruna hår som jag numera kan dra fingrarna igenom, närsomhelst. Här går jag och ja, se där, jag kan dra fingrarna genom håret. Helt spontant, utan vidare planering. Det fastar inte i träden jag passerar.

sunday at work

Vet du, älskling? sa jag till Peter igår innan jag skulle somna. Vet du? Imorgon jobbar jag ensam och därför kommer det hända något. Friggin´hilarious, Gud. Verkligen. Oväntat. Sjukt dålig grej är det, att försova sig. Sjuuukt dåligt är det att bo i Bergsjön och jobba på Masthugget när man försover sig. Hej 280 kronors-taxin med snälla taxi-gubben som jag inte orkade vara snäll tillbaka mot. Fasen. Han är säkert en snäll pappa till sina snälla barn och nu kommer han hem och är lite extra trött och har fått sparken för att han inte såg glad ut under resten av dagen p.g.a. mig och ba det blir nog ingen jul i år, ungar.

Min blogg blir bara sämre i takt med att jag blir gladare. Ett försök till räddningsaktion får bli vad jag rent spontant skulle vilja kalla Lilla söndagshatet:

1. Pengamaskineriet har gjort sitt och det är numera ingraverat i min hjärna att Veronika Maggio är lite svängig, trots att jag för någon månad sedan lite lättsamt hatade henne av hela mitt hjärta. Man vet inte vem man är längre.
2. Det finns människor som kräks ut att ”Ja, du vet, som Myer-Briggs Type Indicator-testet” där det saknar relevans bara för att se om du är en värdig människa. Jag var inte en värdig människa, men min ack så lättillgängliga ignorans kom väl till pass i situationen.
3. Nazister säljer Astrid Lindgren-böcker för att de tycker att de lever och lär i hennes anda?!?

Fan, vilken lam hatlista. Jag var liksom tvungen att riktigt ta i från tårna för att klämma ut något. I vanliga fall brukar det komma spontant. Det får ta mig tusan bli lite finlir istället:

1. Mindre än 8 veckor kvar till resan, en enda lång fantastisk tarmsköljning.
2. Sofie, Petter, Emma och Janne ringer på fyllan och sentimentalsaknar mig osammanhängande samt i varierande tonläge och grad av allvarlighet. Världens bästa ego boost.
3. Snart midsommar med mamma och alla hennes barn och deras respektive samt Moa.

school’s out

Jag har hört att man är 72 år om man inte uppdaterar sin blogg oftare.

Igår startade mitt fyra dagar långa sommarlov. Examinationen gick strålande. Vår uppsats var enligt vår lärare ”ljuvlig” och förstår man, som opponentgruppen, inte ordet axiomatisk så får man faktiskt slå upp det i en ordbok. Tack gruppen. Världens bästa Anna, världens bästa Niklas och världens bästa jag. Så där ja! Firade med att gå och rösta och göra döds-maräng-chokladmousse-banan-grädd-tårtan med Peter och Rekan. Idag sitter jag och slevar i mig resterna direkt från tårtfatet och kommenterar Beverly Hills-bravaderna upprört för mig själv. Livet kunde, helt axiomatiskt, inte vara bättre.

Nästa vecka börjar min nästa kurs och jag börjar även arbeta mer igen. Imorgon åker vi dock till älskade, vackra, förtjusande Stockholm, på söndag blir det Springsteen och om exakt 9 veckor är vi på Kuba. Jag tänker ta tillfället i akt och förklara några av mina nuvarande känslor inför resan med hjälp av att citera gossarnas gossar. Låt det er väl smaka.

”I’m Minnesota tough. 20-30 below I can handle, but this?” ”I think Kerouac said it best, being on the road is all about finding good pie.”

Förra helgen var vi på minisemester i Pripps Blå-reklamland, fast Mariestad. Makalöst fantastiskt på alla sätt och vis. Det var t.o.m. cruise-samling med tusen raggare i amerikanare på, enligt rykten, ”Ko-torget”. Att le hostess på campingen i princip var Tabita avgjorde att vi valt rätt i och med att åka till Mariestad istället för Kalaset utan gränser i Bengtsfors, som naturligtvis också lät lockande.

Så här varm var stranden vid Vänern på kvällen och våra fötter var nästan äckligt romantiska, och jag vänjer mig aldrig vid att skagen verkligen innebär skagen in these parts.

Igår tog jag mig äntligen i pubquiz-kragen och vårt eminenta lag svepte in och knep andraplatsen. Jag visste att jag någon gång skulle få nytta av att med 100 % säkerhet veta vilket år Cobain dog. 7,5-åringens förvirrade tårar 1994 var icke förgäves!

Vad mer, vad mer? Jag har en mild form av aids i vänster öga. Det är svullet och gör ont. Det förvirrar mig, jag som annars inte brukar ha sådana skrupler. Det kan vara en s.k. vagel. På vårdguidens hemsida står att ”En vagel kan variera från att knappt synas till en stenkulas storlek”. Vad exakt är egentligen en normal storlek på en stenkula? Peter å sin sida har gubbont i sin gubbrygg, så vi turas om med att klaga. I övrigt önskar jag att jag var i Kiruna och kunde se Sanne och kusin Sofi på balen.

Denna vecka är säckihopknytningsveckan med kursavslutning. Vår slutuppgift är relativt grym, så det lär mest handla om rövrockaropponering emot Gudarna av skriv- samt allmän uppfattningssvårighet. Good heavens, you girls. Blue-blooded murder of the swedish tongue. Her re guu d. På lördag tågar vi till Stockholm och Springsteenkonserten. Helvete vad förjävla bra. Klart och betalt.