Döngtöröö..

Snor på spårvagnen-följetongen fortsätter med nya hiskeliga upplevelser. Även idag gällde det en man, men denna gång stod personen upp och läste tidningen så att jag hade en tydlig uppsikt över hans profil. Man tittar på människor, som man gör ibland. Något får min blick att snabbt gå tillbaka till denne mans näsa. Något sticker ut ur konturen; han har en snordroppe hängandes från nästippen. Jag kan inte sluta titta. När som helst, tänker jag. När som helst kommer den droppa ner i tidningen. Jag dör. Det är olidligt äckligt och jag KAN inte sluta titta. Märker han det inte? Känner han inte? Jo, plötsligt gör han en häftig inandning och droppen är försvunnen. Trodde jag, men nej. Den letar sig sakta men säkert nedåt igen. Hjärnkräkas all over again, men jag kan inte slita blicken. Snordroppe, snordroppe, snordroppe. Men så stannar vagnen och han springer av. Jag får aldrig veta om den någonsin föll. Rent instinktivt måste jag använda lite av min akuthandsprit jag har i väskan. Konstaterar att det inte finns något snorhyfs alls nu för tiden.

Var och tränade igår igen. 3 gånger är fortfarande ingen gång om man inte håller i det, men det känns jävligt pepp. Hela jag vill verkligen vara där, jag vill ta ut allt jag har, jag vill nästan svimma. När jag är som allra mest slut får jag något slags psykopatleende. Hoppas, hoppas jag lyckas hålla igång med det här. Annars brukar jag vara väldigt duktig på att fortsätta med allt som är det minsta dåligt. Gärna låta det gå helt över styr. Rakt ner i vallen.

I övrigt vill jag ge ett Heja! till dagens kvinna; Sissela Kyle. Hon är fan rolig och 53 bast, med mer självdistans än de flesta på tv. Sissela! Vilket namn bara. Andra riviga namn är Pål i backen, Krumme Nicke, Tjuvsta-Jon och Valentin i Gnet samt Skröppeltörparn och Måns med läppa. Han vars namn jag inte vet får inte vara med, Sofie.

Idag satt en man i sätet snett framför mig på spårvagnen och han snöt sig och sedan KOLLADE han på snoret och jag fick se. Han liksom studerade vad han åstadkommit i pappret. För första gången i mitt liv kräktes jag i hjärnan.

Igår höll jag på att gå på en bil. Bilen körde förbi och jag höll på att gå in i den. Stackars bilar. Livsfarlig fotgängare attackerar.

Känner ni inte hur varm jag har blivit i kläderna? Inlägg var och vartannan dag här. Och på tal om kläder; igår fick jag (läs; tiggde jag till mig) ett sjukt välbehövligt klädbidrag av min ömma moder. Detta resulterade bl.a. i ett par tjockstrumbyxor, som i tjock kvalité och svindyra. Ohållbara 150 spänn för ett par strumpbyxor. Är det meningen att man ska lägga 600 spänn på att få ha typ fyra strumpisar? Man måste ju tvätta dem konstant i och med att man har fobisk rädsla för smutsiga fötter. När man tvättar dem jämt nöts de ut. Min sambo förstår inte hur många strumpisar man kan behöva köpa. Fråga Lindex, säger Jernelöfskan. Fråga Lindex.

Det är så urbota tråkigt att lägga pengar på saker man behöver. Vissa ting skulle kunna vara roliga att inhandla om man fick slösköpa dem, men de är fortfarande inte kulköp när man måste.  Exempel på detta är BH:ar, bestick och underlagskräm. Väldigt osexig shopping. Här kanske du leka representant för Veckorevyn och tycka att näheee underkläder är jätteroligt att köpa. Nej. Näe. Helt utan SIFO-undersökning drar jag slutsatsen att de flesta jag känner går och panikköper bh:ar för att de måste ha en. Och då blir det inte den här snitsiga saken. Nej. Det blir en svart och den är bekväm och den har förvisso någon liten spetsdetalj, men den går att ha under t-shirtar. Jag är bara bekant med en enda person som bara köper fina och matchande underkläder. Hon gör mig lite osäker på världen. Hur gör hon? Om du nu känner att du också är en sådan lyxkärring så kan du väl hålla det för dig själv.

Sedan finns det saker som man aaldrig behöver, och de är svinroliga att betala skitmycket för – exempelvis ljuslyktor, fint strössel och små små.. vad ska man kalla det? Typ minimala necessärer, sådana som finns på Indiska. Personligen har jag sannerligen en förkärlek för kärl. Olika slags behållare som jag inte har något att förvara i.

Kan det t.o.m. vara så att själva behövligheten styr roligheten i shoppandet? Jag vill nämligen påstå att det där med att ”det är något man kommer att använda” är en mening man lägger till som om det vore en bonus. Jag köpte en fin bh OCH den går att ha under kläder. Jag köpte en fin väska OCH den går att använda till mer än en jacka. Liksom, jag betalade för den här med min surt förvärvade kosing, OCH jag kommer t.o.m. kunna använda den. Vilka fynd, tur för mig.

Jävlar vilket meningsfullt inlägg i samhällsdebatten.

Här är jag enligt Janne S:

Metersystemet

Ibland får man för sig att wikipedia året 1878. Där kan man bl.a. läsa att detta var året då metersystemet officiellt infördes i Sverige. Intressant, tänker ni. Ja, visst är det? Jag insåg snabbt att jag var väldigt fattig på information kring metersystemet, även om det är ett så allmänt vedertaget system.

Visste ni t.ex. att ursprungligen var 1 meter 1/10 000 000 av avståndet från Nordpolen till Ekvatorn? Man ba woah. Nu har de där smarta kidsen dock ändrat detta så att det ska bli mer ”vetenskapligt exakt”, så numera är en meter det avstånd ljus färdas i vakuum under 1/299792458 sekund. Jag förstår i och för sig inte alls det mer vetenskapligt exakta, men det är sääkert bra. Jobba på ni.

En annan spännande fakta är att förvirringen kring metersystemet och andra system i världen faktiskt har skördat minst ett liv! Den amerikanska marssonden Mars Climate Orbiter missade sitt mål och brann upp i Mars atmosfär då något delsystem räknade med amerikanska enheter och något med metriska enheter. Taskigt läge.

Det är sjukt creddigt att sno allt från Wikipedia och kalla det min blogg. MEN DET ÄR JU SÅ INTRESSANT!

För att göra det aningen mer personligt; idag tvingade jag mig upp efter 4 timmars sömn för att åka till 2nd hand-butik i Angered. Fyndade 1. En sekretär. Där ska jag sitta och skriva med fjäderpenna och en röst ska hela tiden citera vad det är jag skriver till mr Darcy. 2. En chibbaskål. En sådan av typ flätat trägrejs som mormor och morfar hade små av och även Zozo. 3. En gammelrosa tekanna. 4. Väv och tråd för korsstygn. 5. Bok. Och hela, hela tiden fes någon runt om i lokalen och en fin gubbe spelade moderna hits på dragspel.

Sedan såg jag den här boken och bröt ihop:

Nämen Benny...

Så nu måste jag återhämta mig i två dagar med min skönhet till karl och ständigt invänta nya häpnande SMSanne.

Den lite ljusare dagen.

Idag är dagen då jag fick solsken för första gången på flera. Eh. Dagar. Eller solsken, ljus kanske man ska kalla det. Ljusare. ”Ljusare” som skapas av att himlen och marken är samma färg. Som inte är en färg. AH. Det var ljusare än mörkt och jag var ute och jag orkade lyfta fötterna lite, lite från gegget.

Det var bra.

Dessutom imponerade jag mig själv genom att inte behöva fråga efter hjälp på Uuuniversiteeetsbiblioteket när jag letade i korridorerna i källaren efter en bok med betäckningen ÖNAän864fureq3029r38X. Man ba. Why? Varför ska det vara så komplicerat med de där finbiblioteken? Man tycker att det borde gå att göra enklare. Det finns liksom bokstavsordning och det finns nummerordning. Man kan ju börja med bokstaven, och behövs vidare ordnung tar man nummer. Min teori är att de stackars bibliotekarierna skapat systemet för att hämnas och få oss dumma att känna oss dummare för att vi ger dem så låg lön trots deras långa utbildning. Och det kan de väl få ha. Jag tar tillbaka allt gnäll. Eller. Mja. Om det är så att det här sjuka systemet egentligen är helt logiskt och det bara är jag som inte hajar – i så fall står jag för gnället.

Till Sanne kan jag då bara säga: Du måste finnas. Du måste. Jag lever mitt liv genom dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt haaav. Ge mig ett MISSION.

100202

Idag lyssnade jag på P3 på spårvagnen till jobbet. De talar om nanoteknik och stringteori och bakåtsträvande stenåldersmänniskor och jag börjar skratta. Högt. Igen. När jag inser att jag gör det, så tycker jag naturligtvis att det är vansinnigt sinnessjukt beteende och börjar såklart skratta åt att jag skrattar. Ni vet, när det bara trycker på från halsgropen och man inte kan hålla det tillbaka. Alltså. Jag vet ju innerst inne att jag inte är den här märkliga tanten, men gång på gång på gång händer dessa saker mig. Hur gör ni? Alla ni som aldrig råkar ta någon på rumpan av misstag eller skrattar högt utan synlig anledning? Nå väl, detta bringar ju dock i efterhand någon slags Bridget Jones-lycka över vardagen.

Dagens ELIT – Här hade jag först skrivit en ca 10 rader lång ilsken text om att skriva efterblivet/skriva dumt. Sedan kände jag att det började bli tjatigt. Jag tycker det är mycket som börjar bli tjatigt. Tjatiga saker:

1. Det är kallt på vintern/det är varmt på sommaren. Ja, jo. Det är det. Och det är blött i vattnet och så.
2. Media förmedlar ett snedvridet kroppsideal. Ja, jo. Det gör de. Och det är blött i vattnet och så.
3. Tiden går fort/tiden går sakta. Ja, jo, nej. Den går lika fort jämt faktiskt.
4. På delad fjärdeplats kommer de gamla hederliga ”jag borde” och ”sjukdomar/värk”.
5. Maaaaat. MAT maaaaaaaat. Mat mat mat mat.

Alltså. Jag pratar ju också om de här sakerna jämt. Jag menar inte att det är något speciellt märkligt med dem, men vi tjaaataaar ju sööönder deeet. Även om det är någon ny sak som faktiskt händer, så pajar vi hela stunden med att diskutera det utifrån gammalt kackel. Kan vi inte prata om något annat? Nya Disneyfilmen – NU! Knasiga könsroller – även för mörkhyade! Ok ok, det där går direkt in under kategori 2 men jag var tvungen att få det ur mig innan jag måste börja prata om intressanta saker. Till mitt försvar: jag har tänkt på det i en vecka och jag är ju naturligtvis även själv ett offer för omständigheterna. Men jag försöker. Mina försök:

Prata om… Att bli glad och göra andra glada. Det gjorde jag häromdagen. Det var jävligt trevligt. Jag var inte bitter på säkert 14 minuter. Efteråt drack jag ett stort glas vatten och var säkert inte bitter på 23 sekunder extra. Ok ni får gärna komma med egna förslag, jag kan inte göra allt.

Något som i alla fall bergssäkert är sjukt otjatigt i mitt liv är motion. Det är fantastiskt oregelbundet och därför ska jag faktiskt göra det – idag. Ta steget. Rytmiska övningar i grupp, ackompanjerat av Lena PH.

Den här veckan hittills.

Den här veckan har jag ätit ca 10 lite brända bullar, för när det inte finns något annat så äter man det som är godast. Det är då man står och suger på chokladsåstuben.

Den här veckan har jag och min fästman varit på en lägenhetsvisning för första gången. Vi lär nog inte köpa någon ännu, men enligt allmighty INTERNET ska man gå på en massa och lära sig saker. Vi lärde oss 1. Att vi vill ha plats för tvättmaskin. 2. Att vi vill ha golv som inte lutar. Man fick i alla fall gratis godis. Gratis!

Den här veckan tycker CSN att jag ska betala tillbaka hela min studieskuld på 26515 kr. De vill ju inte riskera att jag skulle råka fylla 68 år i år, så att min skuld avskrivs, och att jag innan dess ska ha flytt utomlands. Man vet ju aldrig, CSN.

Den här veckans jävla pucko heter Jonas Pettersson och är pressekreterare för Centerpartiet. Titta på detta: http://www.youtube.com/watch?v=IosrrFI85Wg

Att spendera tid.

• Vad tänker du på när du hör orden?
• Grönt: Någon padda
• Sockervadd: En maskin med en vev man snurrar fram musik med
• Ost: Äcklig plast
• USA: Flaggstång
• Sex: Någon form av informationsbok
• Frukt: Adam och Eva
• Alkohol: Doktor Kosmos
• TV-shop: Sofie Karlsson
• Pyssel: Eva i Björnes magasin
• Skräckfilm: Störtlöjliga människor
• Kusin: Då tänker jag osökt på mina kusiner
• Skitfilm: Action
• Humor: Dåliga humorprogram i tv4
• Paris Hilton: Fluff
• Dricka: Farmor och farfars backar med läsk
• Jesus: Skäggmys
• Doft: Kvävas
• Julen: Kiruna
• Varmt: Djur, gärna att ligga inuti en ko
• Pizza: Vitt bröd
• Blod: Någon slags ödesmättad dikt som blir uppläst, blood
• Skönt: 70-talsStockholm
• Begravning: Alltså, rabbiner och judar och sånt
• Gott: Syster
• Bröllop: TV
• Kärlek: Hur Björn Ranelid säger det, käärrlek
• Mardröm: Panikångestattack
• Sommar: Evert Taube
• Äckligt: Sekret
• Djurpark: Argentina
• Härligt: Gamla människor. Bara gamla människor säger härligt och menar det.
• Vinter: Svensk 90-talsfilm
• Läskigt: Inälvor

Jävla regeringsjävel.

Enligt Metro har redan hälften av Apotekets 50 storsäljare ökat i pris sedan regeringen släppte på läkemedelsmonopolet. Jag ville ställa mig och gråta framför läkemedelshyllan på ICA igår. Aldrig i livet. Jag tänker INTE handla någon annanstans än på Apoteket. En av de största argumenten som förts i försvar för slappslafset är att mediciner blir mer tillgängliga, angående öppettider m.m. Allvarligt. Skulle du någonsin åka in till stan klockan 22 för att du är så sugen på Strepsils? Tror inte det. Vem skulle egentligen de här människorna vara? De som i panik måste ha receptfria mediciner innan 7.30? Jag tror de är färre än de som vill ha rimliga priser på hostis. Fuck no, jag VET.

Just nu är jag mest avundsjuk på honsomjaginteminnsnamnetpå som under Guldbaggegalan fick sitta i Börje Ahlstedts famn igår och klaga ”Vagga mig, Börje. Vagga mig.” Hej faderskomplex deluxe.

Back in the New York groove.

Jag tänker inte pyssla med någon form av redogörelse för vad som har hänt det senaste halvåret. Skit i’t. Vi kör.

Jag gick och frös idag. Jag fryser eftersom jag är för snål för att köpa en ny vinterjacka, och den varmaste jacka jag äger är för tight för att ha någonting speciellt värmande under. Det ska inte behövas en länge till om man bor i Göteborg, har jag bestämt. Man kan ha strumpbyxor året runt, har jag bestämt. Hur som helst. Jag gick och frös och tanken slår mig; borde det inte rimligtvis vara färre våldtäkter under vinterhalvåret? Alltså, ja, jag vet att de flesta våldtäkter sker i hemmet och av någon man känner. Men, nu talar jag om de här skrämselhistorievåldtäkterna. De här man hör om som sker i parker och parkeringshus, eller om man kommer från Kiruna – i gångbanetunneln vid Coop. Det här är ju inget jag på något sätt vill driva med, men allvarligt – hur skulle man själv tänka som våldtäkting? Alltså, det måste ju vara jävligt tjatigt att stå på där bakom ett träd utomhus och vänta i kylan. Ska man pyssla med sådana här grejer måste man väl ändå ha något slags lugn och ro omkring sig. Välja ut en plats där det kan komma någon förbi, men ändå så pass öde att man har några minuters avskildhet. Jag har själv mätt att för närvarande kan man inte ens stå stilla utomhus i 10 minuter innan isan når skelettet. Klurigt. Och liksom, själva våldtäktsakten. Ligga där i snön! Och man kan ju inte bylsa på sig hur mycket som helst, byxorna ska ju åtminstone av. Och offret också, tänk om hon har täckbyxor med hängslen. Av med jackan och allt. Det blir ju sjukt komplicerat. Det borde väl rimligtvis vara enklare under den andra delen av året? Om någon psykopat nu ändå skulle råka vara väldigt kyltålig, så kanske det dock är bäst att ha hängseltäckbyxor iaf. För säkerhets skull. Ok nu drev jag med det här ändå.

För övrigt ska jag börja lyssna på Tommy Körberg.

ALLT ÄR SÅ BRA JAAA KUL HEJ

Först och främst vill jag bara säga att är man moi eller KAJSA så förstår man det fina med att Kid Rock och Sheryl Crow eventuellt är ett par nu.

Det är konstigt vad ett år kan vara långt och kort.

Frida och Benny avlöstes av mamma och Bengt som avlöstes av Mervi och Totta och imorgon åker våra sista sommargäster hem. Nu behöver Sanne bara stå ut med oss i några dagar till. Vi jobbar sista veckan nu och sedan ska vi smågreja med det sista innan avfärd och försöka hinna fira Rekan som fyllt år om hon kan TA OCH KOMMA HEM NÅGON GÅNG.

Igår hittade jag hallon. Man ba woah natur liksom och den har funnits utanför min dörr hela tiden. 

Idag hittade jag mina glasburkar som jag sparat för att jag intensivt trott att jag faktiskt skulle göra sylt i sommar. Jag kände mig väldigt misslyckad. Och jag vet inte ens hur man gör sylt. Typ en jävla massa socker och någon form av bär? Jag äter inte ens sylt. Jag vill egentligen bara sätta tyg på locket och göra eticketter. Enligt allmighty facebook är jag ett till 100 % solklart OCD-fall.

Idag hände även det att jag trodde att en katt var en råtta och flög iväg en meter, nästan in i en dörr, och var en yttepyttebit från hjärtkollaps. Det var inomhus. Jag visste att där fanns en katt. Men ändå. 

Annars händer det inte så mycket. Förutom att jag fan är kär jämt. Han kommer liksom hem och ger mig en bok om Allan Edwall. Bara sådär. En som jag inte ens visste fanns. Han orkar liksom fortfarande svärma för gammtanten. Och kör vilse med mig på romantic raggarrunda och gör mig generad för ingenting och tittar in i själen på en jämt.