fräcka fredagen

Fick verkligen anstränga mig för att ligga kvar i sängen till 10. Jag ska jobba kväll idag, för ovanlighetens skull, och min brukare ska på Kris Kristofferson. Man jobbar ju naturligtvis, men det är ändå skitkul! Han är ju en högvägsman för guds skull. Måste lyssna och gråta lite. Han kommer väl inte sjunga den överhuvudtaget.

I was a sailor. I was born upon the tide
And with the sea I did abide
I sailed a schooner round the Horn to Mexico
I went aloft and furled the mainsail in a blow
And when the yards broke off they said that I got killed
But I am living still

Har satt igång tvättmaskinen för första gången (den som tillhör lägenheten) och den är ju senbarock/gustaviansk vilket innebär att när man skruvat in temperatur och program så bara kör den. Fullt ös. Ingen tid för eftertanke. Så jag stod där och skrek och bläddrade i bruksanvisningarna. Vi får se om det bidde bra.

Innan jobbet ska jag till Ralf och hjälpa honom göra tårta, äta tårta och ge honom random kass 30-årspresent. Hela veckan har jag väntat på att den perfekta presenten bara ska stå framför mig, men så verkar inte bli fallet.

Hålla på och hålla på.

Vad är det med folk som ska stava sina namn som de låter? Aksel, Lois, Nattali, Kal, Anjelika, Karolin är exempel jag sett. Det är ju helt vansinnigt. Varför ska alla alltid envisas med att vara märkliga? Som när jag var barn och alla skulle trycka in z och x oavsett om det fanns något s/ks eller inte. Hålla på!

jag kan göra.. ehh RÖROR

Man ska tydligen blogga ofta också. Mer än en gång om dagen. Jag tvivlar på att något för er intressant händer mig flera gånger per 24 timmar, men jag ger det ett försök.

En väldigt stor skillnad efter att vi flyttat är att jag då och då kommer att komma hem först. Det är något helt främmande i min tankevärld. Känns nästan lyxigt att få ställa sig och få undan disken bara för att jag nästan aldrig haft tid ensam hemma sedan vi flyttat till Göteborg. Åhh vad jag ska njuta av min ensamma tid hemma, tänker jag. Så vad exakt gör jag när jag har den här ypperliga chansen? Jag

• kissar med öppen dörr.
• hittar en pinig låt (läs:  Här kommer alla känslorna av Per Gessle) och lyssnar på den tre gånger i sträck.
• kollar på kattungar på blocket.
• kollar om Simon & Thomas har något gammalt program på någon playkanal.
• undrar om inte Peter kommer hem snart.

Så himla tragiskt och helt sant. Uuuuuhuuu – Living the dream. (http://www.youtube.com/watch?v=qPLUvNX-pp0)

Vardagen utan bilder.

Min blogg är så tribba! Jag har inte förstått att den borde innehålla bilder och att genomsnittsmänniskan i dagens samhälle inte gillar att läsa längre texter än så här.

Inte i ett svep i alla fall. Men min mamma, som utgör 50% av mina bloggläsare, kanske inte vet att de egentligen ska vara roligare och mer pekboks-aktiga. Hoppas. Jag jobbar varje dag i evigheters evigheter (läs: till nästa torsdag) så jag har inga lustiga bilder på mitt spännande vardagsliv.

Jag har inte lugnat ner mig en sekund sedan vi började flytta. I söndagskväll gjorde vi 11 lunchlådor. I måndagskväll bakade jag 60 bullar OCH rakade benen. Igår kväll packade jag upp ca 4 flyttpåsar. NEVER STOP. På tal om gårdagen. Igår skulle någon gubbe komma och reparera torktumlaren och tvättmaskinen. P.g.a. av det var både jag och Peter noga med att kolla att smutstvätten i badrummet liksom var täckt, så att reparatörgubben ska slippa se kalsingar. När jag kommer hem så ser jag dock att mina (smuts)trosor ligger högst upp i högen. WTF reparatörgubbe?!? EW. EW EW EW Eeeeew. Om jag skulle känna behovet av att spana in andras smutsiga underkläder så skulle jag åtminstone täcka upp mina spår. Man kan liksom inte både vara äcklig och dum.

Funderar på att ge Skalmansnusandet en mer engagerad chans. Vad är Skalmansnusande, tänker ni, era får. Jo, det är att man klockar snusintaget. Jag tänkte börja med en i halvtimmen. Och det duger alldeles utmärkt att börja med, mor.

Inflyttade!

Herrejävlar, vilken helg. Vi har lyft, burit, skruvat, staplat, klättrat bundit, packat, slängt, städat, rotat, sorterat och åkt bil, bil bil i flera mil, men nu är allt som ska vara i lägenheten i lägenheten. Kanske inte på rätt ställe, men åtminstone inne. Naturligtvis visade det sig att denna helg var sommarens hittills varmaste dagar. För vi var ju inte svettiga nog. Hann fara och bada i Bergsjön en sväng iaf. Nästa gång kanske det blir havet som nu är i närheten. Vi har ju trots allt inte tagit oss dit en enda gång på 2 år och 8 månader.

Kära, kära, kära är vi i Smycke och allt som har med stället att göra. Det kommer bli galet grymt. Bussen till Järntorget tar 10 minuter, hela Smyckeområdet är som en liten idyll mitt bland stora vägar och betong. Vi har redan fått insidertips från grannen bredvid att inte kissa i tanten ovanförs rabatt. We’re in.

Jag kan liksom inte riktigt skaka fram någon ordentlig sorg över att lämna Bergsjön. Ingen sentimentalitet överhuvudtaget. Jag tänker bara att shit, på Smycke kan man lämna cyklar på gården. På Smycke kan man sopsortera. På Smycke får man golvet slipat när det är risigt. Är det så här det ska vara? Kan ju ha något att göra med att hyrorna är skyhöga och det fanns inte en enda som inte var blond på bussen. Johanna och segregationen. Än så länge har vi inget Internet i lägenheten, så vi nås enklast via telefonerna.

Uppdatering och bilder kommer senare.

die telefonkundtjänst die

För det första vill jag bara i säga att sådär i allmänhet är det heeelt sinnes att det idag 2010 fortfarande finns ställen dit man måste RINGA med en TELEFON och prata med en MÄNNISKA på KONTORSTID eller t.o.m. helst MÅNDAGAR 8-9. Vad är hela Internet till för? Vad är slutmålet? V i s k a i n t e p r a t a m e d v a r a n d r a. När jag vill säga något ska jag kunna skicka ett mail som du sedan läser när du vill läsa det, och som du sedan svarar på när och om du vill svara på det.

Så ja.

Imorgon 10.00 får jag nyckeln i min hand och vi får börja flytta in på Smycke. Det kommer bli tre brutalkaosiga dagar, men fy bubblan vad länge vi väntat på detta! Sedan är det bara att komma och hälsa på. Ta med er mat.

Obligatorisk lista

Dagens humör: He bara å gö.

Dagens borde: Lista ut hur man säger upp bredbandet.

Dagens frisyr: Stå ut med utväxt och axellångt.

Dagens klädsel: Det som inte låg i flyttsopsäckarna ännu.

Dagens planer: Ba gö. Jobb, möte, hämta jacka från random krog, flyttpacka.

Dagens vill ha: Kvalitétstallrikar.

Dagens längtan: Hem till vidderna.

Dagens fundering: Smittar graviditet på mitt jobb?

Dagens beroende: Bettan (som min nya dator heter, och ja hon heter något).

Dagens tråkigaste: Vitt bröd-mage.

Dagens tidning: Bajs-Metro.

Dagens låt: 17:e balladen.

Dagens händelse: En kille hade likadan skjorta som jag på sig och var hövlig nog att gå och sätta sig i en annan vagn.

istället för katt istället för barn

Förra veckan var grym. Frida och Benny var här en massa dagar och Ullared 2010 överträffade alla förväntningar och banksaldon. Midsommarnatt med brutala mängder god mat och sporifyleken. Bölade nästan när de hade åkt. Jag minns inte att jag någonsin tyckt att lillasyster varit speciellt jobbig. Jag minns det som om jag klängt på henne hela vår uppväxt och hon ba Johanna, gå. Jag tycker hon kan flytta in hos mig. Gotte! Men nu är det vardag några veckor tills Empsi och Petteri kommer.

Jag älskar faktiskt nästan alltid mina jobbdagsmornar.Jag tycker inte de är jobbiga.  Min käraste börjar 7, vilket innebär att vi högst behöver ses i ca 0-10 minuter. Det är alldeles lagom. Jag ska inte ha något med fölk att göra den första timmen av någon dag alls egentligen. Antingen är jag allmänt pissed eller så är jag obehagligt glad, och inget av det tycks uppskattas. När han har gått struttar jag runt och känner efter vad jag är för nån. Oftast är man hon som har för lite tid/ork/självkänsla/magmuskler för att ha något annat än långkalsonger och oborstat hår. Men ändå. När jag går hemifrån lyssnar jag på P3 morgonpasset i ungefär exakt en timme. Det känns tryggt. Jag är inte helt tillfreds med att de har bytt till sommarvikarier för tillfället, men for better and for worse är jag dem trogna. När jag går ut genom dörren röker jag en cigarett som jag alltid ångrar efteråt, men alltid vill ha. Jag sätter mig i vagnen längst bak och tänker FAN för att radion aldrig fungerar i tunnlarna. Stirrar på folk och tycker och tror saker om dem. Jag byter vid Centralstationen eller Järntorget. Dels för att jag är lat och bussen tar mig närmare jobbet, men dels för att hämta upp Metro. När jag kommer till jobbet läser jag Metro och tänker att jag ta mig fan hatar den jävla skittidningen och tycker att så som nyhetsrapporteringen ser ut idag så klarar jag mig hemskt bra utan. Det gör jag faktiskt. Jag läser ingen betaltidning/internettidning/text-TV, ser inte på Nyheterna. Allt av vikt tycks nå mig ändå. Sedan äter jag frukost i säkert en halvtimme i lugnet i köket på jobbet. Det är så himlans, himlans lungt på mitt jobb på morgonen. Det är som när man var liten och det var kring jul i skolan och fröken läste ett kapitel ur någon bok och vi fick sitta med varsitt levande ljus och bli harmoniska. Dricker kaffe. Dricker mer kaffe. Börjar sakta vakna. Awesome morgon. Jag mår hemskt bra av min vardagsmorgon. Gud vad jag tappar stinget när jag mår bra.

Men… till saken hör att nu har min morgon blivit ÄNNU bättre! Jag har, med hjälp av diverse smarta människor, köpt mig en alldeles egen fantastisk liten 11,6” dator som är RÖD och MIN och som går att ha i HANDVÄSKAN. Jag är fullkomligt förälskad, vill aldrig lämna den ifrån mig. Jag skaffar en liten dator istället för en katt istället för ett barn.

sluta pissa Gud, sluta pissa

Jag glömde visst bort det här. Det kan ha något att göra med att jag har fem miljoner saker i skallen just nu. Jobbet känns som semester i jämförelse med hemmalivet. Och jag gör listor och jag bockar av och jag försöker få någon form av kontroll, men det är som att man sitter i en stängd tupperwareburk med klibbig gröt. Ingenting funkar. Försöker fokusera på det bra. Att vi får flytta, att jag fick sålt tvättmaskinen, att det är en hemskt massa roligt som ska hända under sommaren, att Rekan kom in på sin utbildning, att jag vet en fin hemlighet. Men ibland hinner man inte ikapp och vara mindfulnessguru och låtsas att det inte regnar Guds piss. Känner lite för att lägga allt vi äger i en container och betala in 15 000 kr var till alla företag vi har något att göra med, så är det klart och betalt. Vi tycker så himla mycket om att slänga bort pengar och betala för resor ingen åker på, lägenheter ingen bor i, bredband ingen använder. Det är det vi jobbar för i alla fall, jag vet inte vad ni gör av era pengar. Nu känns det som att jag ska be om ursäkt för bitterheten men fuck that. Det blir inget uppiggande avslut. Jag ska sälja en pocketbok på Tradera för 2 kr.

ajaj i fossing

Jaha. Då var jag tydligen inte bättre än alla er andra där ute. Även min fot (din Brutus!) har stukats. Vrickats? Hamnat snett och gör ont. Grattis till Pernilla och 10 andra random tanter som fick uppleva mitt graciösa snedtramp och mitt snitsiga pladaskfall mot step-brädan. Åh, jag är en sådan himla klumpeduns. Det finns verkligen inget charmigt med att ramla om man väger över 40 kilo.

Aerobic Step 1 – ”Vårt enklaste aerobicspass med enklare stegkombinationer.” My ass! Det var riktigt jättesvårt, och jag har inte ens några större koordinationssvårigheter. Kunde inte ens bli ordentligt andfådd i och med att man aldrig lyckats hänga med i mer än 10 sekunder i taget. För att inte tala om att det tydligen är livsfarligt. Ja, jag får överreagera. Jag har nämligen i princip aldrig någonsin varken ramlat eller för den delen skadat mig i hela mitt 23,5 år långa liv. Jag har alltid tänkt på mig själv som den som står upp och är hel. Och de stackars receptionsflickorna som fick linda min svettig-socke-fot och gå med mig så att jag kunde sätta den i högläge, de var inte ens förvånade. Tydligen händer det här ganska ofta.

I övrigt tycker jag alla kan leta upp humorkollektivet Klungan och kolla något som de har knåpat ihop. Stundtals riktigt, riktigt roligt – OCH de är från Norrland.