man kan t.ex. testa vara glad

Igår var sista dagen på Konflikthanteringskursen och vi fick t.o.m. intyg. Jag väljer dock att kalla det diplom, det känns mycket roligare då. Kändes ungefär som när man åkt Lilla Vasaloppet. Alla fick diplom, men det gjorde liksom inget. Nu ska jag i och för sig gå fortsättningskursen också, men det här innebär ändå att jag redan har gjort en av de saker jag planerat att göra under 2010. En sak på listan avklarad, ett mål nått. Andra mål:

* Jag. Above all ska jag göra som jag vill. Bara läsa böcker jag verkligen vill läsa. Bara prata med dem jag verkligen vill prata med. Bara ha på mig det jag vill och bara ligga och duga om jag vill.

* Gå till tandläkaren. Jag vill inte. Inte för att jag är rädd, tvärtom – jag har alltid tyckt det är ganska trevligt där. Alltid och alltid, DÅ för 10 år sedan när jag var där sist. Någonting hände, jag typ missade en tid och sedan har de aldrig kallat mig igen. Och jag har inte tagit tag i det själv. Istället har jag snusat mitt tandkött sönder och samman. Dessutom gör jag något fucked up med käkarna i sömnen, så jag kan knappt stänga dem i vaket tillstånd samt får spänningshuvudvärk ungefär jämt. Jag kommer få en massa skäll. De kommer säga att jag är en dålig människa. Det tycker jag är långt värre än den ekonomiska fläsksmällen.

* Börja ta körkort. Jag säger börja, för jag kan inte rimligtvis lova att jag lyckas. Ska ta tag i det, efter konflikthanteringen. Egentligen förstår jag inte varför jag inte har körkort redan. Jag är ju en ganska redig människa. Jag brukar ta tag i sådant här. Det stämmer inte ihop med min självbild. Förutom själva körkortet så har Peter i ungefär tre års tid på varenda sak jag velat ha gett mig svarat att jag får det när jag får körkort – så det borde ju bli ett himla kalas med slottinflyttning, barnbarn och att jag styr världen.

* Träna och köpa årskort som jag använder. Det här kan jag ju inte riktigt utvärdera förrän om typ 200 dagar. Vi hörs då.

* Hångla. För det var någon värmländsk gubbe som på värmländska frågade ”Vill du ha en puss till påsk eller vill du hångla dig svettig?” och man kände ju att man måste svara alternativ 2. Lite ledande frågeställning där. Inträngd i ett hörn. Man kan ju välja att applicera det här på andra delar av livet. Man måste inte hångla. Det är faktiskt inte helt oproblematiskt att hångla. Det kan vara som en pina om man t.ex. måste kissa, eller om man är väldigt varm och svettig. I alla fall jag är exempelvis nästan alltid kissnödig och varm. Eller kall.  Hångla är f.ö. ett sjukt fult ord. Nu säger vi det aldrig mer.

* Vara en lite bättre kompis. Det tycker jag man alltid kan försöka vara. Man lär väl fatta hur man gör först om typ 72 år, men man kan ju försöka. Något som kan verka väldigt enkelt, men som ofta sitter så sjukt långt inne, är att vanlig jävla snällhet och trevlighet inte är farligt. Man måste inte bara gulla med de som är fula och otursförföljda. Man kan heja på de som ligger först också. Du hamnar liksom varken längre fram eller längre bak för det. Det blir bara mer fint och kul. Och kanske framförallt: folk behöver inte alltid ha gjort något för att förtjäna uppskattning. Det blir liksom bara fundamentalt jävla fel i att hela ens värde ska ligga i prestation. Stackars barn. Fick faktiskt höra att 80 % av allt en 3-åring får höra har budskapet ”Du är inte bra nog”. Jag vill fan kräkas.

Jag ska ge någon en present. Utan anledning. För god syreupptagningsförmåga, för att någon finns.

Och i allmänhet: Det aktiva livet. 2010 års slogan. Gör’t. Göre bara. Sluta få för dig cp-skadade saker. Få för dig något bra istället.

Alltså herregud vad jag är som någon slags fin moralisk Pay it forward-film som man måste gå och se med skolan. Jag lovar att vara lite bitter nästa gång.

Filed under Uncategorized | Comment (1)