festen 2010

Jag orkar inte andas. Så trött är jag. Hjärtat orkar inte pumpa runt blodet, lungorna är alldeles för långt borta. Och huvudvärk. För jag hade fest för tre dagar sedan. Inte så konstigt att vuxna människor går på fest en gång om året om det ska ta en vecka att bli sig själv igen. Folk kunde inte stå, folk kunde inte prata, folk kunde inte hålla sina mobiler hela och folk kunde inte hålla nere sin mat i magen. Så kan vi säga. Och vårt hem! En katastrof. Vi har väl diskat och slängt sopor och plockat burkar i två omgångar nu. Kanske blir färdigt till helgen. Vad höll alla människor på med? Djur. Om 9 dagar ska jag på festkryssning. Exakt var den här peppen ska komma ifrån återstår att se. Vi kommer ju köpa en partypåse chips och ligga i hytten och spela kort. Wuuuuhuu, livin’ the dream.

Jag vill HEM. Det skriker i kropparna på oss. Som en biologisk klocka som säger att norrlänningar ska i Norrland vara under påsken. Vi ska inte ha stövlar, vi ska inte kunna ha skinnjacka och vi ska inte ha hår som blir smutsigt av Västkust-vind. Vi ska inte bygga uteserveringar och vi ska inte öppna balkongdörren för att det är varmt. Jag blir fan arg på riktigt. Inte sådär gnälligt gull-avundsjuk utan riktigt jävla pissed. Ska inte jag så ska inte ni. Ni behöver faktiskt inte höra av er alls förrän det är maj och ni istället är avundsjuka på att vi kan bada.

Sist men inte minst så har jag ju fått fantastiskt spännande information om att min blogg sprids smygarvägen till säkert tre okända människor. Det ger mig storhetsvansinne. Jag ser framför mig någon slags framtid i berömmelse. Sedan blir jag också lite rädd. Jag vet ju inte vad det är jag skriver eller håller på med.  Jag själv smygläser http://ettlitetreceptpalycka.bloggplatsen.se/ som skrivs av en vän till vänner. Inte för att jag smyger så mycket med det, men jag har inte haft anledning att kommentera så jag har inte gjort mig känd för författaren. Dessutom vet jag ju inte hur man gör det på ett snyggt sätt. Hur presenterar man sig? Om du är en av de tre personer som läser min blogg utan min vetskap kan du väl skriva en liten presentation. Typ 1. Namn 2. Favorit vad fan som helst 3. Hur du känner kring Scarlett Johansson 4. Fysiska kännetecken 5. Beröm till mig.

Fan vad pinsamt om ingen gör det här nu. Men sådan är jag. Kastar mig mot avgrunden, håller mitt hjärta i handen. ÄLSKA MIG!

människor man har älskat svinlänge

Hej. Hur mår du? Jag mår bra.

Igår ba sådär swoosh boom slam dunk the funk så kommer min bror med familj på spontanbesök. Så himla kuligt. Lite sorgligt att jag är upptagen hela dagen idag och att kärleken de skulle kunna sprida till mig nu istället får gå till min Wii-konsoll. Fast jag har i alla fall morgondagen och får i alla fall sova med det lilla knyttet! Som i och för sig är 5 år och inte alls speciellt knytigt längre. Igår kväll när jag var heelt slut efter jobb och träning så berikade hon mitt liv med lite ögonblickskonst, d.v.s. hon sjöng visor och berättade sagor som hon hittade på vid tillfället. Sjukt underskattat att få en sådan nattning som vuxen. Jag däckade i tanken att jag var den stora prinsessan, hon den lilla och kan det ha varit min bror som är ”det stora trollet Mathias”?

Igår hann jag även med ett livsbejakande samtal med Pempan. Det är märkligt med de där vännerna som man inte har pratat med på flera veckor, men när man gör det så kan man gå pang direkt på existentialismen. Man kan säga att jag har knallat runt, men fortfarande kommer jag tillbaka till dig. I våtdräkt i morgonregn eller i våtdräkt i  eftermiddagssolsken så har du stått brövi mig, flicka. Nu kan du tänka på det där Fjällan. Om du verkligen är konventredo så ska du lista ut var det där kommer ifrån.

att fortsätta tjata om träning

Fattar ni att idag blir tredje dagen i rad som jag går och tränar? Det fattar inte jag. Jag är stolt som tuppen. Även om jag skulle hålla i gång träningen i tre år skulle jag nog fortfarande tycka att jag är så fenomenalt och unikt strålande efter varje gång. Framförallt är jag tacksam för att jag har Rekan som gör allt så sjukt mycket roligare. Snygg-Erika. Bäst-Erika. Det här skulle jag for the record aldrig säga to your face. Jag slänger mig avslappnat med engelska termer på ett högst modernt sätt. Hur som haver. På fredag ska jag vardagslyxa, eller som vi vanliga arbetare kallar det – lönedagslyxa. Har frisörtid, ska träna, sedan BASTA, sedan göra peppig spotify-lista till peppig lördagsfest.

På tal om träning; ibland förstår jag inte låtarna som vissa ledare väljer att ha på sina pass. Liksom. När jag ligger och DÖR av att göra ens 10 låtsasarmhävningar så vill jag inte höra ”Don’t you wish your girlfriend was hot like me?”. Man ba. Nej. Det önskar han nog kanske inte. För jag ligger och stånkar i generande kläder och glider isär med armarna så min handsvett gör märken efter golvet. Don’t ya..? Eh nej. Ok. Inte heller vill jag göra rump-lyft till någon dänga som går sexy sexy boy boy, nasty nasty boy. Jag kan tänka mig att farbröderna bredvid inte heller vill det. Me and the farbröders.

En annan sak som me and the farbröders har gemensamt är att vi älskar samma mat. Igår gjorde Peter köttfärslimpa, potatis, sås, lingonsylt och sallad. Fyy satan vad gott. Jag önskar jag kunde äta sås och potatis varje dag. Snygg-Peter. Bäst-Peter.

Min romans.

Igår spelade jag på riktigt tv-spel i ca 12 timmar. Jag pausade bara för att laga och äta mat samt Så ska det låta, på hela dagen. Harvest Moon. En gammal kärlek som jag återfunnit, nu i Wii-version. Jag minns vår förra romans. Jag gick på gymnasiet och det gick så långt att jag i det allra flesta fall refererade till spelet när jag sa vad klockan var. Vad klockan var i spelet. Jag kände att jag inte riktigt hade något annat att prata om än mina tv-spelskycklingar. Det var ju inget annat som hade hänt mig. Det jag hade gjort föregående dag var att rekonstruera min lada. För er som inte vet så är Harvest Moon ett spel där man är en bonde, med gård och grödor och djur. Man bor i en by och strävar efter att bli vän med folk och gifta sig, skaffa kids o.s.v. Förutom detta kan man fiska, gräva i gruvan, plocka bär m.m. för att tjäna ihop pengar. Allt är EXTREMT tillfredsställande. Man samlar på sig saker. Det måste vara något som skänker lycka till de flesta. Att lagra. Sylta och safta, frysa in, lägga in pengar på ett sparkonto. Fast i spelet är detta mycket mer strategiskt upplagt än i ens riktiga liv. Allting leder framåt. Det finns inte så mycket livsavgörande beslut, utan det handlar mest om att jobba på. Jobba mycket = bra resultat, jobba lite = dåligt resultat. Kan det inte vara lite mer så här i världen? Jag vet att det här inte är bra, men jag vill inte bry mig. Jag kollade inte ens mailen igår, för datorn var inte intressant. I ärlighetens namn kollade jag inte så mycket på min sambo heller. Dåliga, dåliga jag. Och ändå känner jag bara att jag vill spela efter jobbet.. Jag vet även att jag är ledig på torsdag och fredag nästa vecka och har hela dagarna på mig att spela ostört. Jag är fast. Vi lär få sätta upp någon slags tidsgräns hemma. MEN jag vill påminna om att det var HAN som köpte konsollen. Stackars, stackar Pekka. Tro på mig och jag skall en dag åter blifva din.

LE PEPP

Fööörst och främst måste ALLA dra hem The Ricky Gervais Show och titta samt DÖ av skratt.

Jag sitter här och uppmanar mig själv att inte gnälla. Till min hjälp utfärdar jag härmed LE PEPP-LISTAN! Det är viktigt här att alla förstår att ”le” ska uttalas franskt, istället för exempelvis engelskans ”the”, och inte har något med leenden att göra. Jag vill bara undvika missförstånd. Vad fan tänkte du egentligen? Le pepplistan. Som en uppmaning till en lista att le liksom. You’re retarded. Retarded betyder efterbliven, mamma. Hur som helst.

LE PEPP-LISTAN:

1. 27 mars ska vi ordna någon slags festlighet. PEPP!

2. 8 april åker jag med Micka på Sweden Rock-kryssning och ska ha fantastiskt kul och vara malplacerade bland en massa amatörhårdrockare. PEPP!

3. Om två månader åker vi till Cypern med familjen Jacobsson/Tapani/Nilsson och lite Sandlöv och eventuellt något annat efternamn som jag inte är medveten om. PEPP!

4. 17 juni är det West Coast Riot med Dropkick Murphys, Flogging Molly, Bad Religion, The Hives och Rise Against! Då kommer också baby love Johan (som återvänt till Konungariket Sverige) ner och hälsar på. PEPP!

5. Midsommarveckan kommer tveklöst bli sommarens mest märkliga och potentiellt bästa vecka och ska spenderas med Frida, Benny och någon som tydligen heter Fritz. PEPP!

6. Jag funderar på att låtsas vara ung och rask och dra till Emmabodafestivalen. Jag har inte planerat det här närmre eller egentligen talat om det här för någon annan men. PEPP!

för er som väntade med spänning

Jag tror att det jag vill läsa är antropologi – läran om människan, eller som wikipedia uttrycker det: Antropologin försöker ge en förståelse av sammanhang mellan de olika sidorna av den mänskliga tillvaron och hennes natur eller en avsaknad av en sådan egentlig natur. Centralt inom antropologin står studiet av kulturen (socialantropologi). Stor vikt läggs inom antropologin vid att människan i alla samhällen skapar symboler för att kommunicera med andra eller för att beskriva, tolka och förstå sig själv och sin omvärld.

Det skulle kanske vara det roligaste och mest ostrategiska jag kunde göra. SJUKT FARLIGA ORD! ROLIG – OSTRATEGISK. Men jag försöker varje dag att säga till mig själv att jag inte ska vara så jävla smart, att jag måste göra det jag tycker om. Det börjar få verkan. Igår sa en gammal vän att jag alltid går runt alla staket istället för att bara gå över det och komma dit jag vill snabbare. Jag har ingen aning om vad man jobbar med om man är antropolog. Man sitter väl och förklarar saker. Å andra sidan kan man ju ta en fil kand i det och sedan fortsätta med lite annat.

Tips från coachen:

1. Sluta fucking svika dig själv – GÖR!

2. Sluta fan älta anledningar – fixa nya mönster, nya resultat.

gud och jesus och maria och apostlar och allt

Jag tror kanske jag har insett vad jag tänker göra med mitt liv.

Herre Jävlar.
Man måste hoppa.

Frågan är inte varför man har problemen man har. Frågan är varför man inte löser dem.

Sjuk

Igår och idag styr Sjukdomen över konungariket Lägenheten. Allt är lite, lite svettigt. Allt är som en oborstad mun. Varje rörelse skakar i huvudet. Vidrigt. Ibland är jag inte sjuk, ibland pysslar jag. Då kan det exempelvis bli såhär.

bakduk

Inspirerande tavla

hoff en massa insikter

Det är samma sak som när man är liten, fast annorlunda. Då bankade jag i en spik i en träkloss och kallade det nalle (mobil på gammelsvenska) så började mor gråta. Nu skriver man en kläggig blogg om bh:ar och asocialt beteende och mamma blir lika rörd. Det är sådant som ger stabilitet i uppväxten. Nu känner jag att jag skriver på värmländska, hör ni det?

Igår var jag alltså på kursen för första gången. OMG det är som gruppterapi förklätt i ordet konflikthantering. Jag tänkte på den ”matlagnings”-gruppen i Fyra nyanser av brunt. En helt oregelbunden grupp som inte har något med varandra att göra, men som nu ska sitta där och dela med sig. Vuxna människor! Det slog mig hur sällan jag träffar vuxna människor på en jämställd nivå. De flesta vuxna* jag träffar har en relation till mig som bekräftar att jag är yngre. De är mina äldre släktingar eller känner mig via mina äldre släktingar, eller så är de föräldrar till någon i min ålder. Jag grupparbetade med en 55-årig kvinna som försökte hitta sig själv. En gubbe från störningsjouren beklagade sig över människors syn på mitt yrke. En gammal militär hade själv sökt sig dit, helt mjuk och sårbar, för att få bukt på personliga problem. Själva coachen berättade stolt att han varit i Torne träsk. De talade med mig som en människa. Och vi var alla sjukt mänskliga. Och alla hade problem. Konflikter är inte reserverat åt tonårsföräldrar, eller tonåringar för den delen. Folk går omkring och känner saker. Shit pommes frites.

* Människor som oftast är över 40 och som har ett livsmönster, en plan och referenser som skiljer sig mer eller mindre avsevärt från mina. De ska också som princip tycka att jag däremot är ung samt inte vilja ha likadana kläder som jag har.

kurskväll och kläder

När jag kom hem igår kväll fick jag en överraskning! Darling hade köpt en treårspresent till oss båda två – ett Nintendo Wii. Fan vad roligt! Fast gladast blev jag nog av att han faktiskt lyckades överraska mig. Jag älskar att bli positivt förvånad. Han har planerat det, köpt det och hämtat det och allt helt utan min vetskap. Han köpte ett spel till som heter Active som är ett träningspass jag kan göra hemma när jag inte har tid med annat. Jag blir alltid tårögd när någon har tänkt på mig sådär. Igår var även jag och Rekan hemskt duktiga och gymmade. Jag tycker vi är duktiga varje gång. Det är alltid en lika stor sensation för mig.

Idag ska jag på den spännande Konflikthanteringskursen. Jag kände stor press när jag skulle klä mig under morgonen. Jag vet ju inte vilka slags människor som kommer vara där, och kommer vi vara 5 eller 20 st? Det är mycket som spelar in. Oftast har jag inte den här sortens klädproblem, men det kanske är för att jag i vanliga fall är rätt säker på situationerna jag kommer hamna i under dagen. Nu är det som ett vitt papper. Ingen aning. Kommer någon vilja sitta med mig? När, för det är en fråga om när, kommer jag säga något märkligt som inte går i hamn? Så att någon ler tveksamt och snart ursäktar sig.

Känner att jag eventuellt ser lite för ungdomlig ut, lite sjömansstuket med röd/vit-randig tröja. Jag trodde att det skulle kännas bättre av att jag även matchade mina underkläder, inte bara med varandra utan även med de yttre kläderna, men nu känns det bara märkligt. Herregud, ingen ska ju se mina underkläder. Men fan – Det skulle inte förvåna mig om jag i panik berättar för någon om att jag har matchat underkläderna. Då! Det är exakt då de går iväg.

Hoppas det inte är fysiska övningar, eller att man liksom måste vara med och stå upp och göra fel inför folk så att läraren får visa sin poäng. Den som lever får se.