plötsligt

Massa, massa saker hände plötsligt.

Plötsligt brände sig min fästman på jobbet. Vi tänkte inte så vidare värst mycket på det. Plötsligt pratade jag med Kajsa i hundra år, med konversationsstarten ”Vad gjorde du för tre år sedan?” Plötsligt tänkte jag att det där brännmärket ser inte vidare värst bra ut och vi fick åka in till läkaren. Plötsligt var det hej och hå och 1:a, 2:a, 3:e gradens brännskada och plastikkirurg och sjukhus varje dag. Plötsligt öppnar jag dörren och där står MAMMA av alla människor. Hon var som tre visa män med mat, vin och cabaret-biljetter. Jag älskar att få besök som man inte behöver ha bh på sig med. Det är själva essensen av riktigt bra besök. Att sedan ändå få en av de bästa anledningarna till att ta på sig bh igen – cabaret – gjorde saken ännu bättre. Det var glitter och hits och stay ups och pojkar i tights och pinsamma situationer där de kommer fram och driver med en. Typ nummer ett på listan över obehagliga saker: att bli uppmärksammad av tokroliga människor med mikrofon.

Nu förstår jag inte hur jag ska orka jobba hela veckan, när jag haft en massa roligt och en massa hemskt. Fast värst av allt är att jag trott att jag skulle klara just den här veckan bara p.g.a. tanken att på måndag skulle jag åka till Cypern och allt skulle vara awesome. Men nu verkar det som om Peter ska opereras nästa vecka, och då sitter vi här. Då sitter alla mina klasskompisar på tåget och skrattar och har kul, och jag är Madicken med hjärnskakning. Eller så är det kanske Peter som har själva hjärnskakningen och jag bara självömkar. Det var inte såhär det skulle bli. Plötsligt. Men så får man väl tänka att det kunde varit mycket, mycket värre.

Filed under Uncategorized | Comment (0)