Idag satt en man i sätet snett framför mig på spårvagnen och han snöt sig och sedan KOLLADE han på snoret och jag fick se. Han liksom studerade vad han åstadkommit i pappret. För första gången i mitt liv kräktes jag i hjärnan.
Igår höll jag på att gå på en bil. Bilen körde förbi och jag höll på att gå in i den. Stackars bilar. Livsfarlig fotgängare attackerar.
Känner ni inte hur varm jag har blivit i kläderna? Inlägg var och vartannan dag här. Och på tal om kläder; igår fick jag (läs; tiggde jag till mig) ett sjukt välbehövligt klädbidrag av min ömma moder. Detta resulterade bl.a. i ett par tjockstrumbyxor, som i tjock kvalité och svindyra. Ohållbara 150 spänn för ett par strumpbyxor. Är det meningen att man ska lägga 600 spänn på att få ha typ fyra strumpisar? Man måste ju tvätta dem konstant i och med att man har fobisk rädsla för smutsiga fötter. När man tvättar dem jämt nöts de ut. Min sambo förstår inte hur många strumpisar man kan behöva köpa. Fråga Lindex, säger Jernelöfskan. Fråga Lindex.
Det är så urbota tråkigt att lägga pengar på saker man behöver. Vissa ting skulle kunna vara roliga att inhandla om man fick slösköpa dem, men de är fortfarande inte kulköp när man måste. Exempel på detta är BH:ar, bestick och underlagskräm. Väldigt osexig shopping. Här kanske du leka representant för Veckorevyn och tycka att näheee underkläder är jätteroligt att köpa. Nej. Näe. Helt utan SIFO-undersökning drar jag slutsatsen att de flesta jag känner går och panikköper bh:ar för att de måste ha en. Och då blir det inte den här snitsiga saken. Nej. Det blir en svart och den är bekväm och den har förvisso någon liten spetsdetalj, men den går att ha under t-shirtar. Jag är bara bekant med en enda person som bara köper fina och matchande underkläder. Hon gör mig lite osäker på världen. Hur gör hon? Om du nu känner att du också är en sådan lyxkärring så kan du väl hålla det för dig själv.
Sedan finns det saker som man aaldrig behöver, och de är svinroliga att betala skitmycket för – exempelvis ljuslyktor, fint strössel och små små.. vad ska man kalla det? Typ minimala necessärer, sådana som finns på Indiska. Personligen har jag sannerligen en förkärlek för kärl. Olika slags behållare som jag inte har något att förvara i.
Kan det t.o.m. vara så att själva behövligheten styr roligheten i shoppandet? Jag vill nämligen påstå att det där med att ”det är något man kommer att använda” är en mening man lägger till som om det vore en bonus. Jag köpte en fin bh OCH den går att ha under kläder. Jag köpte en fin väska OCH den går att använda till mer än en jacka. Liksom, jag betalade för den här med min surt förvärvade kosing, OCH jag kommer t.o.m. kunna använda den. Vilka fynd, tur för mig.
Jävlar vilket meningsfullt inlägg i samhällsdebatten.
Här är jag enligt Janne S:
Leave a Reply