Dylan får det att kännas som andra tider.
Ibland är det fint att vakna. Ibland är jag Candy.
Att försova sig till en lektion som börjar 13.00 har faktiskt sina fördelar. Fördelar som stavas komma ikapp med 90210, äta marinerade vitlöksklyftor samt bröd med tsatziki till frukost och Anthon Berg 66% Ghana-choklad med fantastiska nibs till efterrätt. Jag förstår inte att efterrätt som följer frukost inte är mer utbrett.
Idag är det exakt fyra dagar till Kiruna och fyra månader till Kuba. Saker att längta till. Saker som gör mig mindre och mindre bitter. Tjat. Glatt tjat.
Imorgon är det återigen dags för ett av de fruktade frisörbesöken. Jag får panik och blir helt jävla dum i huvudet. Jag vet inte vad det är som händer när jag går in där. Jag kan inte prata. Jag kan inte ta egna beslut. Det är en dimma. Vilken kreation jag sedan staplar ut därifrån med är i det närmsta ett lotteri. Det slutar alltid i en form av sorg jag sällan annars känner. Nu tror jag tydligen att jag måste ha ljusare hår. Jag vill inte, men jag tror att samhället vill det. Samhället tror nämligen att jag går runt och tror att det ser naturligt ut när jag har jättemörkt hår, att det är därför jag har det. Samhället vill att man ska ha guldigt hår, och att man absolut inte ska se blek ut. Jag tror tydligen att man inte kan färga håret i hela central- och sydamerika och att jag därför måste färga håret så att jag undviker höst-utväxten. Jag kommer betala jättemycket för det här. Jag är så jävla kass. Jag vill inte.
Look out kid, it’s something you did. God knows when, but you’re doing it again.
Filed under Uncategorized | Comment (0)1 vecka kvar
Nu är det en vecka kvar tills jag åker till Kiruna. Där ska min familj samlas för första gången på kanske snart två år, eller något.
Ibland blir det lite märkligt här i livet. Idag fick jag t.ex. bulla av, prata med samt bli inbjuden till Stockholm av den här människan http://sv.wikipedia.org/wiki/Tom_Alandh
Varför är det ingen som skriver in mig på wikipedia?
Filed under Uncategorized | Comment (0)My notes about freedom.
Och så påmindes jag återigen om varför jag bor här. För att få ha picknick ute på gräset i solen 2:a april.
Skulden.
Nu har jag gjort sex stycken matbackar, diskat och vikt in tvätten, så nu kan jag utan ångest lägga mig ner och göra ingenting. Allt är en konstant våg med plus och minus. Det måste jämnas ut. Annars får jag skuldkänslor. Jag får t.o.m. skuldkänslor över att vi ska åka på den här resan, när inte alla kan det. Jag vet att det är efterblivet. Jag vet att jag har jobbat för det här. Men ändå. Varför kan inte alla kunna? Jag är direkt tillbaka till barndomen. Befinner mig i Stockholm med mamma. Hela min tankevärld krossas av att se hemlösa. En slags medelklasskuld (ja, även om jag knappast någonsin varit medelklass och även om det ju de facto inte ens finns någon medelklass). Helvetes jävla skit.
Ofta har jag dagdrömmar om Kuba, stränder och inga människor. Idag försöker jag fokusera på riviga människor.
Filed under Uncategorized | Comment (0)
Världens bästa dag
Ja, som Erika så fint lade till i sin kommentar om gårdagen så pajade jag alltså en ram också. När jag kommit hem från IKEA. Förutom det kan även tilläggas att jag igår fick reda på att exakt den veckan som jag reser till Kiruna, så kommer jag missa ett grupparbete med redovisning och två dagar efter jag kommer hem har jag en fet salstenta på hela första delen av kursen. Vad fint. Tack, Gud. Jag behöver säkert det här. Jag behöver säkert lära mig att livet inte är en dans på rosor. Schjo.
När saker och ting går lite snett sådär på raken, så tenderar man ju att tycka att allt är en enda konspiration emot en. Till bakgrund av detta vill jag även klaga på att man enkom för högskoleprovet ska behöva gå ut ur sin lägenhet och köpa ”blyertspennor, radergummi och en rak (ok.. inte helt random förvirrande linje alltså, bra att de säger till) linjal”. Alltså. Jag har inte de här sakerna. Vad ska jag med dem till? Har man ens en penna, så är den ju inte av blyertskaraktär. Radergummi? Kunde de inte bara ha ett paket som man kan få köpa där?
Men så plötsligt.. så löser sig allt. Min granne är på affären och ska köpa med sig det jag behöver till provet och.. och.. OCH VI BOKADE JUST RESAN! Helt sjukt. Sjukt sjukt sjukt underbart. Jag diskade t.o.m. besticken (som jag brukar lämna) i rena lyckoruset. 132 dagar till livets jävla äventyr. Ingenting kan bekomma mig. Jag struntar i allt det här. Bara jag och Peter, mitt i ingenstans, i solen. Jag kan inte föreställa mig något bättre.
Filed under Uncategorized | Comment (0)Min dag
07.00 Vaknar tidigt för att hinna laga lunchback, eftersom första dagen på nya kursen antagligen är viktig och det då är bra att äta ordentlig lunch.
08.00 Ser att jag fortfarande inte fått några pengar från CSN.
09.00 Får reda på att det stått fel i schemat och att vi inte börjar förrän 10.00. Blir arg. Dricker kaffe på ett argt sätt.
10.15 30 minuters fullkomligt irrelevant information som inte rör alla och som exempelvis skulle kunna ha stått på nätet. Saker de inte kan svara på är t.ex. vilken bok vi ska läsa först.
10.45 Svinlång, men meningslös, lunch. Spenderade den med en klasskompis genom att gå upp för ett berg och ner för ett berg. Blev svettig. Usch.
13.15 45 minuters lektion om mediernas effekter, som vi t.ex. gått igenom TVÅ gånger tidigare samt haft på tenta. Tack.
14.00 Rast. Vad då, varför rast?
14.20 40 minuter föreläsning.
15.00 Får gå hem tidigare för att de inte har något mer att säga oss. Kan inte hämta ut tentaresultatet för att tanten inte är där. Mp3-spelaren dör. Det är någon som skriker på spårvagnen.
Kul. Bra. Hej. Jo. Fint. Tack. Jää. Bajs.
Nej, nu ska min prins i skinande jobb-bil komma och ta mig till IKEA-slottet.
Filed under Uncategorized | Comment (1)veckan
Veckan i detta fallet är de senaste sju dagarna.
Veckans längtan: 10 april 10 april 10 april. Alla jag inte träffat på tusen år. Mamma!
Veckans gråt 2: Till Spårlöst. Skämdes och fick sitta på ett onaturligt sätt för att dölja ansiktet från Peter. Sedan var jag tvungen att erkänna att jag hade grinat. Då blev det ännu mer pinsamt.
Veckans gråt 3: Till Mia Törnbloms självbiografi.
Veckans hjältar: Alla jag känner som, som jag, har den sjuka böjelsen att de tycker det är ganska intressant att slösa fritid på att läsa, kritiskt granska och språkligt rätta min hemtenta utan att få annat tillbaka än någon form av läskig personlig tillfredsställelse.
Veckans telefonsamtal: Kajsa. Hon säger vansinnigt precisa saker om ens liv och om exakt hur man känner oavsett hur länge sedan hon talat med en. Sjukt tryggt och sjukt peppande. Jag är så jävla glad över att hon verkar vara så harmonisk.
Veckans händelse: Mini-muffins. Kan inte komma över dem. Det här ska utvecklas. Det skall icke falla i glömska.
Veckans upptäckt: Ett hundben i min hall. Ett halvt hundben. Vad fan? I stundens hetta och i samband med barnvaktande tänkte jag att det kanske var en osynlig hund, men den tanken har jag reviderat sedan dess. Ingen har varit här med en hund någonsin. Det är helt jävla sannslöst.
Veckans backbone: Peter. Peter är världens bästa man. Världsbäst. Jag tycker man ska få säga det även om det gått över två veckor sedan man blev tillsammans. För det går inte över, den här bra-känslan. Helt sinnesjukt, men jag vill bara kalla honom gubbjävel på ett kärleksfullt sätt. Jag vet att det är skitstörigt, fast det hör väl till att vara kär att skita i att man är skitstörig. Så nu stör jag. Fast jag är ju alltid noga med att påpeka att jag vet att jag stör, så det är ju lite oromantiskt. Som min lärare skulle ha sagt; jag har socialiserats in i att skämmas för att vara kär.
Filed under Uncategorized | Comment (1)Hey there muffin’
Jag tänker inte lära mig förstå hur man lägger in bilder så att de ser bra ut. Inte idag. Inte efter 10 000 tecken slutuppgifts-hemtenta med VG-aspirationer gjord på 5 timmar. Men jag vill ändå dela med mig av mitt kanske mest geniala drag någonsin. Mini-muffins, dockhus-muffins. Jag älskar saker som är fel storlek. Fatta bra det blev. Fatta hur sött. Jag började nästan gråta.
Filed under Uncategorized | Comment (1)Barnvakt
Dagens citat, Moa 4 år: ”Johanna, jag är som en prinsessa. Peter är som en.. kung. Du, du är som en bil.”
Filed under Uncategorized | Comment (1)Var intresserad av mig.
Nu får du ju inte missa att jag egentligen har skrivit ett riktigt inlägg som ligger publicerat under det här dravlet. Nu tänker jag dock på fullaste allvar svara på en sådan här frågeenkät som är så populära bland ungdomarna.
Om man inte vill läsa det (fast det kommer ni göra) så kan ni begrunda veckans wikipedia-citat istället, min sökning var ordet ”blue”:
”In the bandana code of the gay leather subculture, wearing a medium blue bandana means one is into the fetish of having sex with someone who is wearing a police uniform.”
Jag kände att jag var tvungen att berika er med denna kunskap för att undvika en eventuell framtida knepig situation.
10 favoriterDialekt: Norrländska Mat: Palt, Låt: Going out west. Tecknad figur: Candy White Sport: Instinktivt känner jag för att svara fotboll idag. Komiker: Ricky Gervais Veckodag: Tisdag eftermiddag nästa vecka. Glassmak: Jag vill inte ha. Soloartist: Tom Waits. 9 för tillfället
Humör: Ljummen. Tanke: Hur är det möjligt att Cheez Ballz är ännu mer beroendeframkallande än ostbågar? Kläder: Något som skulle vara propert, men snarare blev svettigt. Bakgrund: Haha. Kyle från Are you smarter than a fifth grader? Känsla: Hat för gamla tiders skull. Tid: 00.28 Bästa sak: Min penna med fyra olika bläckfärger. Irritationsobjekt: Åh, vad än som är lämpligt för tillfället. 8 första
Bästa vän: Emma Husdjur: Katt Kyss: Ingen aning. Vad fan, vad tragiskt. Folk skriver ju t.o.m. romaner om sådant. Piercing: Den sitter där ännu. Förälskelse: Han som sodade hårdast. CD skiva: Eventuellt Absolute music 26. Bil: Aldrig haft. Ord: Med risk för att cementera fast fördomar om mellanbarn; mina föräldrar förde inte precis dagbok över min barndom. 7 senaste
Telefonsamtal: Peter Mat: Acon och Bägg. Dryck: Vatten. Biltur: Storhandlingstur till Partille. Wo.. ho. Tv-program: Jag såg något hemskt där folk sa sanningen på femman häromdagen. Spelad låt: Message beneath Contempt Köpta klädesplagg: En för stor klänning. 6 har du någonsin
Dejtat någon av dina bästa vänner: Nej. Brutit mot lagen: Ja, jo. Blivit arresterad: Nej. Badat naken: Ja. Varit med på TV: Nej. Varit med i tidningen: Nej. 5 nej tack Skolämne: Matte. Mat: Sådan där kött känns som kött. Musik: tecnotrancedancehouse vadfandetnukallas Dryck: Äppeljuice Djur: Birds. Och gnagare. 4 saker
Du gjorde igår kväll: bakade bullar, lagade lasagne, vek tvätt, såg Gran Torino. Du kan höra just nu: datorsurr, Petersnark, tangentknäppande, fullkomlig tystnad. Du inte kan leva utan: människorna, tron, ost och.. effektivitet. Du gör när du har tråkigt: bakar, viker, sms:ar och gnäller. 3 personer
Du kan berätta allt för: Ska jag riktigt hårdra det så är det nog egentligen verkligen bara min syster. Du tycker om: Bara tre? Peter, mamma, min bror. Du inte gillar: Petra Mede, Sven Otto Littorin och en svensklärare jag hade första året på gymnasiet. 2 val
Coca Cola eller Fanta: Coke. Hund eller katt: Katt. 1 önskan Att vi kan boka resan snart.
Filed under Uncategorized | Comment (1)