Det är nu det händer.

Ettusen och en power point-presentationer, stapeldiagram, statistikgenomgångar, målgruppsanalyser, budskapsstrategier, medievalsbrainstormningar, syftningsfel, syftningsfel, syftningsfel och märkliga samtal med hypotetiska frågeställningar till allt från Seltin saltersättning till ”hej presschefen på Aftonbladet”… senare.. kom hon ut ur det fasade..

grupparbetesträsket.

 

Jag behövde det här. Jag behövde komma ihåg hur extremt jävla skitbra jag är när det väl kommer till kritan. Helt naturligt och utan vidare ansträngning så duger jag alldeles utmärkt i alla former av sammanhang. Jag kan t.o.m. tillföra något som ingen annars skulle ha tänkt på. Detta ska jag läsa igen en regnig dag och håna fast ändå tänka ”tack mig”.

 

Jag ska förvisso inte påstå att jag inte har lärt mig väldigt mycket, och att de trevliga stunderna såhär i efterhand ändå överglänser det totala och helt påkallade überhatet jag också fått känna på. Egentligen vill jag bara sammanfatta det med tre ord: dumma lilla människa. Nej, vi kan göra det till sex: dumma lilla människa med blekta tänder.

En av de mer trevliga överraskningarna är en liten sak, en dam. Från en i mängden med blond hästsvans, akademiskt tugg och höga ambitioner visar hon sig plötsligt vara.. full av.. fantastiskt.. hat, liksom. Jättearg. Någon som skrattar åt att någon gråter. Någon som blir uppspelt över rasbiologiska tankar på amatörnivå. Någon som inte bara tänker, utan faktiskt säger, det jag tyst höll för mig själv – ”den gravida tjejen i klassen ser dum ut när hon aldrig stänger munnen”. Uppiggande, är ordet.

 

Peter är min bästa människa. Jag tänkte att jag skriver det här så att han ser att jag skriver så att ni kan se att jag inte tror att jag någonsin tar för givet vad den dumma djävla djungelbjörnen alltid ger mig. Ta mig fan.

 

Jag vill något så otroligt mycket nu.

Ikväll funderar jag eventuellt på att anamma Sofies strategi och be till Gud.

Fast jag tycker fan det är obehagligt. Jag är liksom rädd för det. Det är nästan som att titta sig själv i ögonen.

I och för sig är det väl ungefär samma sak.

Tomato/tomato. Note to self: det fungerar fortfarande inte i skrift.

Filed under Uncategorized | Comment (0)