Skulden.

Nu har jag gjort sex stycken matbackar, diskat och vikt in tvätten, så nu kan jag utan ångest lägga mig ner och göra ingenting. Allt är en konstant våg med plus och minus. Det måste jämnas ut. Annars får jag skuldkänslor. Jag får t.o.m. skuldkänslor över att vi ska åka på den här resan, när inte alla kan det. Jag vet att det är efterblivet. Jag vet att jag har jobbat för det här. Men ändå. Varför kan inte alla kunna? Jag är direkt tillbaka till barndomen. Befinner mig i Stockholm med mamma. Hela min tankevärld krossas av att se hemlösa. En slags medelklasskuld (ja, även om jag knappast någonsin varit medelklass och även om det ju de facto inte ens finns någon medelklass). Helvetes jävla skit.

 

Ofta har jag dagdrömmar om Kuba, stränder och inga människor. Idag försöker jag fokusera på riviga människor.

 

 

Filed under Uncategorized | Comment (0)