sthlm

ÄNTLIGEN i Stockholm. Fy vad det är alldeles för sällan man träffar sin familj. Fast lite hemskt och ovant är det att sova utan älskling. Det är ju sjukt hur man är. Grej:

Regler:
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!

1. Vad heter du?: Johanna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jakt
3. Flicknamn: Julia
4. Pojknamn: Jens
5. Yrke: Jurist
6. Färg: Jadegrön
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Jukskinka
9. Sak i badrummet: Juveler
10. Plats/stad: Junosuando
11. En orsak att vara sen: Jämmer
12. Något man skriker: Jävlar!
13. Film: Juno
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Judas Priest
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Järnvägsgatan
18. Bil: Jeep
19. Sång: Jag hade en gång en båt
20. Aktivitet som kräver fler än två deltagare: Jaktlag

Jag utmanar: Syrran, Rekan, Kajsa, Sofi och äh va fan.

Pinan

Namnförslagen jag fick var alltså ”Värmedynan” samt ”Slynan”. Jag vet inte riktigt. Anledningen till att man behöver ett namn på den är att jag även har en sådan där flaska man häller varmvatten i, som också avger värme, samt att det är för långt att säga ”ger värme med elektricitet-grejen”. Jag tror jag avvaktar med namngivandet. Låter det komma naturligt. Eller så gör jag bara som jag oftast gör när jag vill ha något – sträcker ut båda armarna och gör gnälljud tills personen i fråga gissar rätt angående vad det är jag vill ha.

Usch, jag är överhövan kinkig idag. Sa till och med ”hoja” i morse, och det händer inte ofta. Jag är så trött i huvudet. Är inne i jobba 9 av 10 dagars-perioden och även om kroppen är ganska i gång och pallar med så är hjärnan helt avstängd nu när jag har 1,5 dag kvar. Det är läskigt när man märker att man orkar med. Det kan ju inte betyda annat än att man håller på att bli en död människa. Levande människor orkar inte med annat än det roliga. Min hjärna ligger i en liten skål tillsammans med mascaran, det rena håret och vårskorna och bara väntar på att jag ska återuppstå.

Usch igen, vad trist det här kändes. Det märktes tydligt att Peter och Johannas week of fun tog slut. ROLIGA saker:

1. Göra listor på sin blogg. Sjukt roligt hela tiden. Och så pedagogiskt sen!
2. Jag fick böcker igår. Fick och fick, jag har jobbat, betalat för dem och släpat dem upp till berget där jag bor. En av dem är Mia Skäringers nya. Den innehåller typ krönikor, så det är bra kissläsning på toaletten. Haha jag skrev kiss, gud vad provocerande när jag är flicka och allt.
3. Imorgon kväll åker jag till Stockholm. Det blir familj, flärd och fyck jy Göteborg.

Om man inte kan göra något spännande sådär med en gång kan man alltid roa sig med att göra listor över spännande saker som komma skall:

1. Jag ska börja en kurs i konflikthantering. Jag har vissa fördomar kring det här. För det första tror jag att jag redan har hört allt de har att säga, jag tror det bara är logiskt. För det andra tror jag att jag kommer vara överlägset yngst. Då kan jag göra lite knäböj inför varje studietimme och flexa mina ungdomliga leder.
2. Jag ska beställa vackra paltor åt min man. Det är lätt en av fördelarna med att ha en karl. När man själv liksom är alldeles för yvig i figuren så kan man alltid köpa kläder till honom istället, och så att säga få ut det där behovet ändå. Det här kan nog fungera på andra sätt också. Rekan köpte exempelvis snyggt förpackat havregryn till mig häromveckan för att hon inte fick köpa det till sig själv.
3. Jag ska boka frisörtid om 100 år och gå och lida, lida, lida tills dess. Så länge det är mössperiod låter jag mitt hår bara frodas. Utväxten är nu på ca 12 cm och längden är hiskelig. Man kan inte göra någonting åt det. bara gömma sig. Sedan ska jag plötsligt bestämma att jag förtjänar allt i världen och göra det fulaste ordet jag vet – UNNA mig. Men först lida. Vältra mig i lidandet. Det är lika bra att ta det fullt ut. Lyssna på sånger om arbetarklassen under 1930-talet och borsta tänderna med en tandborste som gör ont.

Termobyxor och Overall

Ok, det är heelt sjukt kallt i Göteborg nu. Landskapet ser ungefär ut som hemma i norr, med den skillanden att i Kiruna tar snön ett par månader på sig att dingla ner medans Gud tänkte att nej. Över Västra Götaland spyr jag nog ner det på ett par dygn. Göteborgsvintern är fan mycket värre. Framförallt beror det på det här stora blöta pölen även kallad…ÖH.. är det Kattegatt? Liksom den där inåtgrejen från Nordsjön? Fan vet jag. Havet! Den sitter och liksom andas in extra kyla i varje minusgrad, trots att det är omöjligt. Medeltemperaturen i en Göteborgsk vinter är -1 till 1 grad och nu är det kallare än -10 och jag svär, det känns som -30 i Jukkas. Att gå hem igår var exakt som när Emil och Alfred ska gå i snöstormen. Hela kylgrejen skulle jag i och för sig kunna överleva, men spårvagnarna funkar ju inte! I morse stod det still i 30 minuter och efter jobbet i 50. Jag och Rekan frös, dansnummer och kroppsvärmedelning till trots. Två timmar efter hemkomst och jag är ännu inte varm in i skelettet. Stackers mig. Och ingen förstår när jag säger ”täckbyxor”. Här heter det tydligen ”termobyxor”. Jag tycker det låter som något utomjordiskt silverplagg i en framtidsförutsägelse. Täckisar, fö fan.

Peter och Johannas week of fun, sista dagen, söndagen.

1. Igår var jag med Rekan och såg A single man. Heet rekvisita, läskig andas i örat-intimitet på hela storyn.
2. Under fredagen och lördagen åt vi upp varsin halva av en hel tårta. Den gemensamma ätstörningen frodas. Varför måste jag alltid berätta allt som jag skäms för? Allt med att vräka i sig fett och socker borde ju stanna i det fördolda. Det måste vara mitt sätt att straffa mig själv.
3. Vi har köpt en elektrisk värmedyna. Funderar på vad den borde heta? Ge tips och du kan säkert vinna något.

Nu är jag i alla fall hemma och har tagit hand om mina naglar. Fasen att det tar så lång tid att ha fina naglar. Det är ju en hel livsstil. På onsdag åker jag till hufvudstaden och mina efterlängtade syskon plus Micka, Moa och Benny. Det blir sjukt skönt. Jag kan inte fatta hur jag fysiskt ska klara av resterande arbetsdagar innan långledigheten.

Jag kan inte heller sluta sjunga den här även om hon rimmar ”two” på ”two”. Det är i alla fall inte värre än att rimma vävstol på vävstol:

VA?

Men shit, vad är det som händer? Mina två senaste inlägg har bara försvunnit! Stackars, stackars er. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är det här som får mig avigt inställd till Internet alltså.. fan, antingen finns inget kvar – d.v.s. saker förvinner spårlöst. Gärna riktigt jävla viktiga grejer. Eller så finns saker kvar för evigt, gärna genanta skolarbeten som någon lärare bestämt sig för att lägga upp förr i världen.

Hela Peter och Johannas week of fun har tagits över av att Peter har fått sin leksak! Sin musikinspelningsmakapär. Jag vet inte vad det kallas, men jag vet att det är coolt och roligt och att man kan göra en massa häftiga saker med den om man har någon form av musikalisk begåvning. Han kommer ju knappast lida av att jag jobbar just den här helgen. Men, det finns även andra saker som lyst upp vardagen de senaste dagarna:

1. Vi gjorde ett 30 sekundert långt ironiskt girlie girl-skrik tillsammans med händerna uppe inför det faktum att nya Sex and the city-filmen ska komma. Det var hemskt kul. Fast jag menade det lite faktiskt..
2. Jag ska göra prinsesstårta idag och fira att Peter kommer hem från jobbet. Mer tårta åt folket.
3. Jag har gått en hel arbetsdag utan att ta en snus, bara med nikotintuggummi. Fräscht, men tråååkigt..
4. Vi har fått alla böcker vi beställt!

Ah nu minns jag inge mer. Jävligt irro på att inlägg försvunnit dock.

Peter och Johannas week of fun!

Igår började den, Peter och Johannas week of fun. Week of fun skapades för att man inte ska hata sönder sin vardag. Hej Guldkant, tänkte vi. Mer exakt vad det egentligen är vi ska göra på den roliga veckan har vi inte riktigt slagit fast. Jag är ganska nöjd med uttrycket bara. Upprepar det hemskt gärna.

Peter och Johannas week of fun Dag 1 (måndag)

1. Peter åkte till stan (!). Det händer inte så ofta att han passerar Kortedala-strecket.
2. Vi gick en liten promenad och var avundsvärt söta.
3. Vi köpte billig tråd på Myrorna. Broderitråd! Yes, tänkte Peter.
4. Vi tänkte skoja till det ordentligt med att äta ur papptallrikar och slippa disk, men det visade sig att vi inte hade några. Jag föreslog stora engångsplastmuggar, men då fick jag en blick.
5. Vi såg en hel film, en måndagskväll liksom.
6. Vi däckade före 21. Det är sådär när man har så himla roligt.

Oj, så vi levde rövare under första dagen av Peter och Johannas week of fun! Jag kan inte upprepa namnet nog många gånger. Det bästa med Peter och Johannas week of fun är att jag kommer blogga varje dag. Se! Det roliga sprider sig likt ringar på vattnet.

Annars älskar jag människor när de är så sjukt mänskliga. Att betrakta sjukt mänskliga människor:

1. På mitt jobb finns ett soprum. I soprummet finns tre stora soptunnor. Två står längst in mot väggen, den tredje står jämte en av dem och alltså liite närmare ingången. Denna tredje är alltid överfull, hur mycket plats det än finns i de andra två. Det slår aldrig fel. Människorna orkar helt enkelt inte ta steget, det enda extra steget, och slänga sopor i någon av de andra två tunnorna. Helt fantastiskt.
2. Ibland utnyttjar spårvagnsförarna sin mikrofon och sin makt för att bjäbba ut sina bittra tankar över oss åkare. För de flesta av oss kommer dessa utspel ganska oförberett, eftersom vi som oftast inte är medvetna om att någon intrig ägt rum. Igår röt plötsligt chauffören ”OM NI GNÄLLER ÖVER TIDEN PÅ VAGNARNA KAN NI JU GÅ UTBILDNINGEN OCH BLI SPÅRVAGNSCHAUFFÖRER SJÄLVA ISTÄLLET FÖR ATT SINKA VÅRA VAGNAR!”. Oookay.. Hej. Och det är liksom jätte, jättehögt och det går inte att missa. Tänk vad de skulle kunna säga om de ville. Fast det fantastiska ligger ju i hur mycket bitterhet som måste hinna frodas innan de faktiskt tar steget och spyr ut den. Stackars fina chaufförer.

Semlor

Igår gjorde vi det, alldeles själva – vi bakade semlor. Fan 12 stycken. Varför? Det finns inte på kartan att vi kan äta upp dem innan de blir gamla. Först åt vi varsin, sedan höll vi på att kräkas. Men bra blev de, och de har ju ett dekorativt värde. I nuläget har Peter tryckt fem och jag tre, så ribban har höjts.. men bra mår vi inte.

Ibland låter jag Peter vara med. Det är pedagogiskt. Här axlar han ansvaret över gräddvispandet.

Det färdiga resultatet. Hade ingen sprits så grädden fick vara efterblifven.

Både igår och idag är det annars älgstek på menyn, som vi fått av Mervi och Totta. Försöker lära oss att laga det och det går ganska bra. Har man bara tillräckligt bra kött så är det få saker som är godare.

torsdag, igen

Ikväll kom jag hem, trött och följd av någon slags unken doft, och jag hade precis sett en man med en ros lämna spårvagnen så man var ju lite känslosam. Så kollar man mailen och under några timmars tid har man fått fem kommentarer på sin blogg. Fatta hur glad jag blev! Rörd!

Och här, ordlista till min kära, kära mor:

Awesome: Svinbra. Uttalas Aasåm.

Lame: Hm. Jag använder det nog mest istället för tråkig eller töntig. Uttalas Läjm.

Wise ass: Någon som ofta tror sig veta och gärna upplyser om detta oavsett om någon frågar. Uttalas: Oajs äs.

En av dagens betraktelser: Såg en kille som körde stenhårt på cylinderhatt och hela 1800-talet. Problemet var bara att det ju var SVINkallt ute, så stackarn hade blivit tvungen att dra på sig en konventionell vinterjacka från 2000-talet. Det förstörde ju hela hans image. Han ställde sig i skämsposition vid dörren och stirrade ut hela färden. Insikt: Stackars Göteborg, subkulturerna är inte rustade för kyla.

Kött och kassa egenskaper.

Och veckans vuxenpoäng går till Oss för att vi blir exalterade över köttpriser. Var på en fantastisk matvarubutik igår med massor av varor importerade från Arabländer och Asien m.m. Köpte några suspekta burkar av olika slag samt asmycket kött, halal t.o.m. tror jag. Det kunde jag aldrig tro, att jag skulle stå där och beställa ryggbiff. Liksom, vad är ryggbiff? Något med rygg och kött. Garanterat utan köttklister. Massor med käk har vi nu i alla fall. Jag undrar hur länge vi skulle klara oss om vi av något outgrundlig anledning blev inlåsta i vår lägenhet? P fick göra Tetris av alltihopa i vår frys som är ca 2 äpplen hög och dito bred. Jag antar att vi får äta oss in och helt enkelt servera det som ligger ytterst. Själv har jag sorterat upp torrvarorna i skafferiet, något som ger en oväntat stor tillfredsställelse.

Imorgon är P kompledig vilket innebär att vi har långhelg båda två och jag ska prova mig på att göra egna Semlor. Funderar om jag ska testa på yoga imorgon, men det verkar ju lite lame. Eller liksom, skämmigt på något vis.

Igår diskuterade vi vad som är sämst med mig. P tyckte det var att jag är ett wise ass och att jag inte gör som någon säger. Jag tyckte det var att jag är så urbota dålig på att lyssna på människor. Jag får ungefär samma reaktion i kroppen som när andra är 14 och lyssnar på en föreläsning om Naturvetenskap via diabilder i ett nedsläckt klassrum. Feel free att lägga er i debatten om mitt kassa jag. Jag embracear mina dåliga egenskaper. Hit med dem bara. Och åter igen sätter Janne ord och bild till ens mest återkommande känslor:

Döngtöröö..

Snor på spårvagnen-följetongen fortsätter med nya hiskeliga upplevelser. Även idag gällde det en man, men denna gång stod personen upp och läste tidningen så att jag hade en tydlig uppsikt över hans profil. Man tittar på människor, som man gör ibland. Något får min blick att snabbt gå tillbaka till denne mans näsa. Något sticker ut ur konturen; han har en snordroppe hängandes från nästippen. Jag kan inte sluta titta. När som helst, tänker jag. När som helst kommer den droppa ner i tidningen. Jag dör. Det är olidligt äckligt och jag KAN inte sluta titta. Märker han det inte? Känner han inte? Jo, plötsligt gör han en häftig inandning och droppen är försvunnen. Trodde jag, men nej. Den letar sig sakta men säkert nedåt igen. Hjärnkräkas all over again, men jag kan inte slita blicken. Snordroppe, snordroppe, snordroppe. Men så stannar vagnen och han springer av. Jag får aldrig veta om den någonsin föll. Rent instinktivt måste jag använda lite av min akuthandsprit jag har i väskan. Konstaterar att det inte finns något snorhyfs alls nu för tiden.

Var och tränade igår igen. 3 gånger är fortfarande ingen gång om man inte håller i det, men det känns jävligt pepp. Hela jag vill verkligen vara där, jag vill ta ut allt jag har, jag vill nästan svimma. När jag är som allra mest slut får jag något slags psykopatleende. Hoppas, hoppas jag lyckas hålla igång med det här. Annars brukar jag vara väldigt duktig på att fortsätta med allt som är det minsta dåligt. Gärna låta det gå helt över styr. Rakt ner i vallen.

I övrigt vill jag ge ett Heja! till dagens kvinna; Sissela Kyle. Hon är fan rolig och 53 bast, med mer självdistans än de flesta på tv. Sissela! Vilket namn bara. Andra riviga namn är Pål i backen, Krumme Nicke, Tjuvsta-Jon och Valentin i Gnet samt Skröppeltörparn och Måns med läppa. Han vars namn jag inte vet får inte vara med, Sofie.

Idag satt en man i sätet snett framför mig på spårvagnen och han snöt sig och sedan KOLLADE han på snoret och jag fick se. Han liksom studerade vad han åstadkommit i pappret. För första gången i mitt liv kräktes jag i hjärnan.

Igår höll jag på att gå på en bil. Bilen körde förbi och jag höll på att gå in i den. Stackars bilar. Livsfarlig fotgängare attackerar.

Känner ni inte hur varm jag har blivit i kläderna? Inlägg var och vartannan dag här. Och på tal om kläder; igår fick jag (läs; tiggde jag till mig) ett sjukt välbehövligt klädbidrag av min ömma moder. Detta resulterade bl.a. i ett par tjockstrumbyxor, som i tjock kvalité och svindyra. Ohållbara 150 spänn för ett par strumpbyxor. Är det meningen att man ska lägga 600 spänn på att få ha typ fyra strumpisar? Man måste ju tvätta dem konstant i och med att man har fobisk rädsla för smutsiga fötter. När man tvättar dem jämt nöts de ut. Min sambo förstår inte hur många strumpisar man kan behöva köpa. Fråga Lindex, säger Jernelöfskan. Fråga Lindex.

Det är så urbota tråkigt att lägga pengar på saker man behöver. Vissa ting skulle kunna vara roliga att inhandla om man fick slösköpa dem, men de är fortfarande inte kulköp när man måste.  Exempel på detta är BH:ar, bestick och underlagskräm. Väldigt osexig shopping. Här kanske du leka representant för Veckorevyn och tycka att näheee underkläder är jätteroligt att köpa. Nej. Näe. Helt utan SIFO-undersökning drar jag slutsatsen att de flesta jag känner går och panikköper bh:ar för att de måste ha en. Och då blir det inte den här snitsiga saken. Nej. Det blir en svart och den är bekväm och den har förvisso någon liten spetsdetalj, men den går att ha under t-shirtar. Jag är bara bekant med en enda person som bara köper fina och matchande underkläder. Hon gör mig lite osäker på världen. Hur gör hon? Om du nu känner att du också är en sådan lyxkärring så kan du väl hålla det för dig själv.

Sedan finns det saker som man aaldrig behöver, och de är svinroliga att betala skitmycket för – exempelvis ljuslyktor, fint strössel och små små.. vad ska man kalla det? Typ minimala necessärer, sådana som finns på Indiska. Personligen har jag sannerligen en förkärlek för kärl. Olika slags behållare som jag inte har något att förvara i.

Kan det t.o.m. vara så att själva behövligheten styr roligheten i shoppandet? Jag vill nämligen påstå att det där med att ”det är något man kommer att använda” är en mening man lägger till som om det vore en bonus. Jag köpte en fin bh OCH den går att ha under kläder. Jag köpte en fin väska OCH den går att använda till mer än en jacka. Liksom, jag betalade för den här med min surt förvärvade kosing, OCH jag kommer t.o.m. kunna använda den. Vilka fynd, tur för mig.

Jävlar vilket meningsfullt inlägg i samhällsdebatten.

Här är jag enligt Janne S: