Min romans.

Igår spelade jag på riktigt tv-spel i ca 12 timmar. Jag pausade bara för att laga och äta mat samt Så ska det låta, på hela dagen. Harvest Moon. En gammal kärlek som jag återfunnit, nu i Wii-version. Jag minns vår förra romans. Jag gick på gymnasiet och det gick så långt att jag i det allra flesta fall refererade till spelet när jag sa vad klockan var. Vad klockan var i spelet. Jag kände att jag inte riktigt hade något annat att prata om än mina tv-spelskycklingar. Det var ju inget annat som hade hänt mig. Det jag hade gjort föregående dag var att rekonstruera min lada. För er som inte vet så är Harvest Moon ett spel där man är en bonde, med gård och grödor och djur. Man bor i en by och strävar efter att bli vän med folk och gifta sig, skaffa kids o.s.v. Förutom detta kan man fiska, gräva i gruvan, plocka bär m.m. för att tjäna ihop pengar. Allt är EXTREMT tillfredsställande. Man samlar på sig saker. Det måste vara något som skänker lycka till de flesta. Att lagra. Sylta och safta, frysa in, lägga in pengar på ett sparkonto. Fast i spelet är detta mycket mer strategiskt upplagt än i ens riktiga liv. Allting leder framåt. Det finns inte så mycket livsavgörande beslut, utan det handlar mest om att jobba på. Jobba mycket = bra resultat, jobba lite = dåligt resultat. Kan det inte vara lite mer så här i världen? Jag vet att det här inte är bra, men jag vill inte bry mig. Jag kollade inte ens mailen igår, för datorn var inte intressant. I ärlighetens namn kollade jag inte så mycket på min sambo heller. Dåliga, dåliga jag. Och ändå känner jag bara att jag vill spela efter jobbet.. Jag vet även att jag är ledig på torsdag och fredag nästa vecka och har hela dagarna på mig att spela ostört. Jag är fast. Vi lär få sätta upp någon slags tidsgräns hemma. MEN jag vill påminna om att det var HAN som köpte konsollen. Stackars, stackar Pekka. Tro på mig och jag skall en dag åter blifva din.

Filed under Uncategorized | Comment (1)