Allan

Altså, Allan. Jag saknar Allan. Eller, som man kanske bäst bör uttrycka sig: Han fattas mig! Det mesta blir väl inte som man tänkt sig, och ingen annan kan man skylla på. Och baken har man bakåt fast man vänt sig, och knappast blir det nå bättre. Och läser man om sådant som står skrivet, om människor som handlat fint och stort. Då verkar livet ens tillspillogivet och knappast blir det nå bättre. Jag haver slösat bort mitt enda liv på snus och knulla och travet. Och spriten har jag haft som tidsfördriv och ont i skallen fick jag av ‘et.  

Filed under Uncategorized | Comment (1)