fan ta osedligheten

Jobbar natt och biter ihop för cashen. Vill inte riktigt gå med på att bli utfattig student när jag levt det goda livet så länge. Det goda livet som i att bara använda frisörhårprodukter (jag tror inte på att billig inpackning är lika bra), ta den godaste (= dyraste) ketchupen och i princip shoppa på 7Eleven.

Idag har jag tänkt goda och gudaktiga tankar. Jag har tänkt att jesus, vad glad jag blir när människor faktiskt ägnar mig en tanke och dessutom talar om det för mig. Den underbara lilla ansträngningen. Att någon minns mig, minns något jag sagt. Sedan tycker jag liksom att jag är en ganska fin människa som uppskattar att de tänker på mig och inte tar det för givet. Så blir jag sådär varm av min egen fantastiska blygsamhet, och där dör ju tyvärr genast det anspråkslösa. Fast kanske inte. Kanske kan man vara något av ett litet vardagshelgon och ändå liksom försiktigt… försiktigt… skrika.. ÄLSKA MIG!

Fy vad jag hoppas att jag visar att jag minns Er. Hur känner du själv? Did you give the world some love today, babe?

För övrigt älskar jag idag människor som på allvar på Tradera säljer citat:

”En jättesöt flöjtspelande grota i miniatyr, ca 2,5 cm hög” för att få fem kronor och som även har fler spelande grodor i samma serie. För att inte tala om ”Penna och sudd med konståkningsskridskor på, helt nya för en krona”. Kan man alltså sälja ett delvis använt sudd? Fast ännu mer än jag älskar de här människorna, som liksom kan lägga ner en liten bit själ i att orka lägga ut dessa annonser, så älskar jag de som köper detta.

I kontrast till det hatar jag uppe-på-tågtaks-scener i filmer. När fan är någon någonsin uppe på ett tågtak? Helt allvarligt. Vem i helvete gör så? Det är en total filmkonstruktion. En dragen vals. Jag tror int på’et. Heju ba ljug.

Filed under Uncategorized | Comment (0)