tänk på gubbjävlarna

Helt allvarligt så har jag en hälsocoach nu. Hon är trevlig. Fast hon tar på en och tittar en i ögonen så blir man liksom inte obekväm, och det är ju en talang som är ytterst få förunnat.

Vaknade i morse och råkade gå ut och gå. Det var liksom inget planerat, men så var jag där ute och traskade. Gick och hämtade paket och OK-gubben var inte sur..! Han var nästan glad! Jag brukar vanligtvis bli extremt rädd och nästan känna för att svara honom ”sir, yes sir”. Då stod jag där och kände att ja, men Johanna, är det konstigt att man är lite grinig om man snart är 60 och står på den där jävla skitmacken hela dagen och måste serva folk med paket 20.00 på kvällen? Näpphäpp. Man ska vara snäll mot bittra gamla människor. Det är inte deras fel. Ge en blomma till gubbjäveln.

Förra veckan hade jag speed dating i min klass. Hann väl med ungefär 60 personer på 60 minuter. Antagligen kommer väl ungefär lika få ihåg vad jag sa på samma vis som jag inte kommer ihåg vad de sa. Jag tror att jag gav intryck på två av dem i alla fall. En som frågade vad jag hade för intressen och jag svarar ”Astrid Lindgren”. Astrid Lindgren, Johanna? Sedan börjar jag bara asgarva och sedan hinner vi liksom inte lösa den konstiga stämningen. Bra. Hon vill säkert prata med mig igen. En annan sa till mig ”Jo, dig kommer jag ihåg, det var du som höll på att bli krossad bakom en dörr”. Braaa. Yes. Det skulle kunna bli en miniserie. Johanna making friends.

Filed under Uncategorized | Comment (1)