100202
Idag lyssnade jag på P3 på spårvagnen till jobbet. De talar om nanoteknik och stringteori och bakåtsträvande stenåldersmänniskor och jag börjar skratta. Högt. Igen. När jag inser att jag gör det, så tycker jag naturligtvis att det är vansinnigt sinnessjukt beteende och börjar såklart skratta åt att jag skrattar. Ni vet, när det bara trycker på från halsgropen och man inte kan hålla det tillbaka. Alltså. Jag vet ju innerst inne att jag inte är den här märkliga tanten, men gång på gång på gång händer dessa saker mig. Hur gör ni? Alla ni som aldrig råkar ta någon på rumpan av misstag eller skrattar högt utan synlig anledning? Nå väl, detta bringar ju dock i efterhand någon slags Bridget Jones-lycka över vardagen.
Dagens ELIT – Här hade jag först skrivit en ca 10 rader lång ilsken text om att skriva efterblivet/skriva dumt. Sedan kände jag att det började bli tjatigt. Jag tycker det är mycket som börjar bli tjatigt. Tjatiga saker:
- Det är kallt på vintern/det är varmt på sommaren. Ja, jo. Det är det. Och det är blött i vattnet och så.
- Media förmedlar ett snedvridet kroppsideal. Ja, jo. Det gör de. Och det är blött i vattnet och så.
- Tiden går fort/tiden går sakta. Ja, jo, nej. Den går lika fort jämt faktiskt.
- På delad fjärdeplats kommer de gamla hederliga ”jag borde” och ”sjukdomar/värk”.
- Maaaaat. MAT maaaaaaaat. Mat mat mat mat.
Alltså. Jag pratar ju också om de här sakerna jämt. Jag menar inte att det är något speciellt märkligt med dem, men vi tjaaataaar ju sööönder deeet. Även om det är någon ny sak som faktiskt händer, så pajar vi hela stunden med att diskutera det utifrån gammalt kackel. Kan vi inte prata om något annat? Nya Disneyfilmen – NU! Knasiga könsroller – även för mörkhyade! Ok ok, det där går direkt in under kategori 2 men jag var tvungen att få det ur mig innan jag måste börja prata om intressanta saker. Till mitt försvar: jag har tänkt på det i en vecka och jag är ju naturligtvis även själv ett offer för omständigheterna. Men jag försöker. Mina försök:
Prata om… Att bli glad och göra andra glada. Det gjorde jag häromdagen. Det var jävligt trevligt. Jag var inte bitter på säkert 14 minuter. Efteråt drack jag ett stort glas vatten och var säkert inte bitter på 23 sekunder extra. Ok ni får gärna komma med egna förslag, jag kan inte göra allt.
Något som i alla fall bergssäkert är sjukt otjatigt i mitt liv är motion. Det är fantastiskt oregelbundet och därför ska jag faktiskt göra det – idag. Ta steget. Rytmiska övningar i grupp, ackompanjerat av Lena PH.
Filed under Uncategorized | Comment (1)