Döngtöröö..
Snor på spårvagnen-följetongen fortsätter med nya hiskeliga upplevelser. Även idag gällde det en man, men denna gång stod personen upp och läste tidningen så att jag hade en tydlig uppsikt över hans profil. Man tittar på människor, som man gör ibland. Något får min blick att snabbt gå tillbaka till denne mans näsa. Något sticker ut ur konturen; han har en snordroppe hängandes från nästippen. Jag kan inte sluta titta. När som helst, tänker jag. När som helst kommer den droppa ner i tidningen. Jag dör. Det är olidligt äckligt och jag KAN inte sluta titta. Märker han det inte? Känner han inte? Jo, plötsligt gör han en häftig inandning och droppen är försvunnen. Trodde jag, men nej. Den letar sig sakta men säkert nedåt igen. Hjärnkräkas all over again, men jag kan inte slita blicken. Snordroppe, snordroppe, snordroppe. Men så stannar vagnen och han springer av. Jag får aldrig veta om den någonsin föll. Rent instinktivt måste jag använda lite av min akuthandsprit jag har i väskan. Konstaterar att det inte finns något snorhyfs alls nu för tiden.
Var och tränade igår igen. 3 gånger är fortfarande ingen gång om man inte håller i det, men det känns jävligt pepp. Hela jag vill verkligen vara där, jag vill ta ut allt jag har, jag vill nästan svimma. När jag är som allra mest slut får jag något slags psykopatleende. Hoppas, hoppas jag lyckas hålla igång med det här. Annars brukar jag vara väldigt duktig på att fortsätta med allt som är det minsta dåligt. Gärna låta det gå helt över styr. Rakt ner i vallen.
I övrigt vill jag ge ett Heja! till dagens kvinna; Sissela Kyle. Hon är fan rolig och 53 bast, med mer självdistans än de flesta på tv. Sissela! Vilket namn bara. Andra riviga namn är Pål i backen, Krumme Nicke, Tjuvsta-Jon och Valentin i Gnet samt Skröppeltörparn och Måns med läppa. Han vars namn jag inte vet får inte vara med, Sofie.