hoff en massa insikter

Det är samma sak som när man är liten, fast annorlunda. Då bankade jag i en spik i en träkloss och kallade det nalle (mobil på gammelsvenska) så började mor gråta. Nu skriver man en kläggig blogg om bh:ar och asocialt beteende och mamma blir lika rörd. Det är sådant som ger stabilitet i uppväxten. Nu känner jag att jag skriver på värmländska, hör ni det?

Igår var jag alltså på kursen för första gången. OMG det är som gruppterapi förklätt i ordet konflikthantering. Jag tänkte på den ”matlagnings”-gruppen i Fyra nyanser av brunt. En helt oregelbunden grupp som inte har något med varandra att göra, men som nu ska sitta där och dela med sig. Vuxna människor! Det slog mig hur sällan jag träffar vuxna människor på en jämställd nivå. De flesta vuxna* jag träffar har en relation till mig som bekräftar att jag är yngre. De är mina äldre släktingar eller känner mig via mina äldre släktingar, eller så är de föräldrar till någon i min ålder. Jag grupparbetade med en 55-årig kvinna som försökte hitta sig själv. En gubbe från störningsjouren beklagade sig över människors syn på mitt yrke. En gammal militär hade själv sökt sig dit, helt mjuk och sårbar, för att få bukt på personliga problem. Själva coachen berättade stolt att han varit i Torne träsk. De talade med mig som en människa. Och vi var alla sjukt mänskliga. Och alla hade problem. Konflikter är inte reserverat åt tonårsföräldrar, eller tonåringar för den delen. Folk går omkring och känner saker. Shit pommes frites.

* Människor som oftast är över 40 och som har ett livsmönster, en plan och referenser som skiljer sig mer eller mindre avsevärt från mina. De ska också som princip tycka att jag däremot är ung samt inte vilja ha likadana kläder som jag har.

test Filed under Uncategorized | Comment (0)