Peter och Johannas week of fun!

Igår började den, Peter och Johannas week of fun. Week of fun skapades för att man inte ska hata sönder sin vardag. Hej Guldkant, tänkte vi. Mer exakt vad det egentligen är vi ska göra på den roliga veckan har vi inte riktigt slagit fast. Jag är ganska nöjd med uttrycket bara. Upprepar det hemskt gärna.

Peter och Johannas week of fun Dag 1 (måndag)

1. Peter åkte till stan (!). Det händer inte så ofta att han passerar Kortedala-strecket.
2. Vi gick en liten promenad och var avundsvärt söta.
3. Vi köpte billig tråd på Myrorna. Broderitråd! Yes, tänkte Peter.
4. Vi tänkte skoja till det ordentligt med att äta ur papptallrikar och slippa disk, men det visade sig att vi inte hade några. Jag föreslog stora engångsplastmuggar, men då fick jag en blick.
5. Vi såg en hel film, en måndagskväll liksom.
6. Vi däckade före 21. Det är sådär när man har så himla roligt.

Oj, så vi levde rövare under första dagen av Peter och Johannas week of fun! Jag kan inte upprepa namnet nog många gånger. Det bästa med Peter och Johannas week of fun är att jag kommer blogga varje dag. Se! Det roliga sprider sig likt ringar på vattnet.

Annars älskar jag människor när de är så sjukt mänskliga. Att betrakta sjukt mänskliga människor:

1. På mitt jobb finns ett soprum. I soprummet finns tre stora soptunnor. Två står längst in mot väggen, den tredje står jämte en av dem och alltså liite närmare ingången. Denna tredje är alltid överfull, hur mycket plats det än finns i de andra två. Det slår aldrig fel. Människorna orkar helt enkelt inte ta steget, det enda extra steget, och slänga sopor i någon av de andra två tunnorna. Helt fantastiskt.
2. Ibland utnyttjar spårvagnsförarna sin mikrofon och sin makt för att bjäbba ut sina bittra tankar över oss åkare. För de flesta av oss kommer dessa utspel ganska oförberett, eftersom vi som oftast inte är medvetna om att någon intrig ägt rum. Igår röt plötsligt chauffören ”OM NI GNÄLLER ÖVER TIDEN PÅ VAGNARNA KAN NI JU GÅ UTBILDNINGEN OCH BLI SPÅRVAGNSCHAUFFÖRER SJÄLVA ISTÄLLET FÖR ATT SINKA VÅRA VAGNAR!”. Oookay.. Hej. Och det är liksom jätte, jättehögt och det går inte att missa. Tänk vad de skulle kunna säga om de ville. Fast det fantastiska ligger ju i hur mycket bitterhet som måste hinna frodas innan de faktiskt tar steget och spyr ut den. Stackars fina chaufförer.

test Filed under Uncategorized | Comment (0)