Metersystemet
Ibland får man för sig att wikipedia året 1878. Där kan man bl.a. läsa att detta var året då metersystemet officiellt infördes i Sverige. Intressant, tänker ni. Ja, visst är det? Jag insåg snabbt att jag var väldigt fattig på information kring metersystemet, även om det är ett så allmänt vedertaget system.
Visste ni t.ex. att ursprungligen var 1 meter 1/10 000 000 av avståndet från Nordpolen till Ekvatorn? Man ba woah. Nu har de där smarta kidsen dock ändrat detta så att det ska bli mer ”vetenskapligt exakt”, så numera är en meter det avstånd ljus färdas i vakuum under 1/299792458 sekund. Jag förstår i och för sig inte alls det mer vetenskapligt exakta, men det är sääkert bra. Jobba på ni.
En annan spännande fakta är att förvirringen kring metersystemet och andra system i världen faktiskt har skördat minst ett liv! Den amerikanska marssonden Mars Climate Orbiter missade sitt mål och brann upp i Mars atmosfär då något delsystem räknade med amerikanska enheter och något med metriska enheter. Taskigt läge.
Det är sjukt creddigt att sno allt från Wikipedia och kalla det min blogg. MEN DET ÄR JU SÅ INTRESSANT!
För att göra det aningen mer personligt; idag tvingade jag mig upp efter 4 timmars sömn för att åka till 2nd hand-butik i Angered. Fyndade 1. En sekretär. Där ska jag sitta och skriva med fjäderpenna och en röst ska hela tiden citera vad det är jag skriver till mr Darcy. 2. En chibbaskål. En sådan av typ flätat trägrejs som mormor och morfar hade små av och även Zozo. 3. En gammelrosa tekanna. 4. Väv och tråd för korsstygn. 5. Bok. Och hela, hela tiden fes någon runt om i lokalen och en fin gubbe spelade moderna hits på dragspel.
Sedan såg jag den här boken och bröt ihop:
Nämen Benny...
Så nu måste jag återhämta mig i två dagar med min skönhet till karl och ständigt invänta nya häpnande SMSanne.
Filed under Uncategorized | Comment (1)Den lite ljusare dagen.
Idag är dagen då jag fick solsken för första gången på flera. Eh. Dagar. Eller solsken, ljus kanske man ska kalla det. Ljusare. ”Ljusare” som skapas av att himlen och marken är samma färg. Som inte är en färg. AH. Det var ljusare än mörkt och jag var ute och jag orkade lyfta fötterna lite, lite från gegget.
Det var bra.
Dessutom imponerade jag mig själv genom att inte behöva fråga efter hjälp på Uuuniversiteeetsbiblioteket när jag letade i korridorerna i källaren efter en bok med betäckningen ÖNAän864fureq3029r38X. Man ba. Why? Varför ska det vara så komplicerat med de där finbiblioteken? Man tycker att det borde gå att göra enklare. Det finns liksom bokstavsordning och det finns nummerordning. Man kan ju börja med bokstaven, och behövs vidare ordnung tar man nummer. Min teori är att de stackars bibliotekarierna skapat systemet för att hämnas och få oss dumma att känna oss dummare för att vi ger dem så låg lön trots deras långa utbildning. Och det kan de väl få ha. Jag tar tillbaka allt gnäll. Eller. Mja. Om det är så att det här sjuka systemet egentligen är helt logiskt och det bara är jag som inte hajar – i så fall står jag för gnället.
Till Sanne kan jag då bara säga: Du måste finnas. Du måste. Jag lever mitt liv genom dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt haaav. Ge mig ett MISSION.
Filed under Uncategorized | Comment (1)100202
Idag lyssnade jag på P3 på spårvagnen till jobbet. De talar om nanoteknik och stringteori och bakåtsträvande stenåldersmänniskor och jag börjar skratta. Högt. Igen. När jag inser att jag gör det, så tycker jag naturligtvis att det är vansinnigt sinnessjukt beteende och börjar såklart skratta åt att jag skrattar. Ni vet, när det bara trycker på från halsgropen och man inte kan hålla det tillbaka. Alltså. Jag vet ju innerst inne att jag inte är den här märkliga tanten, men gång på gång på gång händer dessa saker mig. Hur gör ni? Alla ni som aldrig råkar ta någon på rumpan av misstag eller skrattar högt utan synlig anledning? Nå väl, detta bringar ju dock i efterhand någon slags Bridget Jones-lycka över vardagen.
Dagens ELIT – Här hade jag först skrivit en ca 10 rader lång ilsken text om att skriva efterblivet/skriva dumt. Sedan kände jag att det började bli tjatigt. Jag tycker det är mycket som börjar bli tjatigt. Tjatiga saker:
- Det är kallt på vintern/det är varmt på sommaren. Ja, jo. Det är det. Och det är blött i vattnet och så.
- Media förmedlar ett snedvridet kroppsideal. Ja, jo. Det gör de. Och det är blött i vattnet och så.
- Tiden går fort/tiden går sakta. Ja, jo, nej. Den går lika fort jämt faktiskt.
- På delad fjärdeplats kommer de gamla hederliga ”jag borde” och ”sjukdomar/värk”.
- Maaaaat. MAT maaaaaaaat. Mat mat mat mat.
Alltså. Jag pratar ju också om de här sakerna jämt. Jag menar inte att det är något speciellt märkligt med dem, men vi tjaaataaar ju sööönder deeet. Även om det är någon ny sak som faktiskt händer, så pajar vi hela stunden med att diskutera det utifrån gammalt kackel. Kan vi inte prata om något annat? Nya Disneyfilmen – NU! Knasiga könsroller – även för mörkhyade! Ok ok, det där går direkt in under kategori 2 men jag var tvungen att få det ur mig innan jag måste börja prata om intressanta saker. Till mitt försvar: jag har tänkt på det i en vecka och jag är ju naturligtvis även själv ett offer för omständigheterna. Men jag försöker. Mina försök:
Prata om… Att bli glad och göra andra glada. Det gjorde jag häromdagen. Det var jävligt trevligt. Jag var inte bitter på säkert 14 minuter. Efteråt drack jag ett stort glas vatten och var säkert inte bitter på 23 sekunder extra. Ok ni får gärna komma med egna förslag, jag kan inte göra allt.
Något som i alla fall bergssäkert är sjukt otjatigt i mitt liv är motion. Det är fantastiskt oregelbundet och därför ska jag faktiskt göra det – idag. Ta steget. Rytmiska övningar i grupp, ackompanjerat av Lena PH.
Filed under Uncategorized | Comment (1)